Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roslin, Alexander - Rosling, se även Roosling, s. 322 - Rosling, Karl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roslin
367
Rosling
alstringsrik, och i Inst. Tessin i Paris,
dit Roslinforskningen är
koncentrerad, finnas redan närmare ett
hundratal arbeten registrerade från denna
period. Under Gustav III:a ocli hans
bröders besök i Paris 1771 tillkom
den kända gruppbilden av dem,
studerande en fälttågsplan (Nat. mus.).
Året därpå förlänade konungen B. den
nyinstiftade Vasaorden, varvid B.
ändrade sin signatur från "Roslin le
Suèdois" till "le Chevalier Roslin".
R. utnämndes 1773 även till
(egendomligt nog utländsk) hedersled, av
sv. Konstakad. År 1774 reste han till
Stockholm, där lian stannade i sexton
månader, och nu tillkommo en rad
intressanta porträtt, av kungahovets
medl. (se färgplanscher bd 2 mot s. 92
och bd 3 mot s. 160) liksom bilderna av
C. F. Scheffer (Gripsholm; se denne)
och Linné (Vet. akad.) samt här
reproducerade självporträtt. I sept. 1775
kallades R. av Katarina II till S:t
Petersburg, där han målade kejsarinnan
i helfigur liksom hennes son Paul I
och dennes båda gemåler (f. d.
Vinterpalatset). I Ryssland rönte R. den
största välvilja, ehuru kejsarinnan
icke var vidare nöjd med sitt
porträtt. Det ryska hovets celebriteter
passerade genom hans ateljé, och han
gjorde utmärkta porträtt av medl. av
släkterna Betzkij, Tjernysjov,
Dol-goruki-Krymskij, Gagarin, Golitsyn,
Kurakin, Orlov, Panin, Bazumovskij,
Uscliakov etc. samt avbildade även den
sv. ambassadören von Nolcken med
hustru (se bd 5 s. 470). År 1777 reste
R. över Warszawa, där han blev
föreställd vid Stanislaus II Augusts hov,
till Wien. Förhoppningen att få måla
Maria Theresia slog dock fel, och R.
fick nöja sig med att måla en av
hennes döttrar, ärkehertiginnan Maria
Kristina av Sachsen-Teschen (samling
Aronowich) och sv. ambassadören i
Wien greve Barck (Malmö mus.). Den
konstälskande fursten Frans Josef av
Liechtenstein satt även modell för
honom (slottet Feldsberg). På sommaren
1778 var R. åter i Paris, och ryktet
om hans framgångsrika resa ökade
beställningarna. Han fick utföra
porträtt av Ludvig XVI (nu i Polen) ocli
Marie Antoinette, en bild som av allt
att döma gått förlorad. Från
1780-talet finnas omkr. tjugufem kända
arbeten av R., och spår finnas på
ytterligare lika många. Bland de viktigaste
kunna nämnas: markisinnan
Becde-lièvre (1780), hertiginnan Marie
Amelie av Parma (Louvren), markisen av
S: t Aulai re (1781), herrskapet
d’Arlin-court (1784), hovkanslern Zibet (1784)
samt flera bilder av R:s barn och
barnbarn. Den äldsta dottern Suzanne
Carteron de Barmont är målad 1781,
och fyra år senare signerade han den
vackra salongsinteriören med yngsta
dottern Elisabet Martineau framför
spegeln med make och
kammarjungfru. Lilla Désirée Martineau är målad
med en docka i handen omkr. 1790,
och ett porträtt av målarens son
Alexander (1781) finnes ännu hos
ättlingarna i Frankrike. E. utförde även
några historietavlor, inspirerade av
J. M. Viens nyantik: "Flicka
blom-sterprydande Amors staty" (1783,
Louvren) ocli "Invocation à l’amour"
