- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
338

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rosén

170

Rosén

—1900). — Gift 1S89 med Charlotta
Wilhelmina Augusta Linclemalm.

T. M.

Rosén, Kjell, målare, se s. 342.

Rosén von Rosenstein, M a g nu s,

sjöofficer, se s. 346.

Rosén von Rosenstein, Nils,
läkare, se s. 343.

Rosén, Nils, zoolog, se s. 342.

Rosén, Nils Gustav,
ämbetsman, se s. 341.

Rosén, Per, astronom, geodet, se
s. 340.

Rosén, Sven, väckelseledare, se
nedan.

Rosén, Sven Olof Alfred,
målare, grafiker, f. 9 okt. 1908 i
Ljusnarsbergs skn, Örebro län.
Föräldrar: konsthistorikern fil. dr Sven
Magnus Hjalmar R. och Sigrid Celeste
Bihldorff. — Efter skolgång i
Stockholm studerade B. måleri på Berggren
& Larsons målarskola 1928—29 ocli
vid Konstakad. 1929—35 samt vid
sidan därav grafik vid
Etsningsskolan, där lian även vikarierat som
lä-rarassistent. B. är bosatt i Stockholm
och har som stipendiat företagit resor
till Frankrike 1937 och Italien,
Grekland och Tyskland 1937—3S. Han liar
utställt separat bl. a. i Stockholm
1938, 1942 och 1946 samt deltagit i
internationella grafikutställningar.
— B. målar landskap, stilleben,
fönsterutsikter och modeller med fint
valörsinne och väl avvägd
komposition. Han är en experimenterande och
produktiv grafiker, som nått
suggestiva resultat framför allt i
torrnålsgravyr och färglitografi. — Gift 1948
med Gunborg Elsa Margareta Ahlin.

R. S.

Rosén, släkt från Boasjö skn, Älvsb.
län, härstammande från bonden i
Boasjö by Esbjörn Eriksson, som levde
vid mitten av 1600-talet, Hans son,
kyrkoherden i Sexdrega Erik (f. 1667,
† 1738), antog efter födelseorten
släktnamnet Bosenius, vilket av lians
söner ändrades till B. Bland sönerna
märkas a) livmedikus, arkiatern och
prof. Nils B., adlad Bosén von
Bosen-stein (s. 343), b) väckelseledaren Sven
B. (B. 1), c) läkaren, prof.
Eberhard B., adlad Bosenblad (s. 352),
d) överhovpredikanten Gabriel B. (B.
2), far till presidenten i Svea hovrätt
Erik Gabriel B., adlad och friherre
von Bosén (s.343), samt e) lektorn och
publicisten Johan B. (B. 3), från
vilken alla nu levande medl. av släkten
B. härstamma. R. 3:s son, prosten ocli
författaren Gustaf B. (B. 4), blev far
till v. häradshövdingen, borgmästaren
Carl Gustaf B. (f. 1805, † 1874),
stamfar för släktens äldre gren,
författaren och tonsättaren Johan Magnus B.
(B. 5) samt förste lantmätaren i
Skarab. län Erik Herman B. (f. 1S07,

† 1874), stamfar för den yngre
släktgrenen.

