Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Rystedt, Gottfrid - Ryting, Klas - Råberg, Einar - Rådberg, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryting
446
Rådberg
— K. var i flera decennier en av
huvudstadens dugligaste, noggrannaste
och högst ansedda invärtesläkare.
Som människa var lian charmfull,
sällskaplig och allmänt avhållen, och
hade talrika allmänna och
kulturella intressen; bl. a. var han
talangfull lutsångare, aktiv seglare,
skärgårdsentusiast och amatörbotanist.
— Gift 1906—35 med Signe Elisabet
Bexelius. — Litt.: nekrolog av J.
Tillgren i Nord. med. tidskr. 1938. P. H. T.
Ryting, Nicolaus (Klas),
kansler, † 6 maj 1472. — R. blev 1437
magister i Leipzig, som just dä var
modeuniv. för sv. utlandsstudenter,
och kallas sedermera även juris
doktor, en bland medeltidens svenskar
ytterst sällsynt lärdomsgrad. Han
vann i hemlandet först anställning
som kanik vid ärkestiftet: i ett brev
av 1445 omnämner konung Kristofer
honom som sin "kaplan och tiener,
mester Claus Ryting canic i Upsala".
Senare lämnade ban emellertid sitt
kanonikat, kanske på grund av
brytning med Jöns Bengtsson
(Oxenstierna), som 1448 tillträdde
ärkebiskopsämbetet. Han gick i Karl
Knutssons tjänst och fungerade som
dennes kansler 1451—57. Jämte sin
kunglige herres måg och
"hovmästare" Erik Eriksson (Gyllenstierna)
verkställde B. 1453—54 den s. k.
Karl Knutssons räfst, vilken åsyftade
en reduktion till kronan av till kyrkan
donerade frälsegods. De båda herrarna
konstituerade sig därvid som ett slags
riksdomstol, som hann verka på flera
betydande sv. orter, ofta vid
marknadstid. Tillvägagångssättet var
emellertid okänt för landslagen, och efter
en skarp protest från sv. prelater
måste det i viss mån läggas om. Hela
episoden fick den betydelsen, att den
gav laglig motivering åt den allt
starkare oppositionen mot Karl
Knutsson. Då denne gått i landsflykt 1457,
måste även B. dra sig undan; vid ett
tillfälle under Kristian I:s tid som
sv. konung, hösten 1463, blev han
jämte några frälsemän och
stoek-holmsborgare utsatt för förföljelser
och möjligen tortyr, då han
misstänktes för att arbeta för den
landsflyktige Karl Knutsson. Under Karls
sista period som sv. konung (1467—
70) framträdde B. åter som en av
dennes närmare rådgivare. — R. är
representativ för en i vårt land under
1450-talet jämförelsevis ny typ av
furstetjänare, vanlig nog i Europas
större stater under senmedeltiden:
den juridiskt skolade ämbetsmannen,
som arbetar åt den världsliga makten
i dess strid mot konkurrerande
samhällsinstitutioner, främst kyrkan.
Personligen tycks R. ha haft nära
relationer till Stockholms borgerskap;
han ägde åtskilliga hus och tomter i
den sv. huvudstaden. — R. var jämte
sin hustru medl. i
Helgalekamens-gillet i Stockholm. De stockholmska
"gråbröderna" prisa honom i sitt
diarium som en framstående främjare av
deras orden, franciskanernas. — Gift
omkr. 1453 med Valborg, som fore sitt
äktenskap med R. varit gift med
magister Andreas Bondonis. — Litt.: E.
Hildebrand, "Doktor Claus B. ocli
Gråbrödraordens mästare" (i Hist.
Tidskr. 1890); G. Carlsson,
"Stockholms Helga lekamensgilles
handlingar: gillesboken" (Personliist. tidskr.
1922); Kj. Kumlien, "Ivarl Knutsson
i Preussen 1457—1464" (i Vitt.
akad:s handl. 1940); S. Kraft,
"Senare medeltiden II. Tidsskedet 144S—
1520" (i "Sveriges historia till våra
dagar", 3: 2, 1944). Kj. K.
Einar Råberg.
