- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
395

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudenschöld ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rudenschöld

395

Rudenschöld

stället, efter att ha varit medl. av
sekreta utskottet under riksdagen
1738, minister i Berlin. Där
förvärvade han Fredrik den stores
vänskap, och under österrikiska
tronföljdskriget blev han av konungen
informerad om de österrikiska
fälttågsplanerna. Delvis tack vare B.
förverkligades Adolf Fredriks planer på ett
äktenskap med Lovisa Ulrika. Efter
hemkomsten avancerade B. snabbt:
1747 blev han friherre och statssekr.,
1756 hovkansler, 1758 president i
Kommerskollegium samt 1761
riksråd; vid riksdagarna 1751 och 1760
var han ånyo medl. av sekreta
utskottet. Sedan mösspartiet kommit till
makten, avskedades han 1766 från
riksrådsbefattningen. Trots att den
formella anledningen till avskedet var
att B. undertecknat krigsförklaringen
mot Preussen, erbjöd honom Fredrik
II att tillbringa sin ålderdom på
Sans-souci. B. avböjde, då ban ansåg sig ha
innehaft en för hög förtroendepost för
att kunna bli en främmande konungs
förtrogne. Efter mössornas störtande
1769 återinsattes B. i riksrådsämbetet,
som han innehade till 1772, då
mössorna åter kommo till makten. —- B. hade
starka vittra intressen, vilka kommo
till uttryck i dikter ocli prosaskrifter,
av vilka samtiden högst skattade "Tal
om svenska språkets art och nu
varande bruk" (1772), medan
eftervärlden givit försteget åt "En skälig
cri-tique" (1755), en granskning av en av
Dalin utförd övers, av Montesquieu.

B. blev led. av Vitt. akad. 1753, Vet.
akad. 1769 och Mus. akad. 1771 samt
blev 1771 kansler för Uppsala univ.,
efter att tidigare lia undanbett sig
samma post vid Åbo akad. År 1763
utnämndes han till riddare av
serafimerorden, och 1770 upphöjdes lian i
grev-ligt stånd. — B. var inte i lika hög
grad som de flesta andra
riddarhuspolitikerna engagerad i partipolitiken,
vilket måhända bidragit till att han
av frihetstidens vedersakare
betecknats som en upphöjd karaktär. Sv.
akad. lät 1843 prägla en
minnespenning över honom. — En av B. 1774
författad självbiografi utgavs 1856
av C. F. Ridderstad. — Gift 1756 med
grevinnan Christina Sophia Bielke.
— Litt.: F. M. Franzén, "Minne af . ..

C. B." (Sv. akad:s handlingar XXII,
1847); H. Danielson, "Till C. B:s
biografi" (1922). M.v. P.

2. Rudenschöld, Ulric,
ämbetsman, författare, f. 29 juni 1704 i
Stockholm, † 6 april 1765 därstädes.
Bror till B. 1. — R. blev student i Åbo
1708 och i Uppsala 1717. År 1726
in-skrevs han som auskultant och e. o.
kanslist i Kommerskollegium, där han
1735 befordrades till notarie. Han var
led. av durclifartskommissionen i Fin-

land 1737—38, utnämndes till tf.
kom-missionssekr. i Madrid 1740 och blev
ord. följ. år. Sedan han 1744
återkallats från Madrid, blev han 1746
assessor i Kommerskollegium. Under de
följ. åren innehade B. olika
förtroendeuppdrag, bl. a. som led. av ett
flertal kommissioner. År 1757
utnämndes lian till e. o. kommerseråd;
från denna tjänst avgick han 1763 med
bibehållen lön. B. blev 1740 led. av
Vet. akad. -— B. var en duglig och
kunnig ämbetsman och utförde, till
men för sin redan förut svaga hälsa
(lian dog i lungtuberkulos), ett nitiskt
arbete på sina uppdrag. Han företog
1730—33 med understöd av ständerna
en teknisk-ekonomisk studieresa i
Tyskland och Frankrike. Han
framträdde vid flera tillfällen som
prak-tisk-ekonomisk skriftställare, varvid
ban särskilt intresserade sig för
skogsvården. Han insåg tidigt
sågverKS-rörelsens betydelse för landet. Bland
hans till Vet. akad. ingivna skrifter
märkas "Tal om skogarnes nytjande
och vard..." (1748) och "Om
askebränning i skogen, af förruttnade träd"
(1753). Han skrev en del dikter, som
finnas i P. Hanselli, "Samlade
vitterhetsarbeten" (8, 1867). — Ogift. —
Litt.: B. Hildebrand, "K. sv.
vetenskapsakademien" (1939). Å. N.

