- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
294

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Rinman, Sven - 2. Rinman, Carl - 3. Rinman, Fredrik Adolf - 4. Rinman, Ludvig - 5. Rinman, Engelbert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rinman

294

Rinman

kontoret belönade "Anledningar till
kunskap om den gröfre jern- och
stål-föriidlingen och des förbättrande"
(1772, omarb. 2:a uppl. 1829; pä tyska
1790). Verket är helt av praktisk
natur och mycket rikt på
vederhäftiga uppgifter; det fick stor
betydelse för de ansträngningar, som
gjordes att förädla det sv. järnet,
innan det sändes ut i handeln. År 1782
följde "Försök till järnets historia,
med tillämpning för slögder ocli
handtverk" (på tyska 17S5 och 1814—15),
ett monumentalt arbete, vid vars
utarbetande B. hade värdefullt biträde
av P. J. Hjelm. Det får betecknas som
R:s mest betydelsefulla tryckta verk.
Det äger än i dag stort intresse, vilket
ur vetenskaplig synpunkt gäller lika
mycket R:s egna reflexioner ocli
experiment som den kontakt lian håller
med Torbern Bergmans och Scheeles
vetenskapliga produktion. Åren 1788
—89 trycktes B:s "Bergwerks lexicon"
(2 bd jämte planschband) och 1794
det fjärde huvudarbetet, den
praktiska del 2 av "Afhandling rörande
Meclianiquen, med tillämpning i
synnerhet til bruk ocli bergverk" (med
planschband; på tyska 1804—06); den
teoretiska del 1 (1800) skrevs av E.
Nordewall. B:s anteckningar 1746 vid
resan till sv. manufakturverk lia
utgivits av J. A. och C. Hedvall i "Blad
för bergshandteringens vänner" 1922
—26. Talrika handlingar rörande B.
finnas i Tekn. mus:s Binmansarkiv.
—- B. blev 1753 led. av Vet. akad. och
erhöll 1769 av Bergskollegium
medaljen "Swensk Bergsmans
Hedersmärke för Snille och Flit" i guld
för sin insats 1768 vid
Garpliyt-tan betr. användningen av
alunskiffer som bränsle vid alunkokningen.
På Brukssocietetens föranstaltande
modellerade Sergel (senast) 1788 en
medaljong av B., för att dennes
bergverkslexikon skulle kunna prydas med
hans porträtt. Brukssocieteten lät
vidare 1833 resa en minnesvård av
tackjärn till B:s minne på Fristadstorget
i Eskilstuna, och Jernkontoret
instiftade 1917 Binmansmedaljen i guld
som pris för vetenskaplig forskning
på den sv. bergshanteringens område.
Vet. akad. präglade 1823 en
minnesmedalj över B. —- Gift 1758 med
Catharina Elisabeth Odelstierna. ■—■
Litt.: C. Forsstrand, "S. B." (1920);
biografi även i 2:a uppl. (1829) av
B:s arbete "Handbok uti den gröfre
jern och stål förädlingen", omarb. av
C. Binman och utg. av N. Starbäck;
C. Sahlin, "Svenskt stål" (1931) och
"Valsverk" (1934); Å. Kromnovv,
"övermasmästareämbetet under
1700-talet (1751—1805)" (i "Med
hammare och fackla", 9—10, 1938—39).

N. Zn.

Carl Binman. Teckning av okänd konstnär.

