Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Rothoff, Birger Fredrik - 2. Rothoff, Emanuel - Rothovius, släkt - 1. Rothovius, Isac
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rothoff
375
Rothovius
mål. År 1802 företog lian en resa
genom Danmark ocli n. Tyskland ocli
liade därvid tillfälle jämföra de
förhållanden, som rörde järnmanufaktur
och åkerbruk i de olika länderna.
Statsvälvningen 1809 medförde stora
förändringar för R. Han ställde nu
sina kunskaper, sin erfarenhet ocli sin
stora praktiska förmåga i det
allmännas tjänst. Som fullmäktig för
Eskilstuna m. fi. städer deltog han i
riksdagen i Stockholm 1809—10, varvid
lian som led. av statsutskottet visade
stor skicklighet och utförde ett
betydande arbete vid behandlingen av de
många viktiga spörsmål, som måste
avgöras. Han erhöll 1809 bergsråds
titel, fick 1810 säte ocli stämma i
Bergskollegium (dock utan lön) ocli
tjänstgjorde där till 1817, då lian
lämnade Stockholm ocli drog sig tillbaka
till sin gård Lagersberg. På statligt
uppdrag utförde han 1810—16 en rad
undersökningar rörande
bergshanteringen. Han adlades 1812 och invaldes
s. å, i Vet. akad. och Lantbruksakad.
R. deltog även i riksdagen i Örebro
1810 (borgarståndet) och i
riksdagarna 1S12—17 (adeln). Flera av lians
riksdagsmemorial äro tryckta,
likaledes bl. a, ett hans votum i
Bergskollegium 1812 i frågan om en friare
tackjärnshandel. — Gift 1785 med
Magdalena af Geijerstam. — Litt.:
biografi i Vet. akad:s handl. 1831.
S. L., N. Zn.
2. Rothoff, Emanuel,
bergs-vetenskapsman, industriman, f. 12
juli 1788 på Karl Gustavs stads bruk
invid Eskilstuna, † 25 maj 1832 i
Eskilstuna. Son till R. 1. — R. blev
student i Uppsala 1796 och avlade där
juridisk ex. 1806 och bergsex. 1808.
Auskultant i Bergskollegium sistn. år
och elev i masmästeriet på
Jernkontorets stat 1810, blev han 1811 v.
notarie i Bergskollegium, fick
geschwor-ners titel 1813 och var stipendiat i
kemin 1814—23. — På
ämbetsmannabanan fortsatte R. icke. År 1809 blev
han i Stockholm lärjunge till
Berzelius, och under några år delade han
sin tid huvudsakligen mellan arbeten
hos denne och tjänstgöring i
Bergskollegium. Som Berzelius’ medarbetare
bestämde lian 1812 på ett mycket
förtjänstfullt sätt atomvikterna för
nickel och kobolt. På uppmaning av
Baltzar von Platen utredde R. 1810—
12 experimentellt möjligheten att till
billigaste pris tillverkahållbart cement
för slussbyggnaderna i Göta kanal.
Han övergick därefter alltmer till
enskild verksamhet, som dock till
väsentlig del föll inom företag och
organisationer av stor betydelse för det
allmänna. Av sin sjuklige fader
övertog han dennes handelsrörelse med
i Eskilstuna Fristad tillverkade varor
och utbildade sig i detta huvudsäte
för finsmidet i Sverige till en mycket
god kännare av allt, som rörde
metallen järn. Efter sin moder hade han
1810 ärvt andelar i Uddeholms bolag,
och vid ledningen av detta stora
företags omfattande verksamhet
biträdde han med kraft och framgång som
sakkunnig och som ombud. För
Tabergs gruvor i Värmland, som ägdes
av bolaget, kan R. sägas ha varit
högste styresman, och
järnmalmsbrytningen där förbättrades och
utökades väsentligt under hans
insiktsfulla ledning. Från 1820 gjorde R.
på Jernkontorets verksamhetsområde
uppmärksammade insatser vid
behandlingen av de för järnhanteringen
betydelsefulla och då högst aktuella
spörsmålen rörande den engelska
puddelprocessen oeh valsverks införande
vid stångjärnstillverkningen. På
initiativ ocli förslag av R., som förde
talan för Uddeholmsbolaget, beviljade
Brukssocieteten, trots förberedande
instansers avstyrkande, anslag till
försök med järnvalsning 1823. I
fortsättningen samarbetade R. med Pehr
Lagerhjelm i den strid, som nu
uppstod om liamrars eller valsars
företräde vid stångjärnsräckningen. På
förordnande av Bergskollegium
förrättade R. den undersökning vid
Ädelfors guldverk, på vilken K. M:ts
beslut 1824 om nedläggandet av driften
grundade sig. Som kommitterad
tilllika med Lagerhjelm granskade R.