3. Rudenschöld, Magdalena
Charlotta, hovdam, f. 1 jan. 1766 i
Stockholm, † 5 mars 1823 därstädes.
Dotter till B. 1. — B. blev vid sjutton
års ålder hovfröken hos prinsessan
Sofia Albertina. Genom sitt
tilldragande yttre och livliga lynne blev hon
snart en av de mest firade damerna
vid det gustavianska. hovet. Bland
hennes beundrare var G. M. Armfelt,
med vilken hon ingick en
kärleksförbindelse 1786, ett år efter hans
giftermål med Hedvig De la Gardie. Med
honom fick R. två barn, men båda
av-ledo vid späd ålder. Bedan under
ryska kriget 1788—90 uppsöktes hon
av ryska och även av tyska och
engelska agenter, vilka genom henne
sökte komma i kontakt med Armfelt;
dessa blevo dock såvitt man vet
avvisade av B. Efter Gustav III:s död
och sedan Armfelt begivit sig
utomlands, blev det B. som förmedlade
korrespondensen mellan denne och
gusta-vianerna. Hon deltog också mera
aktivt i uppgörandet av de planer, som
syftade till att störta
förmyndarregeringen, varvid B. avrådde frän alla
våldsaktioner och från samarbete
med ryssarna. Hon lät sig likväl
övertalas av Armfelt och var dennes
lydiga redskap i de konspirationer, som
förehades. I dec. 1793 var hon en av
dem som häktades för stämplingar.
Under den rättegång, som följde,
förmådde man till en början ej fram-

Magdalena Rudenschöld. Miniatyr (gouache)
av L. S. Sparrgren.

bringa några avgörande bevis mot R.,
som rådigt lyckats förstöra nyckeln
till det chiffer hon och Armfelt
använt. Sedan Beuterholm försäkrat sig
om Armfelts hela korrespondens
vintern 1792—93, fann dock B. för gott
att avlägga fullständig bekännelse.
Hovrätten dömde B. jämte ett par av
de övriga sammansvurna till döden,
och genom Beuterholms inflytande
skärpte Högsta domstolen straffet
med schavottering. Hertig Karl, vars
erotiska närmanden E. avvisat,
benådade henne till livet, men hon sattes
på spinnhus; straffet med
schavottering verkställdes i sept. 1794.
På K. M:ts befallning intogs i
hovrättens protokoll R:s och Armfelts
brevväxling. Dessa brev, som sannolikt
delvis voro förfalskade, utspredos
dessutom bland huvudstadens
befolkning. År 1796 frigavs R. från
spinnhuset och erhöll genom hertig Karls
försorg en mindre egendom på
Gotland, vilken plats hon dock ej fick
lämna utan regeringens tillstånd. Då
Gustav IV Adolf övertagit styrelsen,
återfick hon fullständig frihet. I
samlevnad med en betjänt, tills, med
vilken hon hade en son, drog R. sig de
närmaste åren fram i fullständig
misär, utstött ur sin mors hem och
från sitt forna umgänge. Även
Armfelt vägrade att sammanträffa med
henne, när han 1801 besökte
Sverige. På hans bekostnad fick R.
likväl företa en utrikesresa, och hon
vistades 1801—13 i Schweiz, där hon
umgicks med bl. a. madame de Staël.
De sista åren av sitt liv tillbragte hon
i Sverige och förestod till 1821
hushållet pä brodern Thure Gabriel R:s
egendom i Hova skn i Västergötland. Hon
bodde därefter till sin död i
Stockholm. — R. har efterlämnat två
självbiografier, varav den ena, som är ned-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 23:52:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free