Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rune, Gustav Adolf - Runeberg, släkt - 1. Runeberg, Edvard - 2. Runeberg, Ephraim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg.
406
Runeberg
Gustav Ådolf Rune.
fil. lie. 1913 och fil. dr 1920. Han
förordnades 1909 till geodet vid Rikets
allm. kartverk, där han blev
observator 1920 samt är byråchef (för
geodetiska byrån) och prof. sedan 1939. Som
sv. ombud deltog lian i baltiska
geodetiska kommissionens konferenser i
Köpenhamn 1930, Leningrad och Moskva
1934, Helsingfors 1936 ocli Kaunas
1938. Han är sedan 1936 medl. av
internationella kommissionen för
nivel-leringar och sedan 1946 led. av
internationella associationens för geodesi
permanenta kommission samt utsågs
1947 att från 1948 vara president i
samma associations sektion för
precisionsavvägning. R. kallades 1943 av
lärarkollegiet vid Tekn. högskolan till
prof. i geodesi där; då regeringen
emellertid önskade en utredning om
undervisningen i ämnet och saken
alltså ställdes på framtiden, förklarade
lian sig s. å. ej längre stå till
förfogande. — R:s vetenskapliga arbeten, som
gjort honom känd även utanför vårt
land, falla inom olika områden av
geodesin. Bl. a. märkas
"Undersökningar över noggrannheten i
Sveriges precisionsavvägning 1886—1905"
(1920, drsavh.), "Einwirkung der
Fehler des Sonnenkompasses" (1929)
samt skrifter om de vid bestämning
av longitud viktiga tidssignalerna
medelst radio (1930) och om utjämning
av triangelnät (1937). — Gift 1) 1914
—30 med Svea Elisabeth Vilhelmina
Gummesson-Åslund; 2) 1933 med
Karin Götilda Förlaman. S. L.
Runeberg, finlandssv. släkt, vars
äldste kände stamfar var den från
Östergötland härstammande dragonen
Erik Larsson R. eller Runneberg eller
Rönberg på torpet Pilgrimstad i
Revsunds skn, Jämtl. län († omkr. 1718).
Hans son, prosten och kyrkoherden i
Alunda skn, Uppsala län, Lars R. (f.
1679, † 1773), blev far till skriftstäl-
laren Edvard R. (R. 1) och
lantmäteri-dir. Ephraim R. (R. 2). En brorson
till dessa var sjökaptenen i Jakobstad
Lars Ulrik R. (f. 1772, † 1828), som
blev far till skalden Johan Ludvig
R. (R. 3). Bland dennes söner
märkas a) bildhuggaren Walter Magnus
R. (f. 1838, † 1920), far till skalden
Hjalmar Johannes (N"ino) R. (f. 1874,
† 1934), ocli b) politikern med. prof. i
Helsingfors Johan Wilhelm R. (f.
1843, f 1918), far till kirurgen, prof.
i Helsingfors Birger R. (f. 1875, †
1938).
1. Runeberg, Edvard Fredrik,
nationalekonomisk skriftställare, f.
17 april 1721 på Drottningholm. Lovö
skn, Stockholms län, † 27 maj 1802 i
Vallby i Håbo-Tibble skn, Uppsala
län. Föräldrar: prosten, kyrkoherden
Lars R. ocli Agneta Elisabet Maistrin.
— R. blev student i Uppsala 1733,
inspektör över mått, mål och vikt
i Stockholm 1747 och justerare där
1750; en tid var lian sekr. hos
borgerskapets äldste och vid 1786 års
riksdag borgarståndets sekr. År 1757
blev lian led. av Vet. akad. — R.
utövade ett omfattande och ur flera
synpunkter intressant
nationalekonomiskt författarskap. Hans båda
arbeten "Tal om varors värden" (1760)
och "Tankar om penningars värden"
(1762) utgöra tidevarvets egentligen
enda försök från sv. sida till en
teoretisk behandling av de allm.
ekonomiska sammanhangen ocli äga
såtillvida naturligtvis sitt värde.