gällande lagstiftning rörande
bergsbruket. Deras omfattande förslag (1824—
31) till K. M:t om friare former för
bergshanteringens bedrivande fingo
ingen omedelbar påföljd men trycktes
1S32 ("Förslag till ändringar och
stadganden uti
Bergsförfattningar-ne"). År 1824 blev R. led. av
direktionen över Karl Gustavs stads
gevärsfaktori och bruk samt Eskilstuna
Fristad, i vilken egenskap han 1829
utarbetade förslag till
besiktningsreglemente. Han skattades mycket
högt av Berzelius och blev 1815 led. av
Vet. akad. och av Lantbruksakad. R:s
naturvetenskapliga skrifter inskränka
sig till några smärre mineralogiska
och kemiska uppsatser från tiden 1810
—14. I den första av dessa (i
Hising-ers och Berzelius’ "Afhandlingar i
fysik ...") beskriver R. ett
granatmineral från Långban, som Berzelius
senare uppkallade efter R. (rothoffit).
Det av R. 1823 anonymt utgivna
arbetet "Om mynt och
varu-representa-tion" vittnar direkt om hans stora
nationalekonomiska intressen. Flera av
hans utlåtanden och yttranden vid de
i det föregående nämnda viktiga
diskussionerna äro tryckta, dels i arbeten
av Pehr Lagerhjelm, dels i
’"Handlingar rörande verks anläggning för
stångjerns valsning" (1827). — R.
strävade att förbättra de sociala
förhållandena. Under sitt arbete för
Uddeholms bolag verkade lian
oavlåtligt även för befolkningens bästa i de
av bolagets rörelse berörda trakterna.
I Eskilstuna, där han var bosatt,
inlade han stora förtjänster om skötseln
av de kommunala angelägenheterna,
särskilt sjukvården,
undervisningsväsendet och fattigvården. — Gift 1820
med Hedvig (Hedda) Beata Wallqvist.
— Litt.: biografi i Vet. akad:s handl.
1832. K. Zn.
Rothovius, släkt, vars äldste kände
stamfar Laurentz Roth levde på
1500-talet; lian var bördig från Tyskland
ocli blev slutligen sv. kaptenlöjtnant.
Sonsöner till honom voro
tvillingbröderna biskopen Isac R. (R. 1) och
superintendenten Jonas R. (R. 2). En
äldre son till R. 1, kronoinspektoren
Lorens Rothof, blev stamfar för ätten
Rothoff (s. 374). En yngre son till R.
1, revisionssekr. Jonas Rothof (f.
1629, † 1676), adlades 1675 med
namnet Rotliåf. Med dennes son,
hovrättsassessorn och pietisten Jonas Rothåf
(s. 377), utslocknade ätten Rothåf. —
En sonson till R. 2, generalauditören,
häradshövdingen i Hagunda härad i
Uppland Jonas.^oth (f. 1635, † 1682),
adlades 1679 under namnet
Gyllen-roth. Med dennes son. kaptenen vid
stånddragonerna Anders Gyllenrotli
(† 1722), utdog., denna ätt.
1. Rothovius, Isac, biskop, f. 1
nov. 1572 i Angelstads skn. Kronob.
län, † 10 febr. 1652 i Åbo. Son
till bonden Börje Larsson. — R.
genomgick Linköpings gymnasium,
blev 1595 student i Uppsala och
studerade från 1600 i Wittenberg, där
han blev magister 1602. Han
återvände till Sverige och kallades till
hovpredikant lios hertig Karl s. å. samt
utnämndes 1603 till kyrkoherde i
Nyköpings v. förs. Från 1627 var lian
biskop i Åbo. — Under sin studietid
i Wittenberg stiftade R. bekantskap
med den unge Axel Oxenstierna, som
bedrev studier där under ledning av
R:s broder Jonas (R. 2). Vid univ.
fick R. undervisning i tidens stränga
lutherska ortodoxi, vilken han senare
under sin verksamhet i hemlandet
skulle komma att företräda. Under
kyrkoherdetiden i Nyköping
utkämpade han heta åsiktsstrider med till
staden invandrade kalvinistiska
industriidkare. Han höll lärda dogmatiska
utläggningar på flera stiftsynoder i
Strängnäs stift. Om hans
förkunnar-nit vittnar uppgiften, att han under
sin nyköpingstid skulle ha hållit mer
än 3 000 predikningar. Hans
förkunnelse var enkel och gick rakt på sak
vid påtalandet av osedlighet och
missförhållanden bland höga och låga. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
