- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
333

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

von Rosen

333

von Rosen

arbetade R. på att symboliskt
framställa sin livssyn i en variation på
Breugliels "Be blinda", vilken han
kallade "Gången mot döden". En mera
svårtydd gåta efterlämnade B. i
"Sfinxen" (1887—1907, Nat. mus.),
ett djur med människohuvud i ett
realistiskt utformat klipplandskap. Den
stora tavlan lär vara avsedd som en
hyllning till moderns fädernesland,
Grekland. Om B. i sitt figurmåleri
sålunda endast undantagsvis nådde
utöver den fantasifulla, på gediget
studium fotade pastischen, har han i sina
porträtt skapat konstverk så fulla av
liv, att deras värde består oberoende
av tidssmakens växlingar. Bedan i det
ovannämnda porträttet av fadern
hade han gjort sig helt fri från det
plansehartade och lineärt bundna i
den leysska stilen till förmån för en
rent målerisk hållning. Glädjen vid
det brokiga och glittrande i uniformer
och kraschaner dröjer visserligen kvar
i åtskilliga av de officiella
konterfejen, t. ex. bilderna av Karl XV
(1873, Frijsenborg, Danmark),
general Sven Lagerberg (bd 4 s. 405),
överståthållaren G. af Ugglas (1889,
Stockholms stadshus), men man
glömmer den lätt inför den psykologiska
träffsäkerheten i uppfattningen. Ännu
mera omedelbart levande äro några
bilder av intimare karaktär, ss.
porträtten av prof. G. W. Palm (1890,
Konstakad.) ocli kanslirådet N. F.
Sander (1894, Konstakad.). Till de
mest kända höra den monumentala
framställningen av A. E.
Nordenskiöld (1886, Nat. mus.) och
porträttet av Pontus Wikner (1895,
Göteborgs nation i Uppsala), liksom flera
andra målat post mortem. För
Uffizigalleriet i Florens fick B. utföra sitt
självporträtt (s. 332); få svenskar
ha vederfarits denna ära. En byst
av fadern och en medaljong av
modern (1896, bägge i brons och avsedda
för föräldrarnas gravmonument på
flottans kyrkogård i Stockholm) visa,
att B. även behärskade de plastiska
uttrycksmedlen. —■ Som dir. för
Konstakad. spelade B. en avgörande
roll i tidens konststrider. Aristokrat
till hela sitt väsen kämpade han emot
den demokratisering av Konstakad.
och konsten överhuvudtaget, som
opponentrörelsen innebar. Den
franska naturalismen var honom en
styggelse och innebar i hans ögon konstens
oundvikliga förfall. Som lärare
utövade han med sin kraftfulla
personlighet ett betydande inflytande på
många av de unga adepterna. B.
framträdde även som skribent med "Bref
från Orienten" (1865), "Ur min fars
minnen" (1S80) och "Sista dagen"
(1901). — En omfattande
minnesutställning av R:s konst var anord-

nad i Konstakad. 1943. — Ogift.

— Litt.: E. Wettergren, "G. von B:s
konst" (1919). Th. N.

9. Rosen, Fredrik Tomas Carl
von, greve, ämbetsman, godsägare,
f. 3 nov. 1849 i Stockholm, † 28
jan. 1917 därstädes. Föräldrar:
löjtnanten greve Fredrik Carl von R. och
Louise Aspelin. Brorsons son till B. 6.

— Efter mogenhetsex. i Stockholm
1S70 studerade B. juridik i Uppsala
och avlade ex. till rättegångsverken
1875, varefter ban erhöll
auskultant-plats vid Svea hovrätt. Ären 1878—
80 var ban attaché vid beskickningen
i Köpenhamn och avancerade sedan
inom Utrikesdep., tills han 1S87 blev
kansliråd och chef för Utrikesdep :s
kameralavd., på vilken post ban
stannade till 1894. Fr. o. m. 1896 ägnade
ban sig åt hovtjänst, blev 1902
överceremonimästare och 1907
överste-kammarjunkare. Som ägare till
egendomarna Hedenlunda och Blacksta i
Södermanland kom han att
intresserat deltaga i länets
hushållningssällskap, vars v. ordf. han blev 1906. Ären
1900—16 tillhörde han Södermani.
läns landsting och betroddes även i
övrigt med flera uppdrag; ban var
ordf. i styr. för Åsa folkhögskola
och lantmannaskola i Södermanland
1912—16 och styr.-led. i
Södermanlands enskilda bank 1904—16 (v. ordf.
1908—16). År 1902 invaldes B. av sitt
eget landsting i Första K., som lian
tillhörde till 1911.1 politiskt avseende
anslöt lian sig till majoritetspartiet,
även om han i vissa avgörande frågor
anmälde en avvikande hållning.
Sålunda önskade ban en omedelbar och
villkorslös uppsägning av riksakten
efter det norska beslutet om unionens
upplösning 1905; vidare tog lian i
rösträttsfrågan avstånd från de
konservativas önskemål om proportionell
valmetod. B. blev led. av
Lantbruks-akad. 1913. — Gift 1884 med Eva
Anna Maria Adelswärd. T. P.

Fredrik von Rosen.

Gösta von Rosen.

10. Rosen, Gustaf (Gösta)
Fredrik von, greve, bruksman, f. 5 jan.
1855 i Stockholm, † 10 febr. 1937
därstädes. Bror till B. 9. — Efter
mogenhetsex. 1874 blev B. 1877
underlöjtnant vid Andra livgardet. Han tog
avsked ur armén 1890. Från 1885
vistades ban på Fagersta bruk,
Väst-mani. län, som innehades av hans
morfar, Thomas Aspelin. Efter att lia fått
undervisning i bruksdriftens
ekonomiska och tekniska problem blev lian
chef för brukskontoret, en befattning
som ban innehade till 1907. B. var
redan under denna tid flera år
deputerad i Jernkontoret. Sedan han 1907
flyttat till Stockholm, blev ban 1910
ord. fullmäktig i Jernkontoret; lian
var 1914—30 jourhavande
fullmäktig och 1930—32 fullmäktiges ordf.
Brukssocieteten tilldelade honom 1931
Jernkontorets stora guldmedalj. B.
var styr.-ordf. i Fagersta bruks ab.
1923—26 och i Sv. diamantborrnings
ab. 1918—34 samt led. av styr. för
flera andra gruvföretag. Åren 1921—
22 var B. bankofullmäktig. — Gift
1883 med sin kusin grevinnan Hedda
Lagerberg. G. M—e.

11. Rosen, Reinhold Gustaf
Edvard Moore von, greve, arméofficer,
hästsportsman, f. 13 sept. 1865 i Nizza.
† 27 juni 1946 i Stockholm.
Föräldrar: kommendören och
överstekam-marjunkaren greve Carl Gustaf von
R. och Ella Carlton Moore. Kusins
son till B. S. — B. blev volontär vid
Skånska liusarreg. 1881, avlade
mogenhetsex. 1884 i Stockholm och blev
underlöjtnant vid Livgardet till häst
1886. Han blev major vid
Generalstaben 1906, överstelöjtnant 1910 samt
överste och chef för Smålands
husar-reg. 1913. Han blev sekundchef vid
Livgardet till liäst 1915 samt
generalmajor och inspektör för kavalleriet
1922. År 1929 blev ban generallöjtnant
i reserven. Han var en utpräglad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free