- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
385

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Rudbeck, Olof, d. ä. - 2. Rudbeck, Olof, d. y. - 3. Rudbeck, Thure Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rudbeck

387

Rudbeckius

På 1080-talet flammade likväl
stridslågan upp, särskilt sedan R:s
dödsfiende, den trätlystne teologen H.
Schutz, som stod väl till boks hos
konungen, blivit ledare för den s. k.
inkvisitionskommissionen (dec. 1684),
som skulle verka för univ:s
ekonomiska sanering. Schutz riktade svåra
angrepp mot R. för tidigare
vårdslöshet med univ.-medlen men möttes
av ett lysande försvar, och inte
heller hans försök att i självpåtaget
censorsnit hindra R. att trycka sina
skrifter kröntes med framgång. Kort
därefter utbröt den andra
cartesians-ka striden. Också nu var R:s
ställning som den vetenskapliga frihetens
härold given, men försvaret mot
teologerna sköttes denna gång av en
yngre generation. R:s
forskningsarbeten togo snart- alltmer av hans
tid i anspråk, och han spelade på sin
ålderdom inte samma roll i
univ.-livet som tidigare. Motsättningarna
mildrades, och 1691 avträdde R. sin
lärostol till förmån för sonen, Olof
R, d. y. (R. 2). Han hade då
sedan länge skött sin professur ganska
lamt samt försummat föreläsningar
och dissektioner. I maj 1702
inträffade den stora uppsalabranden. R:s
eget hus i Svartbäcken härjades av
elden, och nästan allt han ägde,
däribland hans samlingar, böcker och
oersättliga manuskript, blev lågornas
rov. Med underbar styrka bar lian
slaget, arbetade rastlöst för att
återupprätta den förstörda staden men
insjuknade hastigt i början av sept.
ocli avled. — R. väckte redan till det
yttre uppmärksamhet. Hans gestalt
var ståtlig, styrka och livsglädje
utströmmade från honom. Ett
grunddrag i hans väsen var en djup
humor, som ofta sökte sig frodiga
ocli burleska uttryck. Om sin
överlägsna begåvning var han väl
medveten. Motsägelser tålde han inte;
han råkade inför dem ur jämvikt,
flammade upp och förgick sig. Han
var en stridens man, och på
meningslösa gräl slösade han mycken kraft.
R:s vitalitet var gränslös och kom
honom att i rastlöst begär söka
famna allt. Inom anatomi, botanik,
fornforskning, mekanik, arkitektur
och musik gjorde lian betydande,
delvis banbrytande insatser. Det brukar
hävdas, att denna splittring var
olycklig och gjorde hans livsverk till en
samling fragment. Därmed vill man
framför allt beklaga, att den geniale
unge anatomen utvecklades till den
fantast, som skrev Atlantican. En
sådan syn påR:s levnadsöde är knappast
rättvis och föga fruktbar. Atlantican
är stor patriotisk dikt och bör
bedömas ss. sådan. Även om den, säger med
rätta Atterbom, är en av världshisto-

riens största galenskaper, är dock
denna galenskap "ojemförligt
interes-santare, än klokskapen hos dess flesta
bedömare". — R. ligger begravd i
Uppsala domkyrka. En byst av honom,
utförd av C. Eldh, uppsattes 1910 vid
anatomiska institutionen i Uppsala.

— Gift 1655 med Vendela Lohrman.

— Litt.: P. D. A. Atterbom, ’"Minne
af professoren i medicinen vid Uppsala
univ. O. R. d. ä." (1849); "Bref af
O. B. d. ä. rörande Upsala univ." utg.
av C. Annerstedt (1—4, Uppsala
univ:s årsskr. 1893, 1899, 1905) jämte
"Efterskörd", utg. av A. Grape
(samma årsskr. 1930); G. Löw, "Sveriges
forntid i sv. historieskrivning" (1,
1908); J. Rudbeck, "Bibliotheca
Bud-beckiana" (1918); "Rudbecksstudier"
(1930); .T. Nordström, "De vverbornes
ö" (1934); N. von
Hofsten,’"Upptäckten av bröstgången och
lymfkärlssystemet" (i Lychnos 1939); B.
Josephson, "Det hvperboreiska Upsala"
(1940). S.Lth.