Kvaliteten är däremot ganska diskutabel, ty
R. var ej tillräckligt intellektuellt
rustad för att fullfölja sina
tankegångar, än mindre att av dem bygga
upp något logiskt hållbart system. En
huvudtes hos R. är, att en stat bör ha
en växande, talrik och tät befolkning.
I polemik med merkantilismen
hävdar han, att en stats styrka ligger
i varutillgången, ej i rikedomen på
ädla metaller. Han vänder sig också
mot merkantilismens tendens att vilja
sätta industrin i första rummet och
ger i stället uttryck för den varmaste
uppskattning av jordbruket, för vars
ökade produktivitet han förordar bl. a.
storskifte och hemmansklyvning. Ett
annat typiskt förfysiokratiskt inslag
är lians skarpa ogillande av monopol
i olika former. I likhet med brodern
Ephraim R. (R. 2) gjorde R. också en
del viktiga iakttagelser om sambandet
mellan handelsbalans och växelkurs.
Bland R:s övriga arbeten kunna
nämnas "Om Svea Rikes folk-nummer och
naturliga styrka" (1764) och
"Wattu-prof wid källan till rikets wanmagt"
(1765). — Gift 1750 med Catharina
Faggot. — Litt.: K. Petander, "De
nationalekonomiska åskådningarna i
Sverige" (1912). S. S—s.
2. Runeberg, Ephraim Otto,
lantmätare, nationalekonomisk
skriftställare, f. 29 juli 1722 på
Drottningholm, Lovö skn, Stockholms län, † 19
jan. 1770 i Vasa, Finland. Bror till
R. 1. — R. blev student i Uppsala
1733 och ingick 1746 som volontär i
fortifikationen, där han 1748
avancerade till underkonduktör. År 1750
utnämndes lian först till uppsyningsman
över arbetena på Sveaborg, därefter
till konduktör vid fortifikationen och
slutligen till dir. över lantmäteriet i
Finland. År 1759 blev han led. av Vet.
akad. — Som chef för det finska
lantmäteriet uträttade R. ett gott, delvis
nyskapande verk genom att dels
omreglera de under hans uppsikt stående
arbetena från geografiska till
geometriska, dels också påbörja och
leda storskiftet i landet; dessutom
skrev lian ett utmärkt
lantmätar-reglemente. R. utövade också ett
omfattande nationalekonomiskt
författarskap, i vilket lian visar sig vara,
om ej särskilt originell, så dock i
besittning av både en aktningsvärd
beläsenhet ocli en god känsla för den
praktiska ekonomins krav, i sistn.
hänseende starkt skiljande sig från
sin mer teoretiskt lagde broder Edvard
R. (R. 1), med vilken lian annars
företer flera likheter. Företrädande de
strömningar, som förmedla
övergången från merkantilismens till
liberalismens ekonomiska åskådningar, yrkar
R. på större frihet för näringslivet,
t. ex. stapelstadsrättigheternas
borttagande och överhuvudtaget friare
konkurrens. Likaså vänder lian sig
mot merkantilismens tendens att vilja
koncentrera vissa industrier till ett
fåtal särskilt utvalda platser. För
jordbruket hyser lian — delvis
inspirerad av svärfadern, Jacob Faggot
(bd 2 s. 471) — en varm sympati. Mest
skarpsinne som ekonomisk tänkare
röjer han i sina träffande
iakttagelser om sammanhanget mellan
handelsbalans och växelkurs. R:s
viktigaste nationalekonomiska arbeten äro
"Tankar om et rätt kammar- och
skatteläggningswärk" (1761),
"Undersökning huru wårt landtbruk bäst
må kunna uphjelpas genom praemier"
(1762), "Undersökning om wara
näringar äro komne, eller hur de kunna
komma til en emot folkhopen
swaran-de högd" (1763), "Beskrifning öfver
Lajhela socken i Österbotten. .."
(1758). — Mindre betydande var R.
som filosof; arbetet "Samtal om
människans själ" (1—2, 1770) är till
formen en efterbildning av de Fontenelle,
till innehållet ett tämligen
osjälvständigt återgivande av huvudsakligen
Lockes och Andreas Rydelius’ tankar.
— Gift 1758 med Hedvig Faggot. —
Litt.: se under R. 1. S. S—s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
