Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Rudbeckius, Johannes, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudbeckius
38S
Rudbeckius
aug. 1646 i Västerås. Bror till
R. 1. — B. gick i skola i Örebro
frän 1588 och i Strängnäs från 1595
och tillbragte således hela sin
skoltid i hertig Karls furstendöme, som
då var huvudhärden för
motståndet mot Johan III:s liturgi och
Sigismunds motreformation. År 1598
blev han student i Uppsala, där han
företrädesvis ägnade sig åt
matematiska studier under Laurentius
Paulinus Gothus’ ledning. Han begav sig
1601 till Wittenberg och
promoverades efter filosofiska och språkliga
studier 12 april 1603 till fil. magister.
Efter hemkomsten utnämndes R. följ.
år till prof. i matematik vid LTppsala
univ. I sin berömda
installationsföreläsning, "Oratio de literarum et
scho-larum utilitate simul ac necessitate",
gav B. uttryck för den entusiastiska
uppskattning av de teoretiska
studiernas värde, som hystes av den
ny-aristoteliska skolan inom filosofin.
Denna dominerade i Wittenberg under
B:s studietid, ocli lian anslöt sig till
den utan att därmed avvisa den
ramistiska pedagogikens landvinningar. År
1607 reste B. åter till Wittenberg
tills, med Lenæus och sin broder
Jacob. Han studerade denna gång främst
teologi och de bibliska språken samt
gav själv privatundervisning i logik.
Då han 1609 återvände till Sverige,
var hans egentliga studietid avslutad.
— Omkr. årsskiftet 1609—10 blev B.
prof. i hebreiska i LTppsala. Hans
inträdesföreläsning, som denna gång
utgjordes av en polemik mot
papis-men, avspeglar det starkt ortodoxa
draget i lians åskådning. Sin
väsentligaste insats i sv.
undervisningshistoria gjorde B. under de följ. åren dock
ej som prof. utan som rektor för den
privata läroanstalt, Collegium
pri-vatum, som lian öppnade 16 mars
1610, och som var avsedd som en
förskola till univ. Schemat gav
uttryck för B:s renässansartade
mångsidighet. Bland läroämnena märktes
utom teologi ocli klassiska språk bl. a.
historia, geografi, matematik, fysik
och botanik (med exkursioner —
något nytt för tiden). Skolan, som ägde
bestånd till juni 1613, blev livligt
besökt, dock nästan uteslutande av
ofrälse ynglingar. Den hade en
konkurrent i Messenius’ kollegium. Mellan de
båda prof. rådde en fiendskap, som
bottnade såväl i ömsesidig häftighet
och maktlystnad som i B:s misstankar
mot Messenius’ renlärighet. Då B.,
som 1611 hade blivit teol. prof., 1613
valdes till univ:s rektor, vägrade
Messenius godtaga valet. De skandalösa
uppträden, som följde, huvudsakligen
vållade av Messenius, hotade att
alldeles undergräva ordningen vid
akademin och föranledde konungen och
rikskanslern att avlägsna båda de
stridande från univ. I maj 1613
utnämndes B. till Gustav II Adolfs
hovpredikant. I denna befattning följde B.
konungen i de ryska fälttågen 1614
och 1615. En del av lians predikningar
från denna tid trycktes 1685 under
titeln "Beatum regis sceptrum vel
felix populi regimen". De syfta icke
blott till religiös uppbyggelse och
moralisk fostran. Genomträngd av en
gammaltestamentlig, teokratisk
samhällssyn uttalar sig B. i dem liksom
i övriga bevarade predikningar om
krig och fred, om förhållandet mellan
överhet och undersåtar, rika och
fattiga. Naturligtvis inskärpes den
lutherska läran om lydnad mot den
världsliga överheten, men redan nu
märkes också en oförskräckt kritik av
adelns lyx ocli av de genom kriget
förorsakade tunga pålagorna på det
fattiga folket. Om B:s oräddhet vittnar
den kända straffpredikan mot Gustav
Adolf över dennes förbindelse med
Margareta Slöts; den rubbade dock
icke det förtroendefulla förhållandet
mellan konungen ocli lians
hovpredikant. Vid den första teol.
drspromotio-nen i Sverige 1617 var B. en av de fyra
promoverade. Vid denna tid deltog
han i den nyredigering av 1541 års
bibel, som fullbordades 1618 och som
till största delen var lians verk. — Om
konungens tillit vittnar även det
uppdrag R. 161S fick att visitera Västerås
stift, där en judaistisk rörelse väckte
myndigheternas oro. Då stiftets
biskop, Bellinus, kort därefter dog,
kallades R. till hans efterträdare. Han
invigdes 28 jan. 1619 i Linköpings
domkyrka ocli tog säte i Västerås
domkapitel 11 aug. s. å. En
överväldigande arbetsuppgift väntade honom i
det ganska försummade stiftet. Den
förfallna domkyrkan restaurerades.