Råberg, Einar, arméofficer,
idrottsledare, f. 26 juli 1S90 i
Döder-hults skn, Kalmar län. Föräldrar:
redaktören Lars Erik Larson och
Vilhelmina Maria Råberg. — R. avlade
mogenhetsex. 1909 i Visby och blev
underlöjtnant i Gotlands infanterireg.
1912, var elev vid Krigshögskolan
1918—20 samt överfördes på
övergångsstat 1926. Han befordrades till
kapten 1927 och till major 1940. Han
blev 1928 innehavare av firma
Kappcentralen i Stockholm, vilken 1946
övertogs av R:s hustru. Invald i
Riks-idrottsföi’b:s överstyr. 1919 var ban
dess sekr. 1933—39 och är dess verkst.
dir. sedan 1939. — R. har framför allt
gjort sig känd som en av den sv.
idrottens främsta organisatörer. Särskilt
har han ägnat sig åt
brottningsidrotten, och de sv. brottarnas framgångar
i internationella tävlingar alltifrån
mitten av 1920-talet äro till viss del
R:s förtjänst. Han var ordf. i Sv.
brottningsförb. 1918—39 ocli i
Internationella brottningsförb. 1921—24
samt är sedan 1924 v. ordf. i sistn.
organisation. — Gift 1932 med
Gudrun Magnhild Eugenia Ström. K. E. L.
Rådberg, Adolf Fredrik, präst,
politisk skriftställare, f. 23 febr. 1789
i Vänersborg, † 24 febr. 1853
därstädes. Föräldrar: krigsrådet Adolf R.
och Maria Kristina Thornton. — R.
blev student i Uppsala 1804 och
avlade där hovrättsex. 1806 och
kansli-ex. 1807. Han tjänstgjorde några år
vid olika ämbetsverk men återvände
1811 till Uppsala, där han 1816 blev
fil. kand. och 1818 fil. magister; 1819
—28 var lian huspredikant på
Fågelviks säteri i trakten av
Valdemarsvik samt lärare vid den under säteriet
hörande Hornsbergs skola (från 1820
växelundervisningsskola). År 1815
utgav han sin första skrift, ett häfte
uppfostrande "läsning för bildade
fruntimmer", ocli i fortsättningen var
lian ganska flitig som förf.; bl. a.
skrev lian "Praktisk handbok för
vexel-undervisningsscholor" (1820),
"Staten betraktad såsom
uppfost-rings-institut" (1823) samt åtskilliga
bidrag till P. A. Wallmarks tidn.
Journalen. Efter att 1828 lia flyttat
till Stockholm inträdde R. som
delägare och medarb. i Journalen och
utsågs följ. år, på Wallmarks
tillskyn-dan, till kristendomslärare ocli rektor
vid Nya elementarskolan. Sjuklighet
och administrativ oförmåga tvingade
honom att efter några månader
nedlägga rektoratet, och med utgången
av 1830 lämnade ban också sin
lärartjänst vid skolan. Han var
komminister i Tengene, Skarab. län, 1831—35
och i Vänersborg frän sistn. år till
sin död. — R:s livsinsats blev i hög
grad lidande på lians bristande energi,
hans sårbarhet och fallenhet för
tungsinne. Hans tryckta arbeten, som ej
sällan äro osovrade, virriga ocli
formellt ofullgångna, skaffade honom ett
seglivat rykte som pekoralist. Därtill
bidrog måhända, att hans åsikter
voro åtskilligt mera avancerade än
hans sv. samtidas. I sina pedagogiska
inlägg hävdade ban
självverksamlie-tens betydelse och betonade, att
undervisningen måste noggrant anpassas
efter elevernas mognadsstadium; den
estetiska uppfostran ville han lägga
till grund för utbildningen.
Idéhistorisk betydelse har R. framför allt ss.
en av de första sv. företrädarna för
utopiskt-socialistiska åskådningar.
Åren omkr. 1830 väckte han
uppseende med tidn.-artiklar i denna anda
och bestörtning ocli indignation
genom sina originella och orädda
predikningar i Stockholm ("Försök till
christeliga predikningar i tidens
anda", 1831). Uppenbarligen var ban
starkt påverkad av saint-simonismen,
ehuru han i vissa stycken energiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
