- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
386

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rudbeck, Thure Gustaf - 4. Rudbeck, Olof (den yngste) - 5. Rudbeck, Ture Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rudbeck

387

Rudbeckius

Thure Gustaf Rudbeck. Målning (detalj) ar
L. Pasch d. y. (Riddarhuset).

1743 ingrep lian verksamt genom att
under tre dagar hålla
Riddarliolms-broarna i Stockholm besatta och
hindra de upproriska att tränga
vidare. Härför belönades han genom att
utses till major vid Upplands reg. Han
befordrades till överstelöjtnant 1748,
blev överste för Björneborgs reg. 1758
och för Upplands reg. 1760 samt
generalmajor 1766. — B. gjorde sin största
insats som politiker; som sådan
tillhörde han mössornas mera kända män.
Sitt första framträdande på
Riddar-huset hade han redan vid 1742—43 års
riksdag, då haji kraftigt angrep
hattarnas politik. Vid 1751—52 års
riksdag framträdde han åter som
hattarnas motståndare och kritiserade deras
extraordinära domstolar ocli
partiförföljelser. Under de följ. ären närmade
han sig hovet, som i honom alltmer såg
en bundsförvant i kampen mot det
alls-mäktiga hattpartiet. Då kungaparet
1756 förberedde sitt revolutionsförsök,
räknade nian även på R:s deltagande,
men ban vägrade i det avgörande
ögonblicket. Detta hindrade dock inte
Lovisa Ulrika att även i
fortsättningen utnyttja B. för hovpartiet, vilken i
sin tur drevs därtill av "enskilda
intressen". Så småningom blev
emellertid förhållandet till hovet
kyligare. I författningsdiskussionen på
1760-talet uppträdde han blott
halvhjärtat till förmån för en ökning av
kungamakten. B:s sympatier för
Byssland och hans allt starkare beroende
av mössornas ekonomiske och politiske
teoretiker Nordencrantz förde honom
likaledes bort från hovet. I stället fick
han en allt starkare ställning inom det
reorganiserade mösspartiet. Bedan vid
1760—62 års riksdag hade lian av
partiet invalts i sekreta utskottet, där
han gick till storms mot den av
hattarna förda krigspolitiken och var den
förste, som väckte frågan om fred med

Preussen. Som medl. av
växelberedningen förfäktade han Nordencrantz’
teorier på det ekonomiska området
och bekämpade hattarnas
inflationis-tiska politik. Vid 1765—66 års
riksdag blev B. lantmarskalk men kunde
ej riktigt göra sig gällande, då
hattarna efter en tid återvunno
majoriteten på Riddarhuset. Även vid de två
följ. riksdagarna var R. mössornas
kandidat till lantmarskalksposten. Då
Gustav III vid sin tronbestigning
sökte åvägabringa en försoning mellan
partierna, fick han en villig
bundsförvant i R. I febr. 1772 blev lian på
borgarståndets initiativ utnämnd till
överståthållare. Bekant är, hur R.
under de kritiska dagarna fore Gustav
III:s revolution av rådet sändes till
Blekinge ocli Skåne men hejdades
utanför Kristianstads stadsport av de
upproriska under Toll och då
skyndade tillbaka till Stockholm för att
underrätta rådet om vad som passerat.
Vid revolutionen blev R. arresterad
men snart åter frigiven. Senare
uppträdde ban som ivrig anhängare av
Gustav III och blev av denne utnämnd
till landshövding i Uppsala län 1773,
från vilket ämbete han tog avsked
1782. Periodvis ägnade sig R. åt
jordbruk; ban köpte 1757 egendomen
Edsberg i Uppland, vilken alltjämt är i
ättens ägo. — R. liar av C. G.
Malmström karakteriserats som en vältalig,
driftig och oförskräckt man, "fri från
den smutsiga egennytta som fläckade
så många samtidas rykte". Å andra
sidan nödgades ban vid flera tillfällen
kompromissa med sin övertygelse på
ett sätt, som vittnar om bristande
kraft att genomdriva sin mening. R:s
stora patos var lians fredskärlek och
starka rättskänsla. — R. upphöjdes i
friherrligt stånd 1771. — Gift 1745
med friherrinnan Magdalena, von
Mentzer. L. Dt.

4. Rudbeck, Olof, (den yngste),
ämbetsman, författare, f. 8 dec. 1751
i Stockholm, † 23 mars 1777
därstädes. Föräldrar: bergsrådet Jolian Olof
R. och Eva Elisabet Modée. Kusin till
R. 3. — Efter privatundervisning blev
R. student i Uppsala 1771 ocli erhöll
efter avlagd ex. anställning i
Riksarkivet, där han 1774 blev e. o.
kanslist, 1775 kopist samt 1776 kanslist.
Han var led. av sällskapet Utile Dulci.
— R. var från sin tidiga barndom
mycket sjuklig och i stor utsträckning
hänvisad till böckernas värld. Han
ägde ett brinnande kunskapsbegär
med särskild fallenhet för främmande
språk, som han lärde sig genom
versläsning. Som diktare var han
bråd-mogen. Vid sjutton års ålder
författade ban den satiriska dikt,
"Boråsia-den", som fört hans namn till
eftervärlden. Den publicerades emellertid

först 1776, då i väsentligt omarb. skick.
Dikten är en komisk hjältedikt i stil
med Boileaus "Le lutrin" och för på
ett kvickt och formellt säkert sätt ned
motiv från Homeros och Vergilius på
ett kälkborgerligt plan. Satiren, som
från början var riktad mot ett
bondeupplopp, mildrades delvis i
omarbetningen, där R. av politiska skäl
reducerade sitt verk till enbart en parodi
på det klassicistiska eposet, sådant
det framträder hos Dalin i "Swenska
friheten" och hos fru Nordenflycht i
"Tåget öfver Bält". R. författade
ytterligare en parodisk dikt, "Neri",
som utgavs först 1784, efter hans
död, samt en rad lyriska dikter i
tidens stil. Hans "Samlade dikter"
utkom 1852. — R. ägnade sig också åt
historiska studier, särskilt i antikens
ocli Sveriges historia, samt påbörjade
en avli., "Om de äldsta nordiska
poeter". Han var vid sin död sysselsatt
med en övers, av Voltaires tragedi
"Mahomet". — Ogift. Lt.

5. Rudbeck, Ture Gustaf,
friherre, posttjänsteman, skriftställare,
f. 23 aug. 1806 i Stockholm, † 1 juni
1876 i Vimmerby. Föräldrar:
överstelöjtnanten friherre Adolf Fredrik R.
och Ulrika Charlotta Söderhielm.
Sonsons son till R. 2. — R. blev
student i Uppsala 1821 ocli tjänstgjorde
sedan i olika ämbetsverk i
huvudstaden, där lian 1826 blev extra
kanslist i Kanslistyr:s expedition, 1828
kammarjunkare, 1838 kopist i
Hovkanslersexpeditionen och 1842
registrator i Kabinettet för utrikes ärenden.
Från 1855 till sin död var han
postmästare i Vimmerby samt
tullkammarföreståndare och tullverkets
ombud där. R. tillhörde även en tid
stadsfullmäktige i Vimmerby. — R. utgav
en rad reseskildringar och geografiska
arbeten. Bland dessa kunna anföras
"Strödda anteckningar under en resa
i Sverige år 1831" (1833) samt "Från

Ture Gustaf Rudbeck. Teckning av Maria
Röhl (Kungliga biblioteket).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 23:52:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free