1. Rosén, Sven, väckelseledare,
f. 17 okt. 1708 på Tokarp i Blidsbergs
skn, Älvsb. län, † 15 dec. 1750 i
Macungi, Pennsylvania, Förenta
staterna. Föräldrar: kyrkoherden Erik
Rosenius och Anna Wekander. — B.
blev student i Uppsala 1726men måste
av ekonomiska skäl avbryta studierna
172S och ägna sig åt
privatundervisning i Stockholms närhet. Han
återvände till Uppsala 1735 för att
studera teologi men tvingades på nytt
lämna univ., då lian anklagades för
bristande renlärighet och förbjöds
att meddela undervisning, varigenom
lian berövades sina
existensmöjligheter i staden. Han verkade därefter som
pietistisk ledare till 1741 i Stockholm
och därefter i utlandet. — B:s namn
är framför allt förknippat med den
pietistiska ytterlighetsriktningen, den
s. k. radikalpietismen och dess sv.
uppenbarelseformer. I början av sin
stockholmstid slöt han sig till den
konservativa kyrkovänliga pietismen,
som då hade flera framstående
representanter bland huvudstadens präster,
bl. a. H. Schröder och Erik Tolstadius.
Myndigheternas skarpa ingrepp mot
pietisternas konventiklar, som fick
sitt främsta uttryck i
konventikel-plakatet av 1726, drev emellertid
många pietister över till den mot det
officiella kyrkosamfundet fientliga
radikalpietismen. Denna riktning
synes lia skjutit fart särskilt efter den
talangfulle tyske ledaren .1. C.
Dip-pels besök i Stockholm 1727. Att B.
kom att ansluta sig till
radikalpietis-tema sammanhängde också
väsentligen med hans själsläggning. Han var
en ytterst sensibel natur med en stark
dragning åt mystikens fromhet.
Dip-pels förkunnelse av den inre
uppenbarelsen, det inre ljuset, måste
särskilt lia tilltalat honom. R. blev efter
1735 den självskrivne ledaren för
"gråkoltarnas"
apokalyptiskt-mystis-ka sekt. Dessa hade sitt namn av att de
uppträdde i botgörardräkt inför den
världsdom, som de ansågo stå
omedelbart för dörren. De organiserades
till en egen förs. på ett femtontal
personer av friherre C. M. von Strokirch
och kallade sig själva för
brödrakär-lekens förs. eller Filadelfia. B:s
ledarskap ’ inskränkte sig icke blott till
denna förs. utan omfattade även
radikalpietistiska kretsar ute i landet.
Mot B. och Filadelfia öppnades 1734
en vidlyftig process för brott mot den
rena läran och mot
konventikelplaka-tet. Processen drogs inför alla
instanser, konsistoriet, kämnärs- och
hovrätterna, K. M:t och riksdagen. Den
pågick flera år, och B. uppträdde
därvid som försvarare av religionsfri-

heten; lian är den förste i vårt land,
som principiellt har hävdat denna
frihet. Han skötte försvaret med stor
intelligens och talang, skriftligen och
muntligen. Besultatet blev emellertid,
att B. enligt den gällande hårda
religionslagstiftningen dömdes att
förvisas ur riket 1741. Han for till
Tyskland, som var hans huvudsakliga
vistelseort till 1746. Under denna tid
övergick lian till lierrnhutarna. Han
stod hela tiden brevledes i förbindelse
med sina gamla meningsfränder i
hemlandet och förmådde många av dem
att följa hans exempel ocli övergå till
herrnhutismen. Sedan han 1745
förgäves anhållit att få återvända hem,
begav han sig till Nordamerika ocli
verkade där till sin död i
herrnliutar-förs:s tjänst. — B. var en sällsynt
religiös begåvning, som förenade en
ovanlig intelligens med ett rikt och
förfinat känsloliv. Han framstår som
en trosfrihetens martyr, en pionjär
för en friare och humanare syn; hans
öde avslöjar den oerhörda rigorismen i
den tidens sv. religionslagstiftning. —
B:s skrifter och brev lia utgivits av
E. Linderholm (1910) och lians
dagbok av N. Odenvik (1948). — Gift
1747 med Anna Margaretha Rieth.

- Litt.: E. Linderholm, "S. B. ocli
hans insats i frihetstidens radikala
pietism" (1911). E. B—n.

2. Rosén, Gabriel, präst, f. 20
dec. 1720 i Sexdrega skn, Älvsb. län,
† 2 okt. 17S4 i Stockholm. Bror till
R. 1. — B. blev student i Uppsala
1738 och utnämndes efter en tids
tjänstgöring som huskaplan till e. o.
hovpredikant 1748 och till
hovpredikant 1750. Han var 1758—67
överhovpredikant ocli från 1760 konungens
biktfader. År 1763 blev han
kyrkoherde i Biddarholmens och Bromma
förs. Från 1772 var han även led. av
bibelkommissionen, och s. å.
utnämndes lian i samband med Gustav III:s
kröning till teol. dr. Han uppfördes
flera gånger på biskopsförslag. B.
ansågs som en av sin tids främsta
predikanter; i sin förkunnelse förenade
han pietism och ortodoxi. Ett flertal
predikningar av honom utgåvos. —
Gift 1757 med Anna Margareta Rath,.

E. B—n.

3. Rosén, J o h a n, skolman,
publicist, f. 8 mars 1726 i Sexdrega skn,
Älvsb. län, † 6 sept. 1773 i Göteborg.
Bror till B. 1 ocli B. 2. — Efter
studier för fadern och vid Göteborgs
gymnasium blev B. student i Uppsala
1742 och i Lund 1747; lian blev fil.
magister i Lund 1748 samt docent i
Uppsala 1749 och i Lund 1752. Han
vikarierade för prof. i poesi och
vältalighet i Lund 1754 och uppsattes
under loppet av ett par år på förslag
som akademiadjunkt i Lund och som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free