- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
401

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudolphi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ruin

401

Rumpa

utgav 1918—20 den av honom
grundade veekotidn. Cyrano. Åren 1915—
19 var han v. ordf. i styr. för
Sveriges författarfören. — Som
skönlitterär förf. debuterade B. 1901 med
"Bakom fasaden", en samling noveller
i dialogform med motiv från
sekelskiftets storstadsliv. I brevromanen
"Cyril och Irmelin" (1902; ny uppl.
under namnet "Två om en kvinna"
1910) utvecklar lian en
kärlekshistoria med en blandning av cynism
och sensualism. "Svaga herrar"
(1902) skildrar storstadslivet, sett
från stamborden i baren på modet. De
erotiska motiven stå i dessa liksom i
flera av R:s senare böcker i
förgrunden, ehuru de behandlas med
observatörens kyla. Av något annan karaktär
är "Den tredje Adam" (1903), där
motivet är känslans och livskallets
dragkamp om mannen. Föraktfull
spydighet kännetecknar "Menlösa barn"
(1909), medan "Virvlar" (1910) med
sin varmare, allvarligare ton är fri
från R:s vanliga skarpa ironi. Av
romanerna kunna vidare nämnas "Den
förbjudna frukten" (1910) och "Den
höga familjen" (1911). "Heliga
kvinnor" (1905) är en samling
moderniserade helgonlegender i Anatole Frances
stil. B. skrev även en del dramatiska
arbeten. — R., som under 1900-talets
första år var en varm anhängare av*
arbetarrörelsen, övergick så
småningom till att betrakta socialismen med
kritiska blickar. Sina egna
erfarenheter som aktiv socialist under tiden
före storstrejken 1902 skildrade han
i "De två nationerna" (1914) , där
satiren går ut över både de borgerliga och
socialisterna. Den under pseud.
Mogens Lang utg. "Sveriges ånger"
(1915) skildrar Sveriges öden efter en
rysk erövring, och B. kritiserar där
arbetarrörelsens fredssträvanden. B.
var också verksam som skicklig
översättare av särskilt fransk litt., av
vilken han själv var starkt påverkad.
Med sin intellektuella skepticism kom
ban att särskilt intressera sig för
Henri Bergsons filosofi. Han översatte
flera av dennes arbeten och utgav
"Henri Bergson. Tänkesättet
Bergson i dess grunddrag" (1914). —
Gift 1) 1895 med Sophie Lucie
Amdrup från Danmark, † 1900; 2) 1904
—14 med Hedvig Johanna Wikström.

H.U.

Ruin, Hans Va klemar, estetiker,
psykolog, kulturkritiker, f. IS juni
1891 i Helsingfors. Föräldrar:
professorn Waldemar R. och Flora
Lindholm. — B. blev student i Helsingfors
1909 samt fil. kand. 1913, fil. lic. 1921
-och fil. dr 1923, allt vid Helsingfors
univ. Han var tjänsteman vid
Helsingfors univ.-bibl. 1912—30, docent i
psykologi vid Helsingfors univ. 1927

Hans Ruin.

—36 ocli docent i konst- och
litteraturpsykologi där 1936—45 samt
utnämndes sistn. år till prof. i filosofi
vid Åbo akad. men tillträdde aldrig
utan avsade sig tjänsten följ. år.
Han var nordisk docentstipendiat vid
Stockholms högskola 1944—45 och vid
Lunds univ. 1944—47, där ban sedan
sistn. år är docent i estetik. År 1947
blev ban sv. medborgare. Inom
fin-landssv. kulturliv har B. innehaft
åtskilliga förtroendeuppdrag, och 1920
—48 tillhörde han red. för tidskr. Nya
Argus. — I en av sina första
uppsatser i Nya Argus 1914 presenterade B.
Henri Bergsons intuitionsfilosofi, som
liar påverkat hans egen
spiritualis-tiska världsuppfattning. Han gav
denna teoretisk motivering i drsavh.
"Erlebnis und Wissen, kritischer
Gang durch die englisclie Psychologie"
(1921), en vidräkning med den
engelska associationspsykologin. "Själens
försvarsproblem" (1929) är en
populär utläggning av B:s egen
anti-mekanistiska syn på själslivet — han
polemiserade där mot sin
behavioristiskt påverkade landsman Bolf
Lagerborg. — B:s hela
författarskap präglas av hans kamp för de
humana värdena och den
humanistiska kulturen. Kritisk mot
intellek-tualismen hävdar ban fantasins och
känslans rätt. År 1919 protesterade
han i "Krigets anlete" mot
Versailles-fredens anda och efterlyste en ny
mentalitet. "Nutidskonst i psykologisk
belysning" (1923) är en framställning
av den expressionistiska bildkonsten.
Under 1930-talet erövrade B. en
framträdande ställning i kulturdebatten
med essäböckerna "Gvcklare och
apostlar" (1934) och "Väl mött, Europa!"
(1938), försvarsskrifter för den
beträngda humanismen, byggda på
intryck från resor i Europa och till
Sydamerika. R:s huvudarbete är "Poesins
mystik" (1935); dess tes om släktska-

