- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
418

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruuth, Hugo - Ruuth, Karl, krigare, se nedan - Ruuth, släkt - 1. Ruuta, Didrik Persson - 2. Ruuth, Karl - 3. Ruuth, Eric

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ruuth

418

Ruuth

insats genom den möda han nedlade
på att sammanställa statliga
handlingar rörande vårt lantmäteriväsen.
Själv hann han ej helt slutföra sitt
arbete, som efter hans död
sammanfattades och trycktes av E. K.
Långström under titeln "Samling af
författningar och cirkulär angående
landtmäteriet m. m. i Sverige" (1905
—06); ännu i dag kommer det till stor
användning. — Gift 1888 med Ellen
Teresia Lilliecrona. S. L.

Ruuth, K a r l, krigare, se nedan.

Ruuth, adelssläkt, härstammande
från Borgå, Finland, där äldste kände
stamfadern Jöns Jute var borgare
under 1500-talets förra hälft. Hans
son, godsägaren Peder Jönsson (†
troligen 1561), adlades 1559 ocli blev
stamfar för ätten B. i Finland, av
vilken flera medl. på grund av ofrälse
giften övergingo i borgerligt stånd. En
son till Peder Jönsson var
kronofogden och sångboksutgivaren Didrik
Persson Buuta (B. 1), far till
kommendanten Karl B. (B. 2). —-
Förnyelse på adelskapet erhölls av två
ättlingar till Peder Jönsson,
nämli-ken 1659 av kammarrådet Bartokl B.
(f. 1626, † 1707) och 16S5 av
bokhållaren vid Tjärukompaniet i
Stockholm Jakob B. (f. 1654, † 1728); den
senares ätt avfördes på 1800-talet
som utdöd. Bland Bartold R:s söner
märkas v. presidenten i Åbo hovrätt
Simon B. (f. 1656, † 1701) och
amiralen Carl B. (f. 1662, † 1736), far till
viceamiralen, riksrådet Gustaf B. (f.
1697, † 1757). Med en sonson till
Simon B., kaptenen vid Åbo
infanteri-reg. Johan Fredrik B. (f. 1734,† 1S08),
utdog troligen Bartold B:s ätt på
svärdssidan. — Två söner till
ovannämnda riksrådet Gustaf B.
upphöjdes 1777 för den avlidne faderns
förtjänster i friherrligt stånd. En av
dessa var generalguvernören friherre
Erie B. (B. 3), som 1792 jämte sina
då levande två äldsta söner erhöll
grevlig värdighet. Den äldste sonen,
hovmarskalken hos änkedrottningen
greve Gustaf Erik B. (f. 1769. †
1841), var farfar till generallotsdir.
greve Magnus Daniel B. (f. 1835, †
1903). Med denne utdog såväl den
grevliga som den friherrliga ätten B.

1. Ruuta (Rwtha), Didrik
Persson (Theodoricus Petri),
kronofogde, sångboksutgivare, f. omkr. 1560
i Borgå län, Finland, † före 1617 i
Polen. Föräldrar: godsägaren Peder
Jönsson och (sannolikt) Gertrud
Bertilsdotter. — B. inskrevs 1581 vid
Rostocks univ., där han erhöll
magistergraden 1584. Han anställdes efter
hemkomsten i konungens kansli 1588
och var Johan III:s sekr. 1591. Som
kronofogde i Västerbotten 1594—1602
(159S—99 var lian även landshövding

där) deltog B. i gränsdragningen mot
Byssland. Han utvisades 1602 ur riket
som anhängare till Sigismund och
följde i likhet med många, andra
svenskar denne till Polen. — B.
samlade och utgav 1582 i Greifswald "Piæ
cantiones ecclesiasticæ et
scholas-ticæ . ..", ett urval medeltida
sånger, omfattande främst julsånger och
andra hymner men även mera
pedagogiskt betonade för skolans bruk, samt
åtföljda av noter. Samlingen, som står
högt över många samtida tyska
skol-sångböcker, blev av stort värde för
sv. skolsång och förekom i allmänt
bruk i Sverige ocli Finland ända fram
till 1700-talets slut; i Finland
användes den ännu på lS60-talet. Boken
utkom i flera uppl., delvis i urval; den
senaste trycktes 1900. — Gift med
Angoria Silfversparre. — Litt.: T.
Norlind, "Schwedische Scliullieder..."
(1901) och "Latinska skolsånger"
(1909); A. Malin, "Piæ Cantiones"
(1916). Lt.

