Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ringius, Nicolaus - Ringstrand, Nils - Ringström, Georg - Ringström, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ringstrand
291
Ringström
tankarna äro hämtade från andra
samtida auktoriteter. — Litt.: H.
Sandblad, "De eskatologiska
föreställningarna i Sverige under reformation
ocli motreformation" (1942). O. H.
Ringstrand, Nils Gustaf,
skogsman, ämbetsman, f. 22 juli 1863 i
Strängnäs, † 21 dec. 1935 i Stockholm.
Föräldrar: läroverksadjunkten Nils
Petter R. och Amelie Fredrika
Dorothea Grahl. — R. avlade
mogenhetsex. i Strängnäs 1880 ocli
utexaminerades från Skogsinst. 1884. Han blev
sistn. år extra jägmästare i Skellefteå
revir. I tretton år verkade ban sedan
i statens tjänst dels i Västerbotten
och s. delarna av Norrbottens
lapji-mark och dels i Domänstyr., tills han
1S97 blev skogschef hos Mo och
Domsjö ab. Där utförde han ett betydande
arbete för en förbättrad skogsvård,
ledde omfattande kartläggnings- och
indelningsarbeten i förening med
ingående undersökningar av skogarnas
tillstånd och tillväxt samt
genomförde betydande dikningsföretag. Han
sökte även befrämja levnadsvillkoren
för befolkningen på bolagets
domäner, bl. a. genom inrättandet av en
hushållsskola i Agnäs i Bjurholms
skn, Västerb. län. Han lämnade detta
verksamhetsfält 1908 för att bli
skogsinspektör hos Bankab.
Stock-holm-övre Norrland, som senare
uppgick i Sv. handelsbanken. Denna
befattning innehade han i tio år och satt
därunder som styr.-led. i ett stort
antal skogsbolag samt verkade i hög
grad för skogsindustrins utveckling.
Han fick snart i stor utsträckning
offentliga uppdrag i skogliga frågor
ocli var sålunda led. av
skogsunder-visningskommittén 1906 samt av styr.
för Skogshögskolan och Statens
skogsförsöksanstalt 1912—34. Han
tillhörde även norrländska
skogsvårdskommittén 1907—12, där han verkade för
ökad reproduktionsskyldighet. — B.
var tf. landshövding i Västerb. län
Nils Ringstrand.
1918, i Kopparb. län 1919 och i Norrb.
län 1920—21 samt utnämndes till
landshövding i Västerb. län 1923, från
vilken befattning han avgick 1931.
Hans intima kännedom om länet och
dess befolkning kommo hans
verksamhet som länschef till godo. Särskilt
intresserade lian sig för skogsvården,
bl. a. som ordf. i skogsvårdsstyr. oeh
kolonisationsnämnden. Även
jordbrukets utveckling låg B. varmt om
hjärtat; han var ordf. i Västerb. läns
hushållningssällskap 1923—31 och i
egnahemsnämnden från 1929, var
upphovsman till Umeå lantbruksskola ocli till
Jordbruks- och hembygdsdagarna samt
verkade för mejerihanteringens
utveckling. Vägväsendet förbättrades i
stor utsträckning under hans ledning,
nya arbetsstugor tillkommo, och
sjukvården moderniserades och
utvidgades genom nya sjukstugor,
förlossningshem oeh barnhem. Från 1926 var
B. led. av överstyr, för Sv. röda korset.
Han sökte även som led. av 1927 års
kommitté för revision av
lappmarks-lagen förbättra
lappmarksbefolkningens livsvillkor. År 1924 invaldes B. i
Lantbruksakad. — Gift 1) 1890 med
Elisabeth Olivia Häggbom, † 1891, 2)
1892 med Bertha Charlotta Öhman.
— Litt.: biografi av A. Holmgren i
Norrlands skogsvårdsförb:s tidskr.
1936. T. M.
Ringström, Georg Robert,
arkitekt, f. 25 juli 1862 i Filipstad, † 26
april 1945 därstädes. Föräldrar:
apotekaren Robert Wilhelm R. och
Matilda Lovisa Fagerlin. — Efter
mogenhetsex. i Karlstad 1881 studerade
B. vid Tekn. högskolan 1882—86 ocli
vid Konstakad. 18S6—88 samt
företog studieresor till Tyskland,
Frankrike, Italien och Spanien 1887 och
1892—93. Han var medl. av
operabyggnadskonsortiet 1891—99 och
svarade i denna egenskap för ett flertal
inrednings- och dekorationsarbeten i
den nybyggda K. teatern. Åren 1900
—13 var B. tf. föreståndare för
arki-tekturavd:s ritbyrå vid Stockholms
stads byggnadskontor. Under sin
verksamhet där utförde han ritningar
till ett stort antal offentliga
byggnader i Stockholm, främst Klara
församlingshus (1907—10) och Klara
folkskola (1906—12), realskolan på
Kungsholmen ocli Navigationsskolan
samt anstalten för sinnesslöa barn vid
Slägsta (1911). Tills, med
arkitekterna Gustaf Wickman ocli Ferdinand
Boberg gjorde B. även vägande
inlägg i debatten om det nya
riksdagshus- och riksbanksbygget. I ett
projekt förordade han sålunda
byggnadskomplexets förläggning till
Bid-darholmen och en formgivning, som
anknöt till den sv. Vasa-renässansens
slottsbyggnader. Av B:s större pro-
Georg Ringström.
jekt må vidare nämnas ett förslag till
råd- oeh kommunalhus vid Hötorget,
avsett att realiseras i samband med
en nyplanering av
Norrmalmsområdet. Alltifrån 1913 var B. verksam
som självständigt praktiserande
arkitekt i Stockholm. Bland de
talrika arbeten, som han i denna
egenskap svarade för, kunna särskilt
nämnas trafikförvaltningsbyggnader
för Göteborg—Stockholm—Gävle och
Nordmark—Klarälvens järnvägar,
vidare hovboktryckeriet Iduns lius i
Stockholm, sparbanksbyggnad i
Filipstad och societetsbyggnad i Loka. ■—
Ogift. M. L—n.
Ringström, Johan Erilc,
språkman, f. 1 dec. 1746 i Boslagen, † 23 jan.
1820 i Stockholm. Föräldrar:
traktören Erik R. och Anna Lindgren. —
B., som medföljt sin fader till
Stockholm, där denne öppnat
restaurangrörelse, kom där i kontakt med en
fransman, med vilken han reste till
Frankrike. Han anställdes i franska
armén och vann befordran till officer.
Snart lämnade han emellertid
krigstjänsten för att i stället ägna sig åt
språkstudier, varvid han
understöddes av sin fader med en årlig
penningsumma. Han studerade bl. a.
kinesiska språket i Paris under den
berömde orientalisten Joseph de
Guig-nes ledning, varjämte lian företog
resor till Spanien, Portugal oeh
Italien. Återvänd till Stockholm blev ban
translator i K. M:ts kansli, där han
tjänstgjorde omkr. fyrtio år. Han
anlitades även av sjöassuranskompanier
och andra för översättningsarbeten.
Från B. härstammar en prydligt
handskriven kinesisk grammatik (i K.
bibi.), tillägnad kronprins Gustav
Adolf. Den är till sitt innehåll föga
vetenskaplig; förf. säger sig bl. a. tro,
"att kinesiska skrifsättet är det. som
människorna nyttjade genast efter
syndafloden". Bland B:s övriga arbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