(1787), Bjärsjölagård, Skåne). Eedan
1780 hade han varit i Spa för att
uppvakta Gustav III, och 1782 gjorde
ban en resa till Bryssel för att måla
hertig Alberts av Sachsen-Teschen
porträtt. Från hans sista år
känner man blott ett tiotal dukar, ocli
sista gången lian ställde ut på
Salongen var 1791. Han hade då med
åtta porträtt, varav bl. a. ett
självporträtt och en bild av
miniatyrmålaren Perin (Eeims mus.) samt ett
porträtt av en läkare, vilket torde vara
identiskt med dr. Dumaugins bild i
Ateneum i Helsingfors. Samtliga äro
av utomordentligt hög kvalitet, och
trots målarens ålder märks ingen
konstnärlig avmattning. Genom
revolutionen förlorade E. sitt
aristokratiskt eleganta klientel, och lians sista
år voro fördunklade av
tidsförhållandena. Han avled i sin ämbetsvåning
i Louvren och efterlämnade en
betydande förmögenhet. — E. var ytterst
hjälpsam mot resande svenskar. Till
lians lärjungar kunna vi bl. a. räkna
P. Krafft d. ä., L. Pasch d. y., J.
Se-venbom, J. Hoffman och A. U.
Wertmuller. Eedan under B:s levnad
åter-gåvos en stor mängd av hans porträtt
i ypperliga kopparstick, som i dag ha
stort värde. E. var stadd i ständig
konstnärlig utveckling och
tillgodogjorde sig snabbt och lyhört sin
samtids konstnärliga landvinningar.
Ungdomsarbetena från Skåne visa tydligt
inflytande från läraren Schröder men
även från Arenius. Färgen och
formgivningen är i dem en smula tung,
vilket även gäller porträtten från den
tyska perioden. Under studieåren i
Italien blev liana palett ljusare, ocli
ban vann i styrka som
karaktärsskildrare. I Paris slog B:s talang ut
i full blom, och lian tog intryck av
den rådande rokokostilens klara
färgskala, så som Boucher utbildat den.
Tidens modeporträttörer J. M.
Nat-tier, L. Tocqué och bröderna van Loo
voro hans närmaste förebilder. B:s
stoffmåleri beundrades av samtiden,
men han är även en god själsskildrare.
Med åren mörknade hans kolorit
något, och karakteriseringen
fördjupades; färgskalan blev tyngre. Jämte
Pilo är E. Sveriges störste
1700-tals-målare och en av epokens främsta
porträttörer. — Gift 1759 med Marie
Suzanne Giroust (f. 1734, † 1772),
vilken var en begåvad
pastellmålarinna och elev till M. Q. de La Tour. ■—
Bland forskare, som sysslat med B.,
kunna nämnas: dottern Suzanne
Carteron de Barmont, f. Boslin, Ch. de
Chennerières, A. Jal, O. Fidière, O.
Levertin, C. Roslin, E. Hultmark, N.
Wrangel, A. Gauffin, B. A. Mattisson;
en uttömmande bibliografi finnes i
artikeln om R. i Thieme-Beckers
Ivünst-lerlexikon, bd 29, 1935. En större
monografi av G. W. Lundberg är under
utarbetande. G. W. L.
Rosling, se även Roosling s. 322.
Rosling, K ar l Gu s t af,
kooperatör, f. 16 juli 1868 i Fröslunda skn,
Uppsala län, † 12 dec. 1920 i
Stockholm. Föräldrar: rättaren Gustaf
Vilhelm Andersson ocli Johanna Gustava
Rosling. — Tidigt faderlös försörjde
sig R. först som lantbruksarbetare
Karl Gustaf Rosling.
och kom därefter i skomakarlära. Efter
att en tid ha varit värvad återvände
lian till skomakaryrket, som han
utövade i Stockholm. Han började tidigt
medverka i skomakarnas fackliga
organisation och i fören. Studenter och
arbetare. Samtidigt blev han också
intresserad av kooperationen och
deltog i Kooperativa förb:s (K. F.) andra
kongress 1901. S. å. blev ban led. av
förb:s styr. Han var förb:s ordf. 1902
—17 och fungerade från 1902 som
ordf. vid förb:s kongresser. År 1904
började E. att på lediga stunder sälja
varor för K. F., och 1905—08 var lian
verksam som avlönad resande där.
Sistn. år blev han föreståndare för
K. F:s partiaffär i Stockholm. Som
sådan kvarstod ban till 1918, då förb.
omorganiserades, varvid B. blev chef
för en av K. F:s tre inköpsavd.,
kolo-nialvaruavd. Jämte Martin Sundell
och G. W. Dahl var E.
genombrottsårens förgrundsfigur inom K. F., och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
