- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
397

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Rudenschöld, Thorsten - 5. Rudenschöld, Thorsten - 1. Ruder, Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rudenschöld

397

Ruder

làg romantikens idealistiskt-religiösa
grundtanke att hemmets fostran var
all undervisnings grundval. Med de
föreslagna anordningarna skulle
hemundervisningen stödjas. Roteskolorna
voro egentligen blott en nödhjälp åt
de hem, vilkas kulturella standard ej
var hög nog att ge den grundläggande
undervisningen, och åt de hem, där
föräldrarna ej hade tid att undervisa
sina barn. Det viktigaste vore att
"så bibringa ungdomen kunskap, att
därav jämte världslig duglighet
alstrades dygd och ädelhet". R. var även
angelägen om att kyrkans inflytande
över det uppväxande släktet ej gick
förlorat. Kristendomsundervisningen
borde ha en personlig, etisk och
praktisk läggning, och under de tidigare
skolåren borde ej alltför stor vikt
läggas vid katekesen. Elitskolans lärare
kunde lämpligen utses ur det
obefordrade prästerskapet,
religionsundervisningen ombesörjas av
kyrkoherdarna, och en särskild veckodag skulle
helt anslås till denna undervisning.
R. ville också införa vissa hygieniska
förbättringar. Bl. a, ivrade han för
simundervisning. Han ville få bort
vad han kallade för dagsverksläsning
genom att förkorta skoldagen,
varigenom barnen skulle få tid att
deltaga i arbetet i hemmen. Detta var en
av de viktigaste punkterna i R:s
skolprogram. Kroppsarbetet skulle utgöra
ett av de viktigaste momenten i
uppfostran även under skolgången och
kunde lämpligen ersätta
gymnastiken, vilken R. närmast betraktade
som sjukgymnastik. Den stora vikt B.
fäste vid kroppsarbetet samt
jordbruksbefolkningens önskan att behålla
barnen i hemmet för arbete jämte en
del skolorganisatoriska skäl
föranledde honom till det mindre lyckliga
förslaget om varannandagsläsning. —
Efter försök i mindre skala på Läckö
gods alltifrån 1846 erhöll R. 1849
ledningen av skolväsendet i hela
Ot-terstads förs., som organiserades
enligt den framlagda planen med
roteskolor och elitskola. Vid den
sistnämnda sköttes undervisningen av R.
med förs:s folkskollärare som biträde.
Byktet om denna skolorganisation ocli
om R:s pedagogiska idéer spred sig
snabbt landet runt, och R. kallades
som sakkunnig till olika orter, där
man önskade reformera
folkskoleundervisningen. Till en början
företog R. dessa resor på egen och resp.
skolstyr:s bekostnad, men 1853 erhöll
lian av regeringen ett reseanslag för
fem år ocli blev därmed ett slags
rikskonsulent. i skolfrågor. Alltsedan 1849
hade han ett årligt statsanslag för sin
verksamhet i Otterstad. En trogen
förespråkare hade lian i publicisten
och politikern S. A. Hedlund, 1S54

lians svärson. I mitten av 1850-talet
kallades R. på Hedlunds initiativ till
Göteborg att biträda vid
omorganisationen av dess folkskolor. Under
riksdagen 1856—58, som bevistades av
B., utgjorde folkundervisningen
huvudfråga, och en rad motioner
väcktes, flertalet i omedelbar anslutning
till R:s program och verksamhet. R.
blev också ledande inom det utskott,
som tillsattes för skolfrågornas
beredning. I mars 1858 fattade riksdagen
beslut om införande av småskolor
efter mönster från R:s roteskolor.
Däremot antog riksdagen icke R:s
skolsystem. 1842 års folkskola fick stå
kvar, ocli småskolan blev en
förberedande skola för denna folkskola. R:s
högre folkskola blev en överbyggnad
till folkskolan, men den lyckades aldrig
slå igenom i sin ursprungliga form.
Riksdagsbeslutet utgjorde sålunda en
kompromiss mellan de stridande
åsikterna, ty R. och hans skolsystem hade
haft talrika motståndare ocli detta
särskilt bland folkskolans lärare,
vilka i hans program sågo ett hot mot
1842 års fasta folkskola och mot
lärarkåren. De senare åren av
1850-talet hade R:s tuberkulos under de
ofta förekommande
inspektionsresorna och det ansträngande
riksdagsarbetet avsevärt förvärrats. Han
tillerkändes 1S58 av riksdagen en årlig
livstidspension på 2 000 rdr rmt. —
Inte bara för den sv.
folkundervisningen har R. haft en avgörande
betydelse. Genom Uno Cvgnæus’
förmedling blev R:s reformplan
grundläggande även för den finska folkskolan.
— Gift 1824 med Christina Charlotta
af Geijerstam. — Litt.: B. Salqvist,
"T. R." (1838); "Sv. folkskolans
historia" (2—3, 1942); N. Brusewitz,
"Rudenschöldsforskningen, några
bidrag och svnpunkter" (i Festskrift
tillägnad B^ Rud. Hall, 1946).