2. Ruuth, Karl Didriksson,
krigare, f. troligen i början av 1590-talet
på Bergstads gård utanför Borgå,
Finland, † 3 febr. 1656 i Elbing. Son till
B. 1. — B. kom i sv. krigstjänst 1614
och blev 1622 fänrik vid Johan Baners
reg., där han 1624 avancerade till
löjtnant ocli 162S till kapten. År 1637 var
lian överstelöjtnant vid artilleriet ocli
1642 kommendant i Lauenburg.
Bul-lorna upptaga honom 1643—48 som
chef för ett värvat dragonreg., vilket
1645—48 var garnisonerat i
Landsberg, vars kommendant B. således var
under dessa år. Därjämte meddelar
rådsprotokollet den 23 maj 1644 att K.
denna dag gjordes till chef för det
berömda Blå reg. R. torde ha uppehållit
kommendanturen i Landsberg till
1650, då fästningen utrymdes av
svenskarna och R. förflyttades till Stettin.
Han deltog troligen också i Karl X
Gustavs polska krig och var från 1655
kommendant i Elbing. Om R:s privata
förhållanden är föga känt. År 1627
introducerades hans ätt på sv.
riddarhuset. Han förde på 1640-talet en
långvarig process med sin kusin Anna
Bertilsdotter Buuth om gården
Bergstad, vilken han fråndömdes genom
Åbo hovrätts utslag. Han innehade,
förutom gårdar i Uppland och
Finland, i förläning från 1644 amtet
Zil-ling i stiftet Halberstadt samt godsen
Xonnendorf ocli Ulrichshausen i
Bom-mern, till vilka lian skrev sig. Från
B:s tid som kommendant i Landsberg
finnas av lians hand ett hundratal
brev till generalen Arvid Forbus. De
förvaras i Lunds univ.-bibl. och utgöra
en av de värdefullaste enskilda sv.
brevsamlingarna från trettioåriga
krigets tid. — Gift med Anna Sofia von
Holtzendorff från Tyskland. B. M—n.

Erie Ruuth. Målning av L. Pasch (1. y.

3. Ruuth, E r i c, greve, ämbetsman,
politiker, f. 24 okt. 1746 i Stockholm,
† 25 maj 1820 därstädes. Föräldrar:
riksrådet Gustaf R. och friherrinnan
Ebba Christina Siöbladh. Brorsons
sonsons son till B. 1. — B., som vid
elva års ålder blev kadett i
Karlskrona, tjänstgjorde någon tid vid
flottan och därefter vid Livgardet men
avgick ur krigstjänst redan 176S, då
lian erhöll kaptens titel och
värdighet. Han ägnade sig därefter åt
hovtjänst och steg snart högt i Gustav
III:a gunst, blev 1777 friherre och
erhöll 1781 överstefullmakt samt
utnämndes sistn. år till kavaljer hos
hertig Carl, i vars tjänst han 1786
befordrades till förste hovstallmästare.
Ss. särdeles eftergiven för kungliga
påtryckningar och därtill genom sin
svärfader, grosshandlaren,
kommerserådet ocli brukspatronen J. D.
Wallendorff, lierad med finansvärlden,
kallades B. 17S6 att efterträda Johan
Liljencrantz som statssekr. för
finansexpeditionen och därmed att sörja för
finansieringen av kriget med
Byssland 1788—90. B. lyckades anskaffa
de erforderliga medlen men blott
genom en oavbruten ökning av
statsskulden; för att erhålla gulddukater
till presenter vid fredsslutet nödgades
lian pantsätta sitt eget bordssilver.
Efter krigets slut erhöll B. 1790
avsked som finansminister, vilket trots
att lian samtidigt befordrades till
president i Kammarkollegium och
ståthållare på Drottningholm m. fi. slott
av många uppfattades som tecken på
kunglig onåd. Emellertid utsågs ban
1792 till lantmarskalk vid riksdagen
i Gävle och visade sig därvid alltjämt
trogen den kungliga politiken. Efter
riksdagens slut upphöjdes han i
grevlig värdighet. Förmyndarregeringen
efter Gustav III:s död ökade till en
början utmärkelserna, i det E. ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free