pen mellan poesin och mystiken har ej
ansetts övertygande, men den brett
upplagda undersökningen visar R:s
grundliga beläsenhet, hans djupa
inlevelse i diktkonstens väsen och hans
förmåga av fin, skarpsinnig
diktanalys. Senare har B. ägnat sig åt nya
litteraturpsykologiska
undersökningar och ställt sina rön mot
tidsbakgrunden ocli i sammanhang med sin
idealistiska livs- och kulturtro. År
1941 utgav lian "Ett land stiger
fram", essäer om naturkänslan i
fin-landssv. diktning, 1945 redigerade lian
en uppl. av Jarl Hemmers verk, och
1946 tecknade han i säkra drag Arvid
Mörnes liv och diktning. Ytterligare
har B. utgivit "Rummet med de fyra
fönstren" (1940), ett närmast
skönlitterärt arbete med stoff från den
finlandssv. skärgården,
aforismsamlingen "Makt och vanmakt" (s. å.)
samt essäboken "Det finns ett leende"
(1943). — R:s essäistik har en tydlig
skönlitterär prägel; han skriver ett
bildrikt och glänsande språk, och han
liar diktarens förmåga att få bilden
ocli detaljen att lysa upp som symbol.
— Gift 1917 med Karin Sievers.

J. O. T.

Rumpa, Gjurd (Gjord)
Petersson (halv lilja), biskop, † troligen
1 sept. 1410 i Bologna. Föräldrar:
Peter R. (halv lilja) och en dotter till
Gjurd Gote (Oxenstierna). — R. var
13S2 kanik i Strängnäs, då han sändes
till Bom för att söka få bekräftelse
på Henrik Karlssons val till biskop i
Växjö. Han torde ha tagit hemvägen
över Prag, där han återfinnes bland
studenterna vid univ. 1384. Som
ärkedjäkne nämnes han första gången
1389. Han valdes 1408 av
Strängnäskapitlet till biskop i Strängnäs, något
som korsade drottning Margaretas
planer. Hon ville där placera den vid
ärkebiskopsvalet s. å. förbigångne
Anders Jönsson (Smek) och skyndade
sig att hos påven Gregorius XII
utverka, att denne providerade Anders
Jönsson, vilken också installerades
1409. LTnder tiden begav sig R. till det
mot påven oppositionella
kardinalkonciliet i Pisa, ocli när detta 1409
utsåg en ny påve, Alexander V,
lyckades R. erhålla dennes bekräftelse på
sitt val. Påveschismen avspeglade sig
i Sverige i det att Margareta fasthöll
vid Gregorius, medan biskoparna i
Linköping, Västerås och Skara samt
Vadstenakretsen hyllade Alexander
och därmed höllo R. om ryggen. Denne
biskopsvigdes i Strängnäs 1410. Läget
var sådant, att B. måste förskansa
sig i domkyrkan med vapen och
proviant, under det att Anders
Jönsson, som satt på biskopsborgen
Tynnelsö, lät fängsla motpartiets
ledare, prosten Björn Andersson. B.



26 Svenska män och kvinnor VI

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 23:52:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free