- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
362

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosenhane ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rosenius

362

Rosenius

Carl Olof Rosenius,

kanslist vid Utrikesexpeditionen 1776
—78 och befordrades sistn. är till k.
sekr. Följ. år blev R. liovjiinkare samt
var 1785—86 legationssekr. vid
storbritanniska hovet men återkallades på
grund av tjänstefel. År 1790 utsågs
lian till kronprins Gustav Adolfs
skrivlärare. Från 1788 åtnjöt lian k.
pension som dramatisk förf. Han var
en tid bosatt i Dalarna och flyttade
1819 till Åbo. — R. var en synnerligen
flitig men ganska svag dramatisk
förf. Han var dock varmt uppskattad
av Gustav III, efter vars uppslag han
gärna arbetade och som enligt J. H.
Kellgren lär lia kallat honom "den
svenske Racine". R:s dramer ha
nordiska ämnen men äro skrivna i
franskklassisk stil efter franska mönster;
deras versform är tämligen knagglig.
Endast ett av dem, "Drottning öda",
som skrevs 1S00, har utkommit av
trycket (1S16), men i handskrift finns
bevarat "Stångebro Slag eller Nils
Pedersson S jöblad till Randenäs"
(författat 1793). Bland de icke bevarade
dramerna kan nämnas "Frode" (uppf.

17S9). B. skrev även åtskilliga
operatexter samt utförde dramatiska övers,
från franskan. — Gift 1) 1785 med
Dorotea Henriette Schmidt, † 1792;
2) 1795 med Anna Terserus. — Litt.:
O. Wieselgren, "V. von B., ’den svenske
Bacine’" (i Sveriges teaterhistoriska
samfunds årsskr. 1914). Lt.

Rosenius, släkt, vars äldste kände
stamfar, bondsonen från Bosvik i
Piteå skn Anders (f. 1781, † 1841),
slutligen komminister i Burträsk i
Västerbotten, efter födelseorten
Bosvik antog släktnamnet B. Söner till
honom voro a) kyrkoherden i
över-kalix i Norrbotten, hovpredikanten
Erik Andreas B. (f. 1814, † 1866), b)
väckelsepredikanten Carl Olof B. (B.

1). far till komministern i Jakobs förs.
i Stockholm, skriftställaren Paul
Josef B. (f. 1853, † 1930) och red. Efraim
B. (B. 3), samt c) prof. Martin B. (R.

2), far till skriftställaren med. lic.
Paul R. (R. 4).

1. Rosenius, Carl Olof,
väckelseledare, f. 3 febr. 1816 i Nvsätra skn,
Västerb. län, † 24 febr. 1868 i Stock-

holm. Föräldrar: komministern Anders
R. och Sara Margareta Norenius. ■—
R. liade sin andliga hemort bland de
norrländska nyläsarna i Pitebygden,
till vilka hans fader hörde.
Nyläsar-nas intresse för Luthers lära om
rättfärdiggörelsen av nåd allena och deras
fredliga inställning till statskyrkan
fingo avgörande betydelse för R:s
åskådning och antiseparatistiska
hållning. Redan i femtonårsåldern
upplevde han sitt andliga genombrott. En
predikan, som han höll under
gymnasietiden i Härnösand, skall ha väckt
biskop Franzéns särskilda
uppmärksamhet. R. genomgick Härnösands
gymnasium och kom 1S38 till Uppsala
för att studera till präst. På grund av
sjukdom och ekonomiska svårigheter
måste ban emellertid avbryta
univ.-studierna efter ett halvår och ta plats
som informator i närheten av
Stockholm. Under denna tid kom han in i
en svår andlig kris och anfäktades av
tvivel på evangeliets sanning och sin
egen frälsning. Han räddades ur sina
svårigheter av George Scott, som då
börjat en fri evangelisatorisk
verksamhet med centrum i Engelska
kyrkan (senare kallad Betlehemskyrkan)
i närheten av Hötorget i Stockholm.
B. slog nu prästtankarna ur hågen och
blev från 1840 Scotts medhjälpare. Då
Scott 1842 fördrevs från Sverige,
övertog B. helt hans verksamhet och blev
ledare för en väckelse, som snart kom
att sprida sig över stora delar av
landet, särskilt efter 1S50. Från 1847
liade B. egen predikolokal i Stockholm,
och 1857 fick hans verksamhet ånyo
sin medelpunkt i Betlehemskyrkan.
R. befäste sin ställning som väckelsens
ledare ute i landet genom upprepade
predikoresor först till Norrland men
senare också till s. Sverige. R:s
inflytande förmedlades icke minst genom
hans författarverksamhet i de av
honom utg. tidskr. Missions-Tidn. (1S34
—53) oeh Pietisten (startad 1842;
uppgick 1919 i tidn. Missionsförb.).
I Pietisten, som utkom som
månads-tidn. (1851 i en uppl. av 3 000 ex., tio
år senare i 10 000 ex.), gav R. en
fortlöpande framställning av sin
åskådning och försåg den med betraktelser,
som blevo en mycket omtyckt läsning
bland väckelsens folk. När det gällde
att skapa ett samlande organ för
väckelsen, var emellertid R. ej någon
initiativtagare. Hans styrka låg i
förkunnelsen. När organisationen
omsider kom till stånd 1856 i och med
bildandet av Evangeliska
fosterlandsstiftelsen, kom R. emellertid att
tillhöra dess ledning och hade till sin död
ett bestämmande inflytande på dess
verksamhet. Han ogillade skarpt
tanken på separation från statskyrkan
och var noga med att iakttaga den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free