Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rosén, Johan - 4. Rosén, Gustaf - 5. Rosén, Johan Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosén
171
Rosén
prof. i poesi oeli vältalighet i både
Uppsala ocli Lund, men utan att
erhålla någon av dessa poster. År 1756
lät han prästviga sig. Efter en tids
prästtjänstgöring i Göteborgs stift
och ett vikariat som rektor vid
Göteborgs trivialskola 1758 var lian från
1759 till sin död lektor i vältalighet
ocli poesi vid stadens gymnasium. —
Under sin lektorstid i Göteborg
spelade E. en central roll inom stadens
kulturliv. Sålunda grundade ban
omkr. 1760 en "vitterhetsklubb", som
blev ursprunget till det efter hans död
stiftade Vet. o. vitt. samh. Sin största
betydelse, inte bara för Göteborg utan
för riket i dess helhet, fick E. dock
som tidningsutgivare. Så gott som
bela tiden från 1759 till sin död var
han (som ledare eller viktig medarb.)
sysselsatt med olika tidningsföretag.
Början gjordes med Götlieborgska
Magasinet (med bihanget Hwad Nytt
i Staden), som lian grundade 1759
och utgav t. o. m. första halvåret 1763.
Det fortsattes av Det Nya
Weckobla-det (andra halvåret 1763) och
Götheborgska Wecko-bladet (17 64—65),
vilka till en början redigerades av B.
med biträde av J. Gothenius (bd 3
s. 77). År 1765 överenskoms, att
Gothenius skulle vara red. det första
halvåret och B. det andra; sedan B. hållit
på i fyra à fem månader, återtog
emellertid Gothenius utgivarskapet. Följ.
år började B. i stället medarbeta i sin
svåger B. Öhrwalls nystartade tidn.
Götlieborgske Spionen, ocli 1772
etablerade ban ånyo ett eget företag i
branschen, Hwad Nytt? Hwad Nytt?,
vilket fortfor till 1785; efter B:s död
övergick tidn. till stärbhuset, och 1776
—85 utgavs den av lians änka. — B. är
i flera avseenden en av 1700-talets
märkligaste sv. publicister. Genom
den personliga, ral janta stil, som (när
ban bemödade sig därom) präglade
varje detalj i hans pressalster, var
ban en efterföljare till Olof von Dalin.
Men lian kom samtidigt med något
nytt: en vaken blick för aktualitetens
betydelse, ett sinne för det i egentlig
mening journalistiska, som stundom
gör ett ganska modernt intryck. Bl. a.
odlade ban de lokala nyheterna, spec.
rörande sjöfart och handel; han
vågade t. o. m. kritisera den mäktiga
direktionen för Ostindiska kompaniet
(Niclas Sahlgren m. fi.) ss. mera mån
om egen vinning än om landets. Dock
innehöllo hans tidningar även sådant
stoff, som vid denna tid normalt
väldet enda i sv. press (avli. i ekonomi,
topografi m. m. samt poesi, mest av
tillfällighetskaraktär), och genom B:s
bristande uthållighet blevo bidrag av
detta slag under långa perioder
dominerande. Själv ivrig poet på latin
och svenska tryckte lian sålunda mäng-
der av efemär vers (dock även
värdefullare; bl. a. innehåller Hwad Nytt?
Hwad Nytt ? tidiga dikter av de stora
gustavianska skalderna). Bland de
avh.-artade bidragen märkes den
tydligen av B. själv författade "Warbergs
historia" (utg. i bokform av B. Möller
1923), vari framstående
journalistegenskaper dokumenteras. Som
estetiker och kritiker var B. i en för
sv. förhållanden ovanlig grad
orienterad i tidens europeiska litteratur
men röjde ingen större
självständighet. Politiskt var ban till en början
mössa, under sin sista tid anhängare
av Gustav III. — B. hade också ett
visst intresse för religiösa ting. De
kyrkliga nyheterna tillgodosågos väl
ocli regelbundet i hans tidningar, och
dessutom utgav lian
Prädiko-Biblio-thek (1766; tills, med C. J. Brag)
och Preste-Tidningar (176S). Genom
sin sympati för vissa swedenborgska
lärosatser, uttryckt bl. a. i en artikel
i sistn. tidskr., indrogs E. tills, med
sin kollega G. Beyer (bd 1 s. 299) i
en långvarig och uppmärksammad
process, som på uppdrag av K. M:t
anställdes av domkapitlet i Göteborg.
