Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Sahlin, Stig - 4. Sahlin, Bo - Sahlin, släkt - 1. Sahlin, Yngve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sahlin
469
Sahlin
han till andre sekr. i Utrikesdep. och
1933 till förste sekr. År 1934 blev
han tf. avd.-chef i Utrikesdep. för att
följ. år utnämnas till utrikesråd och
chef för dess handelsavd., där han
kvarstod till 1939. Han blev sistn. år
envoyé och sv. minister i Helsingfors,
vilken politiskt viktiga tjänst han
innehade under finska vinterkriget
och därefter till mars 1941. Sistn. år
förordnades lian att uppehålla
befattningen som generaldir. och chef för
Kommerskollegium samt betroddes
även med ordförandeskapet i Statens
handelskommission, i vilka båda
befattningar han kvarstod till april
1945, då lian utnämndes till
kabinetts-sekr. Redan i aug. s. å. försatteä ban
i disponibilitet. Han tillträdde då
befattningen som verkst. dir. i ab.
Vin- & spritcentralen. — S. har
innehaft en stor mängd uppdrag, främst
av handelspolitisk art. Han var 1929
—30 sekr. i skiljedomstolen mellan
Italien och Venezuela, 1930 sekr. i
Nationernas Förbunds
undersökningskommission i Palestina, 1931
kanslichef hos Ådalskommissionen ocli
innehade dessutom särskilda
utredningsuppdrag 1931—34. Som chef för
Utrikesdep :s handelsavd. var S. led. av
traktatberedningen 1934—39,
sakkunnig åt Sveriges ombud vid
sanktions-konferensen i Genève 1935, ordf. i
1938 års exportutredning, sv. repr. i
nordiska handelspolitiska utskottet
1936—39, ordf. eller delegat vid
handelspolitiska förhandlingar med Polen
1936, Danmark, Siam och
Nederländerna 1937, Tyskland 193S och
Finland 1940. Vidare var han ombud vid
konferenserna mellan Oslostaterna i
Bryssel och Haag 1937 samt
Köpenhamn 193S. Åren 1944—45 var han
ordf. i Statens
återuppbyggnadsnämnd. Även sedan S. blivit chef för
ab. Vin- & spritcentralen har han
anlitats för viktiga offentliga uppdrag.
Bl. a. var han ordf. i 1947 års
kommitterade för utrikeshandelsfrågor, ordf.
i den sv. delegationen vid
världshandelskonferensen i Havana 1947—4S,
sakkunnig i Förenta Nationernas
europakommission i Genève 1947 och
1948 samt ombud i
Parisorganisationen för europeiskt ekonomiskt
samarbete 1948. — Gift 1927 med Kerstin
Hildebrand, L. T—r.
4. Sahlin, Bo Carl Henrik, läkare,
industriman, f. 24 juli 1901 i Eslöv,
† 18 febr. 1949 därstädes. Bror till
S. 3. — Efter studentex. i Eslöv 1919
blev S. med. kand. 1923 och med. lic.
1930, bådadera i Lund. Han var
amanuens resp. assistent vid fysiologiska
institutionen där 1923—24’och 1930—
32 och utförde därvid flera
vetenskapliga undersökningar, bl. a. om hävande
av cyanväteförgiftning, samt kon-
struerade en respirator för långvarig
konstgjord andning särskilt vid
barnförlamning. År 1936 lämnade han den
medicinska banan för att bli verkst.
dir. i familjeföretaget Sahlins
konfek-tionsab. i Eslöv, som tillverkar
barn-och damkläder. Han var v. ordf. i
Kon-fektionsindustrifören. 1945—49. S.
var känd som samlare av framför allt
skånekonst, — Ogift. P. H. T.
Sahlin, värmlandssläkt, vars äldste
kände stamfar var bergsfogden i
Värmland Anders Salin († 1698), far
till brukspatronen i Värmland Jonas
S. (f. 1693, † 1730). En yngre son
till denne, brukspatronen i Värmland
Henrik S. (f. 1729, † 1788), blev
farfar till brukspatronen påKristinedal i
Fröskogs skn, Dalsland, Mauritz
(Magnus) Beinhold S. (f. 1790, † 1856),
från vilken alla nu levande medl. av
släkten härstamma. En äldre son till
honom var prof. Yngve S. (S. 1).
