- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
505

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sandels ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sandelin

505

Sandell

fram ända till Jokkas i Savolaks, som
nåddes i slutet av maj. De hade då
trängt femtio mil framåt och
borttagit så stora fientliga förråd, att de
icke blott själva voro försörjda utan
även kunde sända proviant till
huvudarmén. Då ryssarna erhållit ansenliga
förstärkningar, nödgades S. i mitten
av juni retirera till Toivala sund
strax norr om Kuopio, vilken plats
rekommenderats av fältmarskalken
W. M. Klingspor som ypperlig för ett
försvar. I samtida brev visade sig S.
mycket belåten med både
framryck-ningen och reträtten. Passet vid
Toivala försvarades hela sommaren mot
en slutligen nära tredubbel övermakt.
Ett försök att återta Kuopio
misslyckades, men mindre styrkor företogo
framgångsrika strövtåg och borttogo
fientliga förråd. Ett detachement
nådde t. o. m. i början av aug. ej långt
från Sordavala in på ryskt område.
Slutligen såg sig S. 29 sept. nödsakad
lämna Toivala och därpå i enlighet
med ett tillfälligt stillestånds
bestämmelser retirera ända till Virta bro.
Det långa försvaret har ansetts som
S:s vackraste bedrift. Sedan
stilleståndet från rysk sida uppsagts, blev
S. 27 okt. angripen i sin nya ställning,
enligt sv. uppfattning en timme för
tidigt, eftersom fienden rättade sig
efter sina egna klockor. Den av J. L.
Runeberg besjungna striden slutade
dock med en stor sv. seger, så mycket
mera lysande som S. blott hade 1 800
man att ställa mot 5 800 ryssar. Till
belöning blev S., som redan under
sommaren utnämnts till
generaladjutant, befordrad till generalmajor.
Under den fortsatta reträtten var S. nära
att överrumplas men räddades genom
konventionen i Olkijoki 19 nov., enligt
vilken svenskarna utrymde Finland.
I febr. 1809 fick S. tillåtelse besöka
Stockholm, dit han anlände några
dagar efter statsvälvningen 13 mars,
för vilken han kanske ej hyste större
sympatier än flertalet officerare vid
finska armén. Han visste i varje fall
att anpassa sig, och i början av juni
erhöll han befälet över n. arméns n.
fördelning efter den tillfälligt i onåd
fallne G. C. von Döbeln. Då S. vågade
en framstöt norr ut, blev han av de
överlägsna ryssarna på kvällen 5 juli
överrumplad vid Hörnefors på ett för
hans fältherrerykte mindre
förmånligt sätt. S. måste åter retirera men
fick i senare hälften av aug. vara med
om den sista stora sv. anfallsrörelsen
under detta krig, den kombinerade
operationen mot Umeå. Någon större
ära stod ej här att vinna, och 2 sept.
avslöt S. ett stillestånd, som gjorde
slut på krigshändelserna. Han hade
29 juni upphöjts till friherre. — År
1810 fick S. tillfälligt tjänstgöra som

Joha£ August Sandels.

Målning av P. Krafft d. y. ’1827 (Arméförvaltningen).

ordf. i Krigskollegium, 1811 ble^iian
tf. president där och 1815 president.
Verket fungerade under denna tid ej
till belåtenhet, vilket dock tillskrevs
dess organisation. Åren 1810—11 var
S. ordf. i en kommitté för utredande
av finska arméns innestående
fordringar, och 1812 blev han sekundchef
för Svea livgarde samt kommendtir
med stora korset av Svärdsorden.
Under krigsrustningarna s. å. förde
han befälet över en fördelning, och
efter att i början av 1813 ha
befordrats till generallöjtnant fick han i
mars leda en expedition till Tysktøn 1
för att återta Sv. Pommern, till var i
guvernör lian även förordnades. Han
deltog sedan som chef för en
fördelning i fälttåget mot Napoleon.
Svenskarna hade därunder få tillfällen att
förvärva berömmelse, men S.
utmärkte sig vid Rosslau 29 sept.,
varöver t. o. m. en medalj slogs. I mars
1814 anförtroddes honom belägringen
av den nederländska fästningen
Maastricht, i maj fick han leda den sv. hä-

rens hemmarsch, ocli på sommaren
deltog han, åter som fördelningschef,
i det korta fälttåget i Norge. — S.
tjänstgjorde 1815 en kortare tid som
överståthållare i Stockholm samt fick
avsked som sekundchef. Han blev s. å.
greve och 1817 serafimerriddare. Vid
1817—18 års riksdag förde S.
lantmarskalkstaven på ett för konungen
så tillfredsställande sätt, att han 1818
upphöjdes till en av rikets herrar
och till general. S. å. blev lian
riksståthållare i Norge och kansler för
Kristiania univ.; 1824 befordrades
lian till fältmarskalk, den senast
utnämnde i vår historia, samt erhöll
avsked från kanslerskapet och från
Krigskollegium. I Norge förvärvade
S. genom sitt lysande krigarrykte,
sin på en gång fasta och moderata
hållning och sin storartade
gästfrihet allmän aktning; han har
betecknats som den populäraste av de
svv riksståthållarna. Han tog själv
initiativet till reformer och bidrog
1821 till att besvärja en allvarlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free