- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
476

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Salin, Mauritz - 2. Salin, Bernhard - 3. Salin, Karl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Salén

476

Salin

Mauritz Salin.

med. dr i Uppsala s. å. Han hade
förordnande bl. a. vid Allm.
barnbördshuset i Stockholm 1875—77 och
blev 1878 docent i obstetrik och
gyne-kologi vid Karol. inst. samt var 1880—
81 tf. bitr. barnmorskelärare vid Södra
barnbördshuset i Stockholm. Han blev
1888 e. o. prof. och 1909 prof. i
obstetrik och gvnekologi vid Karol. inst.
samt avgick 1916. S. ägde Görvälns
egendom i Järfälla skn, Stockholms
län. Han var mångårig led. av bl. a.
styr. för Nobelstiftelsen och Mo ocli
Domsjö ab. — S. var en utmärkt
lärare, ehuru han aldrig föreläste utan
endast demonstrerade patienterna för
studenterna. Som läkare var han
ytterst noggrann diagnostiker,
återhållsam med operationer och obstetriska
ingrepp samt human och omtänksam
mot patienterna. Han var den förste,
som i Sverige utförde Porros
kejsarsnitt (1885) och s. k. konserverande
kejsarsnitt (1900), bägge gångerna
med levande moder och barn, varemot
tidigare i Sverige utförda kejsarsnitt
lett till död för modern ocli ofta även
för barnet. Mot det på hans tid
utbredda opererandet av livmoderns
lägeanomalier var ban helt
avvisande, en ståndpunkt, vari eftervärlden
gett honom rätt, i det att dylika
läge-awikelser oftast sakna all betydelse.

— Personligen var S. rätlinjig,
välvillig och anspråkslös. Till en
kollegial understödsfond inom Sv.
läkaresällskapet, där han var ordf.
1896—-97, testamenterade han 100 000 kr.

— Gift 1884 med Bertha Kempe. ■—
Litt.: nekrolog av C. D. Josephson i
Hygiea 1927, av Hj. Forssner i Sv.
läkartidn. 1927, av C. G. Santesson i
Med. fören:s tidskr. 1927. P. H. T.

2. Salin, Carl Bernhard,
arkeolog, kulturhistoriker, museiman, f.
14 jan. 1861 i Örebro, † 29 okt. 1931
i Stockholm. Föräldrar: arkitekten
Carl Johan S. och Anna Vendia Ka-

rolina Wohlfahrt. Halvbror till S. 1.
— Efter mogenhetsex. i Nyköping
1880 blev S. fil. kand. 1885, fil. lic.
1888 och fil. dr 1890, allt vid Uppsala
univ. Han anställdes vid Vitt. akad.
1889, blev e. o. amanuens 1890,
intendent vid Nord. mus. 1903 och var dess
styresman 1905—13. Han var
riksantikvarie 1913—23. — S.
disputerade i estetik på avh. "Ur djur- ocli
växtmotivens utvecklingshistoria" (i
Antiqvarisk tidskr. 1S90), och hans
viktigaste arbeten under de närmaste
åren behandla ämnen ur medeltidens
konsthistoria. De, som beröra
förhistoriskt material, äro ännu
huvudsakligen fyndbeskrivningar. S:s första
större rent arkeologiska arbete kom
1895 med en avh. om de nordiska
guldbrakteaterna, karakteristiskt nog
i övervägande grad en studie i
ornamentik. Samma ämneskrets tillhöra
också alla S:s senare arbeten av bety-

Bernhard Salin.

delse. Omfångsrikast och
ojämförligt viktigast är "Die altgermanische
Thierornamentik" (1904), väsentligen
en frukt av studieresor till
kontinenten 1891—92 och 1895—96. För
studiet av den nordiska
djurornamenti-ken är detta arbete alltjämt
grundläggande, oaktat de senare
årtiondenas ökade material och nya rön.
Framställningens svårtillgänglighet
förklaras till avsevärd del därav att
slutredigeringen måste forceras. Ss. Nord.
mus:s styresman hade nämligen S.
åliggandet att leda samlingarnas
ordnande i den nya museibyggnaden
(1903—07). Åt detta arbete ägnade
lian sig med brinnande intresse och
en aldrig svikande museal intuition.
S: s arbetsbörda ökades ytterligare, när
efter G. Hazelius’ död (1905) också
chefskapet för Skansen uppdrogs åt
honom. Liksom Hazelius nedlade S.
mycket (även i detalj gående) arbete
på Skansens ekonomiska skötsel. Un-

der tiden som Nord. mus:s chef gjorde
S. också sin viktigaste insats som
kulturhistoriker genom att grunda
tidskr. Fataburen (1905). När S. 1913
tillträdde befattningen som
riksantikvarie, var lian en till hälften bruten
man och därför ej i stånd att
motsvara förväntningarna. Värdefullt var
dock hans initiativ till och
ordförandeskap i kommittén för omorganisation
av fornminnesvården. Efter 1918
åtnjöt S. i stor utsträckning
tjänstledighet för sjukdom; han avgick 1923
med förtidspension. — S. var en man
med mångsidiga intressen.
Övervägande bland dessa voro synbarligen
de estetiska. Hans skissböcker
innehålla teckningar och akvareller,
särskilt från resorna, vittnande om
avgjord talang. På hans konstnärliga
läggning och konsthistoriska skolning
grunda sig också lians insatser både
som museiman och som forskare.
Genom sin målmedvetna inriktning på
djurornamentikens problem blev han
i vida högre grad än äldre nordiska
arkeologer specialist; han bildar
därigenom övergången till yngre
for-skargenerationer. — Gift 1893 med
Anna Sigrid Charlotta Drakenberg.
— Litt.: biografi av N. E.
Hammarstedt i Fataburen 1932, av O. Almgren
i Fornvännen 1933 (med bibliografi).

G. Em.

3. Salin, Karl, industriman, f. 14
april 1890 i Stockholm, † 9 nov. 1941
därstädes. Son till S. 1. — Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1908
studerade S. juridik i Uppsala, där han
avlade kansliex. 1911. Han blev
löjtnant i Svea livgardes reserv 1915
och erhöll avsked 1920. S., som på
mödernet tillhörde industrisläkten
Kempe, anställdes 1912 vid det av
denna släkt ägda Mo och Domsjö ab.
När koncernen 1915 förvärvade
samtliga aktier i Sandviks ångsågs ab.
med ångsåg vid Umeälvens utlopp
nära Umeå stads uthamn, blev S.

Karl Salin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free