Bland dennes söner märkas a)
landshövdingen Mauritz S. (S. 3), far till
överläkaren Lennart S. (S. 5) oeh
verkst. dir. i Sv. sparbanksfören. Olof
Edvard S. (f. 1902), oeh b) lektorn
Enar S. (S. 4), i första giftet far till
bergsingenjören Olof S. (S. 6), i andra
giftet till lektorn i Hälsingborg fil.
dr Gunvor S. (f. 1905), rektorn för
Sigtuna folkhögskola teol. kand.
Ingvar Vilhelm S. (f. 1908) och
kvinnliga församlingssekr. i Sv. kyrkans
diakonistyr. fil. dr Margit Rigmor
S. (f. 1914). — En yngre bror till
S. 1, löjtnanten vid Värmlands reg.
Axel Rudolf Daniel S. (f. 1825, †
1909), blev far till civilingenjören
Axel S. (S. 2).
1. Sahlin, Carl Yngve, filosof, f.
4 mars 1S24 i Fröskogs skn i
Dalsland, † 29 maj 1917 i Stockholm.
Föräldrar: brukspatronen Mauritz
Reinhold 8. och Christina Magdalena
Svinhufvud. — Efter skolgång i
Karlstad och Uppsala blev S. 1841 student
vid Uppsala univ. Efter studier för
bl. a. E. G. Geijer och C. J. Boström
blev ban 1851 fil. kand. och s. å. fil.
dr på första delen av avh. ’’Har Hegel
öfvervunnit dualismen?" (1—3, 1851
—53). År 1853 blev ban docent i
teoretisk filosofi i Uppsala; 1856 knöts
ban som adjunkt till Lunds univ., och
1862—64 var han där prof. i teoretisk
filosofi. År 1864 blev han prof. i
praktisk filosofi i Uppsala, i vilken
befattning lian kvarstod till 1894, då han
avgick som emeritus. Åren 1876—89
var han univ:s rektor. — Av
bo-strömianer har S. betraktats som den
boströmska skolans andre
grundläggare. I sina många, framför allt i
Uppsala univ:s årsskr. publicerade
uppsatser, som i lika mån utmärka
sig för sin formella klarhet och sin
innehållsliga obegriplighet men av
Yngve Sahlin.
många prisats för sin
skarpsinnighet, ville ban ge en logiskt finslipad
formulering av det filosofiska system,
som Boström skisserat i sina berömda
"grundlinjer". S. var en utpräglad
andrahandsfilosof i den meningen, att
lian från Boström övertog ett
begreppssystem, på vilket han byggde
vidare utan att på nytt konfrontera
det med de problem, som från början
givit anledning till att det uppställts.
Endast på en punkt, där verkligheten
efter Boströms död utvecklats i öppen
strid mot systemets principer, fann
han anledning att väsenligt modifiera
mästarens lära: han accepterade
tvåkammarsystemet och den
konstitutionella monarkin och uppgav dessutom
tanken att samhället är en
självständig personlighet, Innan Filosofiska
fören. i Uppsala bildades 1870, ledde
S. privata filosofiska "kollokvier". I
fören., som på 1800-talet
sammanträdde var fjortonde dag och som fyllde
samma funktion som en senare tids
seminarieövningar, hörde det till
ordningen, att S. auktoritativt
avslutade diskussionen med att framställa
den debatterade frågans
boströmians-ka lösning. I sin ungdom deltog S.
livligt i de strävanden, som 1849
utmynnade i bildandet av Uppsala
studentkår. På 1840-talet var han en tid
ordf. i den s. k. Studentfören:s
filosofiska sektion; som studentkårens
ordf. ledde han 1852
uppsalastudenternas färd till det nordiska
studentmötet i Kristiania. Hans framstående
administrativa talang kom väl till
sin rätt under den betydelsefulla tid
i Uppsala univ:s historia, då han var
dess rector magnificus. Som emeritus
bodde han i Stockholm, där han 1895
—1901 var medl. av Stockholms
högskolas styr. S. blev led. av Vet. akad.
1901. — Gift 1857 med Maria Amalia
Nordenfelt. •—- Litt.: E. Schwartz,
"K. Y. S." (Smärre skrifter utg. av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