2. Rudbeck, Olof, d. y., läkare,
naturforskare, filolog, f. 15 mars
1660 i Uppsala, † 23 mars 1740
därstädes. Son till B. 1. — B.
uppfostrades målmedvetet till faderns
efterföljare och blev 1673 student vid Uppsala
univ. Han disputerade 1686 på den
botaniska avh. "Propagatio plantarum",
ett för sin tid utmärkt arbete, som
visar god kännedom om den då
aktuella naturforskningen. Året därpå
utnämnd till med. adjunkt reste ban
utomlands, besökte Tyskland, England
ocli Holland, där han 1690 disputerade
i Utrecht på ännu en botanisk avh. och
blev med. dr. Hemkommen 1691,
utnämndes R. till faderns efterträdare
som med. prof. vid Uppsala univ. Sin
tjänst innehade han till sin död nära
femtio år senare; fr. o. m. 1721 var lian
dock merendels befriad från
undervisningen. Han adlades 1719 och
utnämndes 1739 till arkiater. — R:s intresse
ägnades från bör jan biologin. Han
medarbetade i faderns botaniska
planschverk "Canipus Elysius" och planlade
tidigt ett stort arbete över Sveriges
fauna. År 1695 reste han med k.
understöd på en expedition till Lappland
och gjorde där vackra zoologiska och
botaniska fynd. Han avsåg att
publicera ett vidlyftigt verk om denna färd
och utgav 1701 ett första häfte under
titeln "Nora Samolad eller uplyste
Lapland", som dock endast omfattade
resan genom Uppland; i
uppsalabranden 1702 förstördes övriga elva delar.
På lappländskt material bygger delvis
en beskrivning över sv. fåglar och
insekter med omkr. tvåhundra blad
färglagda teckningar (nu bevarad i bibi.
på Lövsta), utarbetad av R. tills,
med A. Holtzbom; den väckte senare
Linnés stora intresse. Sitt lärarkall

skötte R. till en början samvetsgrant,
men med åren försummade han det
och lät den botaniska trädgården
förfalla. I stället ägnade han sig, liksom
fadern, alltmer åt historiska
spekulationer. R. blev götisk filolog. I den
zoologiska dissertationen "De ave
se-lav" (1705) hängav han sig åt
fantasifulla idéer om det sv. språkets
släktskap med hebreiskan, och under
återstoden av sitt liv var lian sysselsatt
med det väldiga verket "Thesaurus
linguarum Asiae et Europae
harmo-nicus", en språkets "Atlantica", som
skulle bevisa bl. a. det götiska
tungomålets uråldrighet; det vilar alltjämt
i handskrift i Uppsala univ.-bibl. —
B. var rikt begåvad, lärd och
mångsidig, bl. a. även en god
tillfällighetspoet (hans dikter utgåvos av P.
Hanselli i "Samlade vitterhetsarbeten af
svenska författare", 12, 1869), men

Olof Rudbeck d. y. Målning av J. J. Streng
1732 (Västmanlands-Dala nation, Uppsala).

lian bär en dryg del av ansvaret för de
medicinska studiernas förfall i
Uppsala. Ett väckande inflytande utövade
han dock på den unge Linné, som en
tid bodde i B:s hem och av honom
mottog intryck, som torde lia inspirerat
till den märkliga Lapplandsfärden
1732. R. deltog 1728 i stiftandet av
Vet. soc. i Uppsala. — Gift 1) 1691
med Catharina Gjöding, † 1693; 2)
1697 med Anna Catharina
Schön-ström, † 1717; 3) 1721 med Charlotta
Rotenburg. S. Lth.

3. Rudbeck, Thure Gus t af,
friherre, arméofficer, politiker, f. 21 nov.
1714 på Västerberga i Rasbo skn,
Uppsala län, † 8 jan. 1786 på Edsberg i
Sollentuna, Stockholms län.
Föräldrar: premiärkaptenen Olof R. och
Anna Maria Törne. Sonson till B. 2.
— B. inträdde i armén 1731,
utnämndes till fänrik vid Livgardet 1739 och
till löjtnant 1743. Under ryska kriget
1741—43 utmärkte han sig särskilt
viel försvaret av Åland. I Dalupproret

25 Svenska män och kvinnor VI

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free