B., som i stort sett konsekvent vidhöll
sin uppfattning, förbjöds att
uppehålla undervisning i teologi och fick
motta varningar och föreställningar;
sedan saken 1771 hänvisats till Göta
hovrätt, uteblevo emellertid
ytterligare åtgärder, tills målet 1778, fem år
efter B:s död, avskrevs. — Gift 1759
med Anna Hammar. — Litt.: O.
Sylwan, "Sv. pressens historia till
statshvälfningen 1772" (1S96). U. D.
4. Rosén, Gustaf, präst,
författare, f. 26 febr. 1772 i Göteborg, † 1
mars 1835 i Stora Åby skn, östergötl.
län. Son till B. 3. —’B. blev student
i Uppsala 17S9, fil. magister där 1794
och docent i romersk vältalighet (på
en jämförande undersökning om
Homeros och Ossian) 1796. Bedan under
studenttiden hade lian gjort sig
bemärkt som en av
Vitterhetssamfundets i Uppsala allra ivrigaste medl:ar
(1791—93) ocli som medarb. i
översättningsverket "Skaldestycken af
Ossian" (1794—1800). År 1795 utgav
ban tidskr. Fragmenter af utländsk
litteratur i vitterheten och de sköne
konsterne, innehållande betydelsefulla
övers, av Schiller, Lessing och
Shakespeare samt uppsatser om skön konst.
B. blev 1799 lektor vid gymnasiet i
Göteborg och valdes 1S01 till sekr. i
Vet. o. vitt. samh., vilken befattning
ban behöll i fjorton år. Han
prästvigdes 1812samtblev 1813 kyrkoherde och
1815 prost i Stora Åby och ödeshögs
pastorat i Linköpings stift. År ISIS
uppfördes ban på förslag till
biskopsämbetet i Göteborgs stift. Han
tillhörde stiftarna av Göteborgs bibel-
sällskap 1813. Han blev 1797 led. av
Vet. akad. samt ISIS teol. dr. — Gift
1S04 med Helena Charlotta Prytz.
H. Fr.
5. Rosén, Johan Magnus,
publicist, författare, tonsättare, f. 6
april 1806 i Göteborg, † 16 juni 1885
i Stockholm. Son till B. 4. — Efter
studier vid Uppsala univ. 1822—29,
avslutade med hovrättsex.,
tjänstgjorde B. vid olika ämbetsverk; 1832 blev
ban v. auditör vid Andra
livgrenad-järreg., och 1S35—39 var ban
kammarskrivare i Krigskollegium. Den
förra befattningen (utan
tjänstgöringsplikt) behöll han till 1863, men
i övrigt lämnade ban 1839
ämbetsmannabanan; lian hade då redan länge
vid sidan av tjänsten sysslat med
författarskap, publicistik och musik och
förblev till sin död rastlöst verksam
på dessa gebit. Han redigerade Nord-
Johan Magnus Eosén. Litografi.
mannaharpan (tills, med E. Drake)
1832—33, Tidn. för Teater och Musik
1835—36 samt Helios ("tidn. för
litteratur ocli skön konst") 1845—46.
Dessutom medarbetade han, främst ss.
musik-, litteratur-, teater- och
konstskribent, i ett stort antal tidn.:
Aftonbladet, Dagligt Allehanda, Stockholms
Dagblad, den av W. F. Palmblad utg.
Tiden, Göteborgs Handels- ocli
Sjö-fartstidn., Fäderneslandet m. fi. Åren
1S53—54 biträdde han Janne Damm
vid utgivandet av Malmö Nya
Handels- och Sjöfarts-Tidn.; efter en
artikel av B. i jan. 1854 ang. OscarI:s (som
det uppgavs) nära förestående
abdikation dömdes Damm till fängelse för
majestätsförbrytelse, och B. övertog
redigeringen av bladet, som dock
upphörde efter några månader. Som
korrespondent vistades B. flera perioder
i utlandet (Danmark, Tyskland,
Österrike, Ungern). Åren 1863—83 bodde
ban i Hamburg. — Som skriftställare
befann sig B. vanligen i främsta ledet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