K. E. L. (A. W—g).

5. Rudenschöld, Carl Thorsten
Gotthard, greve, arméofficer, f. 25 mars
1863 på Margaretelund, Lännäs skn,
Örebro län, † 12 jan. 1926 i Linköping.
Föräldrar: bruksägaren greve Carl
Tliure Gustaf R. och Amalia (Malla)
Wilhelmina Åhrberg. Sonsons sonson
till R. 1. — R. genomgick läroverket i
Uppsala och tog där bestående intryck
av Pontus Wikners undervisning; han
avlade mogenhetsex. 1883. Han
utnämndes till underlöjtnant i Livreg:s
dragonkår 1885. genomgick
Krigshögskolan 1S88—90 och blev efter
aspi-ranttjänstgöring löjtnant vid
Generalstaben 1893. Han utnämndes till
kapten 1S98, till major efter vederbörlig
trupptjänstgöring 1904, till
överstelöjtnant 1908 och till överste 1911.
Under sin generalstabstid var R.
lärare vid Artilleri- ocli ingenjörhögsko-

Thorsten Rudenschöld.

lan 1898—1906, adjutant hos chefen
för Lantförsvarsdep. 1900—03,
stabschef vid Kavalleriinspektionen 1903—
06 och chef för Krigshögskolan 1906
—13. Som stabschef hos
kavalleriinspektören prins Carl kom R. att
intressera sig för Sv. röda korsets
verksamhet och var 1906—13 led. av dess
överstyr. Åren 1913—17 var R. överste
och sekundchef för Livreg:s husarer.
Efter att 1917 ha befordrats till
generalmajor och inspektör för kavalleriet,
blev R. 1922 chef för Andra
arméfördelningen, varpå ban 1924 utnämndes
till generallöjtnant. R. togs ofta i
anspråk för utredningsuppdrag av olika
slag och deltog 1911 ikejsarmanövern i
Pommern, Mecklenburg och
Brandenburg. — R. var känd för sin
skicklighet att leda fältövningar, en egenskap
som kom till synes icke minst under
hans chefskap för Krigshögskolan.
Som inspektör för kavalleriet och som
arméfördelningschef förstod han att’
vid övningar och inspektioner väl
till-lämpa världskrigets lärdomar. — R.
invaldes i Krigsvet. akad. 1907 och
blev dess föredragande i krigskonst
1911. — Gift 1892 med Anna Sofia
Marianne Planting-Gyllenbåga. F. M.

1. Ruder, Gustaf, pedagog, f. 24
jan. 1708 i Karlskrona, † 26 juni 1771
i Stockholm. — Efter skolstudier i
Karlskrona inskrevs R, 1726 vid
Lunds univ.; 1730—31 studerade han
i Greifswald. Från 1732 bodde han i
Stockholm, där han 1733 satte upp en
privatskola, som han av allt att döma
drev oavbrutet till sin död. Åtskilliga
försök att få anställning vid
offentliga läroinrättningar misslyckades,
antagligen främst på grund av att
ban råkat komma på kant med
prästerskapet i huvudstaden; i synnerhet
sedan lian i en skrift 1749 ställt vissa
av prästeståndets ekonomiska
privilegier under diskussion blev
förhållandet ohjälpligt. — R. har karakteri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free