- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
430

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydelius, Ellen - Rydelius, släkt - Rydelius, Andreas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rydelius

430

Rydelius

Ellen Rydelius.

genhetsex. i Stockholm 1003 blevR. fil.
kand. i Uppsala 1907. Hon
medarbetade i Sv. Dagbladet 1908—09 och i
Dagens Nyheter 1909—14 samt var
red.-sekr. i Idun 1921—23. Vid sidan
av journalistiken har lion varit flitigt
verksam som översättarinna från olika
språk, främst från ryskan (bl. a.
Dostojevskij, Tolstoj ocli Tjechov).
Inalles har hon översatt ett sjuttiotal
volymer. R. har företagit åtskilliga
utlandsresor och utgivit en serie
resehandböcker; den första, "Rom på 8
dagar" (1927; sjätte omarb. uppl.
1948) har följts av tolv liknande
handledningar för olika världsstäder och
länder. År 1931 utgav hon en
sv.-ita-liensk parlör. Intresserad också för
kulinariska spörsmål har R. utgivit
såväl franska som italienska och ryska
kokböcker, "Billiga dagar i franskt
kök" (1940) m. fi., vilka förutom
matrecepten innehålla kulturhistoriska
kåserier. Hon har utgivit "Livet
kring tsaren" (Nicolaus II; 193S)
samt tills, med Alexandra
Beloboro-doff en monografi över tsar Alexander
I, "Alexander den gåtfulle" (1943).
Hon liar även varit verksam som
populärföreläsare. — Gift 1911—22
med författaren Sven Harald Wägner.

T. M.

Rydelius, släkt, vars äldste kände
stamfar Tlieus levde i början av
1500-talet och blev far till borgaren i
Vadstena Lars Theusson (f. omkr. 1530,
† efter 1598). Dennes son, rådmannen
och stadsskrivaren i Vadstena Theus
Larsson (f. 1559, † 1637), blev far till
kyrkoherden i östra Ryds skn,
öster-götl. län, Magnus Thesei Ignæus
Wadstenensis (f. 1598, † 1671). Bland
dennes barn, vilka efter östra Ryd
antogo släktnamnet R., märkas a)
kontraktsprosten och kyrkoherden i
Forn-åsa och Lönsås, östergötl. län,
Johannes R. (f. 1634, † 1717), far till
biskopen Andreas R. (se nedan) ocli prof.

i historia och poesi, domprosten i
Lund Magnus R. (f. 1676, † 1742),
samt b) kyrkoherden i Väderstads
skn, östergötl. län, Theseus R. (f. 1636,
† 1708), vars söner ändrade
släktnamnet till Rydberg.

Rydelius, A n d r e a s, filosof,
teolog, biskop, f. 24 aug. 1671 i
Linköping, † 1 maj 1738 i Osby prästgård,
Kristianst. län. Föräldrar:
kontraktsprosten Johannes R. och Katarina
Horneer. — Efter studier i
Linköping kom R. till Uppsala 16S9. Han
blev där en intresserad lärjunge till
cartesianen Johan Bilberg. När denne,
i vars hem R. var informator, på
grund av den opposition han mötte i
teologiska fakulteten 1692 utbytte sin
professur mot kyrkoherdetjänsten i
Örebro, följde R. jämte en del andra
trogna lärjungar med dit. 1 denna
privata akademi erhöll R. en
utomordentlig dialektisk skolning. När han
senare tjänstgjorde som informator i
Stockholm, väckte lian genom en
offentlig oration uppmärksamheten
hos några framträdande repr. för
Lunds univ. och antog 1699
inbjudan att vara lärare där. År 1707
blev lian "praepositus communitatis"
(föreståndare för det akademiska
kon-viktoriet), ocli 1710 utnämndes lian
till prof. i logik ocli metafysik vid
univ. Han prästvigdes 1725, blev teol.
prof. 1730 och två år senare förste
teol. prof. och domprost. År 1734 blev
han biskop i Lunds stift. — I sitt
inträdestal som prof. om den
filosofiska lakonismen hävdade R., att
sanningen alltför mycket invecklat sig i
artificiella former; liksom
naturvetenskaperna söka föra tillbaka
fenomenen på så få lagar som möjligt,
böra även logiken ocli metafysiken
söka sig fram till några få principer
ocli elementära idéer. Detta
betraktade R. som en väsentlig uppgift i sin
forskar- och lärarverksamhet.
Påtaglig var också hans intensiva strävan
att verka som etisk uppfostrare och
vägledare. Under uppsalaåren
infördes R. i Descartes’ filosofi, ocli det
kan om honom som filosof sägas, att
han först och främst förblev
carte-sian, ehuru samtidigt det eklektiska
draget i lians filosofi är mycket
framträdande. Man finner hos honom de
fundamentala cartesianska tankarna
om självmedvetandets grundläggande
faktum och om den skarpa
gränsskillnaden mellan kropp och själ,
utsträckning och tänkande, liksom också
tanken på medfödda idéer, som själen äger
genom sig själv, sin egen natur. Just
på denna punkt gjorde han emellertid
ett viktigt antagande, i det att lian
hävdade, att också dessa idéer ha ett
sinnligt ursprung. Han menade
nämligen, att de gå tillbaka på förnim-

