Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Rosenberg, Otto - 1. Rosenberg, Edvard - 2. Rosenberg, Carl Gustaf - 1. Rosenberg, Hilding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenadier
350
Rosenberg
sala univ. — Gift 1900 med Ottonie
Maria Benedicks. F. F.
1. Rosenberg, Axel Edvard
Johan, målare, f. 1 april 1858 i
Stockholm, † 10 mars 1934 därstädes.
Föräldrar: grosshandlaren Gustaf
Magnus R. och Adelaide Henriette
Charlotte Holmberg. — R. blev student i
Uppsala 1877 ocli började följ. år
studera måleri för E. Perséus i
Stockholm. Han genomgick 1879—82
Konst-akad., där P. D. Holm undervisade
i landskapsmåleri, och vistades 1SS2
—84 i Frankrike (Paris; byn Carolles
utanför Paris, där en sv.
konstnärskoloni bildats, samt normandiska
kusten). Därefter var han bosatt i
Sverige. — II., som belt var
landskapsmålare, skolades i det naturalistiska
friluftsmåleriets anda under
Frankrikevistelsen. Han fann sin egenart
under 1890-talet, på vars lyriska
stämningskonst lians måleri är ett ka-
Edvard Rosenberg.
rakteristiskt exempel. Taveltitlar som
"Höstmorgon i soldis" (1889,
Riksdagshuset), "Månuppgång" (1S90)
och "Vinternatt" (1907, Härnösands
mus.) ånge stämningen. Motiven till
de i regel stora landskapen äro
hämtade från stockholmstrakten,
mälardalen och skärgården, några från
Dalarna, R. hämmades under senare
delen av sitt liv av en överdriven
självkritik. Han arbetade t. ex. i tio år på
sin mest kända målning, den ofta
reproducerade och kopierade
"Marskväll" (1890—1901, Nat. mus.). Ett
annat huvudarbete, "Morgonandakt",
som påbörjades redan på 1880-talet,
blev aldrig fullbordat. R. ställde inte
ut något verk efter 1908. Han erhöll
k. medalj 1882 ocli "mention
liono-rable" på Parissalongen 1S86 samt
blev 1901 led. av Konstakad. — Gift
1) 1882 med Annie Louise Charlotte
Ståhle, † 1897; 2) 1903 med Augusta
Nilssoti. R. S.
Carl Gustaf Rosenberg.
2. Rosenberg, CarlGustaf
Edward, fotograf, f. 5 juni 1883 i Paris.
Son till R. .1. — Efter skolgång i
Stockholm och Lundsberg vistades R.
1904—05 i Förenta staterna, där ban i
New York utbildade sig till kemigraf
och fotograf. Sedan 1906 är lian
fotograf i Stockholm. — R. har varit
verksam som både porträtt- och
pressfotograf. I sistn. egenskap
debuterade han i Vecko-Journalen ocli Hvar
8 Dag. Sedan sina tidigaste år i yrket
liar R. varit intresserad av den
fotografiska apparaturens tekniska
utrustning; med vetenskapligt
kunnande förenar han ett utpräglat
konstnärligt bildsinne. Särskilt
erkännans-värda äro R:s landskapsfotografier,
med vilka ban bidragit till
kännedomen om de sv. bygderna ocli deras
särart. Han har också gjort
suggestiva industrikompositioner ocli
intensiva arbetarskildringar. R. liar
illustrerat åtskilliga verk av olika slag;
i Sv. turistfören:s årsskrift liar han
sedan 1923 varit den ledande
fotografen. Till R:s intressantaste arbeten
hör en serie bilder över 1300-talets
arkitektur (Sv. turistfören:s
årsskrift 1947) samt flera bilder av
modern sv. arkitektur, publicerade i
in-och utländsk facklitt. R. har utgivit
bildsamlingen "Svenskar i dagens
gärning" (1939). Han erhöll 1944
Fotografiska fören:s Adelsköldska
medalj i silver för sin insats som
konstnärlig landskapsfotograf samt
blev 1948 den förste innehavaren av
Sv. Dagbladets fotografiska pris. —
Gift 190S med Alma Söderblom. H. U.
1. Rosenberg, Hilding
Constantin, tonsättare, f. 21 juni 1892 i
Bosjökloster skn, Malmöh. län.
Föräldrar: trädgårdsmästaren Carl
Magnus R. och Hilda Pamp. — B. fick
sin första musikundervisning av sin
äldste bror och avlade 1909
organist-ex. i Kalmar. Efter att lia verkat
först som fri musiker i Trelleborg och
sedan som organist i Vemmenhög
flyttade han 1914 till Stockholm för att
där fortsätta sin utbildning, dels för
Bichard Andersson i pianospel, dels
(från 1915) vid konservatoriet, där
lian studerade först
kompositionsteknik (för Ernst Ellberg) och sedan
dirigering. Denna reglerade lärotid räckte
till 1918 men kompletterades 1920—
21 med studier i Dresden, Berlin,
Paris och Wien. Återkommen till
Sverige bosatte sig B. i Stockholm, där
han verkat uteslutande som fri
konstnär med undantag för åren 1932—34,
då lian var anställd som
kapellmästare vid K. teatern. I övrigt har han
endast sporadiskt framträtt som
utövande dirigent. — Den produktivitet
B. under årens lopp utvecklat inom
musikens alla former liar varit rätt
enastående i den sv. tonkonsten.
Bedan före 1920 komponerade lian utom
smärre pianoverk tre fantasistycken
för orkester samt två symfonier, av
vilka den första sedermera
förstördes med undantag för en sats ocli den
andra i följd därav betecknades som
nr 1. Under 1920-talet tillkommo bl. a.
en sonat för soloviolin, en sonat och
en svit för violin och piano, fyra
pianosonater, en trio för träblåsare,
tre stråkkvartetter, en
kammarsymfoni, två kyrkosymfonier, en
violinkonsert, en trumpetkonsert, en
balettpantomim ("Yttersta domen") och
dessutom scenmusik till tretton
skådespel, däribland Aiskylos’
"Agamemnon", Sofokles’ "Konung Oidipus",
Euripides’ "Alkestis", Calderöns
"Livet en dröm" och Benaventes
"Marionetter". År 1932 uppfördes på K.
teatern B:s första opera, "Besa till
Amerika", med text av Alf Henrikson;
sedermera genomkomponerade han
stycket (på grundval av sin tidigare
scen-musik till Benaventes "Marionetter")
som en opera buffa, vilken fick premiär
på K. teatern i febr. 1939, tre månader
efter baletten "Orfeus i stan", vartill
musiken också var av B:s hand. Inom
de instrumentala formerna blev lian
under samma decennium färdig med
två nya stora symfonier, "Sinfonia
grave" (1935) ocli Symfoni nr 3, "De
fyra livsåldrarna" (inspirerad av
Bollands "Jean Christophe"; 1939), en
"Symphonie concertante", en
cellokonsert, en stråktrio, sin fjärde
stråkkvartett samt "Improvisationer för
piano". Därjämte komponerade lian
till texter av Hj. Gullberg en
passionskantat, "Huvudskalleplats", en
julkantat, "Den heliga natten", ny
teatermusik bl. a. till Sofokles’
"Antigone", Euripides’ "Medea" och
Calderöns "Hus med dubbel ingång". År
1940 presenterade ban sin andra
violinsonat, en liten sagoopera, "De två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