2. Rinman, Carl, bergsmekaniker,
f. 7 okt. 1763 på Skissliytte bruk i
Norrbärke skn, ICopparb. län, † 15
jan. 1826 på Viggesnäs i Hedemora
landsförs., samma län. Son till R. 1.
— R. inskrevs vid nitton års ålder
i Bergskollegium ocli studerade i flera
år bergsvetenskap för sin fader. På
uppdrag av regeringen undersökte
lian 1792 sjö- och myrmalm i
Finland, där lian även undervisade
befolkningen i malmens smältning i
blästerugn. Han fick 1793
bergmästares titel och blev s. å. efter sin fader
dir. för grov- ocli svartsmidet samt
för Eskilstuna fristad. Åren 1799—
1S03 var lian disponent för
Ockelboverken i Gästrikland. — B. var som
bergsmekaniker mångsidigt och
förtjänstfullt verksam, och särskilt bör
framhållas, att lian förbättrade
metoderna för tackjärnsblåsning och
stångjärnssmide. Han erhöll 1817 i uppdrag
av Jernkontoret att omarbeta faderns
stora verk om den grövre järn- och
stålförädlingen och dess förbättrande;
efter B:s död fullbordades arbetet av
Nils Starbäck (bd 7), vilken sedan
1823 ss. B:s biträde deltagit däri. —
Gift 1S01 med Lovisa Hällström. S. L.

3. Rinman, Fredrik Adolf,
köpman, politiker, f. 28 maj 1807 i
Stockholm, † 4 dec. 1882 därstädes.
Föräldrar: grosshandlaren Fredrik
Niklas R. och Maria Christina
Martin. — B. blev student i Uppsala 1825
och avlade kansliex. 1827, varefter
han genomgick ett handelsinst. i
Lybeck. Sedan han praktiserat i
vinhandel i Bordeaux, inträdde han i faderns
firma i samma bransch och var dess
innehavare 1845—56. B. tillhörde
borgarståndet vid samtliga riksdagar
från 1850 till ståndstidens slut och
var därunder led. av bankoutskottet
1850—51 och 1865—66 samt av
konstitutionsutskottet 1853—63. Han var
fullmäktig i Biksgäldskontoret 1861

—66 samt stadsfullmäktig ocli led. av
drätselnämnden i Stockholm 1863—•
76. År 1S61 var lian revisor i Göta
kanalbolag och led. av kommittén för
undersökning av flottans fartyg. B.
hörde till det liberala partiet; han
var förslagsställare till
borgarståndets tacksamhetsuppvaktning inför
Karl XV efter framlämnandet av
propositionen om representationsreform
1863. — Ogift. S. Sw.

4. Rinman, Ludvig, metallurg,
f. 16 jan. 1815 på Viggesnäs i
Hedemora landsförs., Kopparb. län, † 27
nov. 1890 i Nora. Son till B. 2. — B.
blev student i Uppsala 1833, avlade
där liovrättsex. 1836 och bergsex.
1839 samt utexaminerades från
Bergsskolan i Falun 1840. Han blev
auskultant i Bergskollegium 1839, arbetade
som masugnsingenjör från 1840, blev
tf. gescliworner i s. distriktet 1854 ocli
var dir. på Jernkontorets metallur-

Ludvig Rinman. Litografi.

giska stat 1S56—90. Hos bröderna
Siemens i Tyskland studerade han
martinprocessen, som lian införde vid
Munkfors bruk i Värmland, och han
anlade vid Bånghammar i
Västmanland och vid Hällefors i
Södermanland de båda första martinverken i
Sverige. B. utförde därjämte på
uppdrag av Jernkontoret ingående
undersökningar bl. a. över
masugnsprocessen. Han publicerade uppsatser i
Jern-kontorets annaler ocli i Blad för
bergshandteringens vänner inom Örebro
län; den sistn. tidskr. utgav han från
1S66. Vid världsutställningen i Paris
1867 var lian bitr. kommissarie för
den sv. avd. — Ogift. S. L.

5. Rinman, Sven Engelbert,
försäkringsman, f. 7 nov. 1838 på
Bollsta bruk, Ytterlännäs skn,
Väs-ternorrl. län, † 16 juli 1918 i
Göteborg. Föräldrar: bruksägaren Erie R.
och Viviea Sophia Wilhelmina Forss.
Brorson till B, 4. — B. gick vid tret-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free