melser hos ett själens eget sinne, det
"innersta" sinnet (sensus intimus), i
motsats till "yttre" och "inre";
sensus intimus är till skillnad från de
senare inte beroende av själens
förening med kroppen. Härigenom intog
R. en mellanställning mellan å ena
sidan cartesianismen, å andra sidan
den samtida empirismen,
representerad framför allt av Jolin Locke. Till
det innersta sinnet hänförde R. också
vad ban kallade "själens goda smak",
varigenom människan förnimmer frid
och lycka, när hennes vilja står i
överensstämmelse med den
gudomliga. Den är av betydelse för
människans liela livsinställning och
konstituerar tills, med den högsta
förnuftsförmågan visheten, konsten att
uppskatta allt efter dess rätta värde.
R:s lära om det innersta sinnet är
otvivelaktigt den punkt i hans system,
som främst har tilldragit sig
forskarnas uppmärksamhet, och man har
menat, att ban här skulle vara fullt
originell. Emellertid har R. också i
denna teori bundit samman tankar
från vitt skilda håll, bl. a. från
carte-sianer, cambridgeplatonisten Henry
Möre och mystikern Pierre Poiret.
Även själva termen sensus intimus
finns i tidigare litteratur. — I
teologin kan R. i det stora liela
betecknas som ortodox, ehuru lian intog en
påfallande tolerant inställning till de
pietistiska strömningarna. Man kan
också i hans system påvisa inflytande
från pietismen, inte minst från den
av denna influerade teologen J. F.
Buddeus. Även om han stundom
yttrade sig mycket skarpt mot
radikal-pietismen, t. ex. i mot J. C. Dippel
riktade skrifter, undgick han inte
beskyllningar för att själv vara
"hemlig pietist", "fanatiker" och
"entusiast". Livligt uppmärksammat av
forskarna är ett 1744 (d. v. s. sex år
efter R:s död) publicerat memorial
till 1738 års riksdag, som utgav sig
för att vara författat av R. och där
radikalpietistiska åsikter
förfäktades. Vägande skäl lia visserligen
framlagts mot R:s författarskap, men dock
kvarstår det faktum, att honom
mycket närstående personer antingen
direkt tillskrivit honom
författarskapet eller gjort gällande, att skriftens
huvudtankar stå i överensstämmelse
med uttalanden av honom. Man liar
senare (i Kyrkohist. årsskr. 1900)
publicerat ett annat memorial, av
helt annan karaktär, som R. faktiskt
inlämnat till nämnda riksdag. I detta
yrkar han på en intensivare
kyrkotukt, rättvisare befordringslagar för
prästerskapet och en ordnad
folkundervisning (folkskola i varje förs.,
skolinspektör i varje stift). Trots den
ringa överensstämmelsen mellan de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free