Grunden lades till en ordnad
kyrkobokföring, ocli en för tiden mycket god
fattig- och sjukvård organiserades
efter B:s detaljerade anvisningar;
medkänslan för de fattiga hör till de
mest tilltalande dragen i hans ofta
kärva personlighet. Församlingarna
visiterades flitigt på långvariga resor
under alla årstider. R:s noggranna
dagboksanteckningar (publicerade av
B. Bud. Hall 1938) ge en talande men
ensidigt mörk bild av det sedliga
tillståndet. B:s kyrkotukt hade tidens
bela stränghet men inskränkte sig icke
till bestraffande åtgärder, övertygad
om kunskapernas betydelse för den
moraliska fostran började B. ett
energiskt arbete för att främja såväl
folkbildningen som det högre
skolväsendet. LTndervisning i katekes och
läsning påbjöds i socknarna ocli
kontrollerades vid visitationen^.
Trivialskolan i Västerås utbyggdes dels med en
småbarnsskola, pedagogium, dels med
ett femårigt gymnasium, det första i’
Sverige (1623). Som ett slags
överbyggnad på gymnasiet skapades ett
prästseminarium, collegium pietatis.
Samtidigt som läroverket således i hög
grad var en prästutbildningsanstalt
med teologi, latin, grekiska och
hebreiska som dominerande ämnen,
präglades schemat även av B:s mångsidiga
intressen: historia, sv. lag,
matematik, astronomi, fysik, botanik, sång
och musik. I det väsentliga stödde sig
B. på erfarenheterna från
privatkollegiet och tillämpade även här för att
förbättra disciplinen och höja
elevernas ansvarsmedvetande icke endast de
för tiden typiska
bestraffningsmetoderna utan också en viss självstyrelse,
i det lärjungarna fingo olika
förtroendeuppdrag; B. arbetade också med
iver på att förbättra deras ekonomiska
villkor. Nya skollokaler byggdes, och
en botanisk trädgård anlades. LTtom
gymnasiet inrättade B. (1632) en
flickskola, huvudsakligen avsedd för
föräldralösa. Han författade också själv
ett par läroböcker, som påbörjats
redan under professorstiden, nämligen
"Logica" (1625) ocli "Controversiae
logicae" (1629). "Logica", R:s
vetenskapliga huvudarbete, är en
systematisk framställning av hans filosofiska
metodlära. Dessa skrifter liksom
andra trycktes på läroverkets eget
tryckeri, som 1621 inrättats på B:s
initiativ. Detta enastående
nydaningsarbete leddes i detalj av R.; därom
vittna bl. a. lians dagböcker. Vid sin
sida hade lian domkapitlet, som
alltmer utbyggdes till ett lärarkapitel och
i detta avseende blev förebildligt för
den följ. utvecklingen. Den kyrkliga
verksamhetens arbetsformer
kodifierades i de av kapitlet och av
regelbundna prästmöten antagna
stiftsstatuterna. — B:s verksamhet var
emellertid ej begränsad till stiftet.
Från början av sin biskopstid var ban
en av de ledande i prästeståndet. Åren
1623—25, då Gustav II Adolf och Axel
Oxenstierna för att fastare inordna
kyrkostyrelsen i den statliga
förvaltningen sökte skapa ett liela riket
överordnat generalkonsistorium,
sammansatt av både andliga och världsliga
ledamöter, ledde B. motståndet mot
vad kyrkomännen uppfattade som ett
hot mot kyrkans frihet och lyckades
också avstyra planen. Att han därvid
följt en principiellt oförsonligare linje
än det övriga prästerskapet kan
knappast bevisas. Däremot hade han liksom
senare en "acerb stylum", som icke
skydde polemiska formuleringar. —
Även i de rent politiska frågorna tog
B. parti. Man kan sålunda i
riksdagshandlingarna spåra lians opposition
mot de extra pålagorna, t. ex. kvarn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
