Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Schéele, Carl von - Scheffel, Johan Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scheffel
539
Scheffel
Johan Henrik Scheffel.
Självporträtt (detalj) 1771.
publicerade lian bl. a. "Einige
Methoden zur Reindarstellung der
Cerit-metalle" (i Berichte der Deutschen
Chemischen Gesellschaft 1899) och
"Om ceritmetallernas atomvärden" (i
Sv. kemisk tidskr. 1899). — Som
överkontrollör blev S. av Finansdep.
tillsatt som sakkunnig för utredning
rörande tillverkning och användning
av sackarin 1913 samt rörande
tillverkning och beskattning av
maltdrycker 1922. — Gift 1907 med Hertha
Alice Håkanson. E. Y.
Scheffel, Johan Henrik,
målare, f. 9 april 1690 i Wismar, † 21
dec. 1781 i Västerås. Föräldrar:
läkaren Martin B. och Katarina Keller.
— Efter studier i Berlin och Paris
samt i Nederländerna begav sig S.
1723 till Stockholm, där han efter
David von ICraffts död följ. år snart
kom att intaga en framskjuten plats
som porträttmålare. Han erhöll 1763
titeln dir. och synes ha betraktats
som självskriven led. av Målare- och
bildhuggareakad.; man kan ej
konstatera, att han formellt blivit invald.
År 1765 flyttade han till Västerås
och drog sig i huvudsak tillbaka.
•— Grundläggande för S:s utveckling
torde ha varit bekantskapen med
Antoine Pesnes porträttmåleri under
studietiden i Berlin. Av större
betydelse var emellertid kontakten med
den franska porträttkonsten. Rigaud,
Largillière, Nattier och Gustaf
Lundberg ha i flera fall fått lämna rätt
närgånget efterbildade mönster, och
den sistnis pastellmåleri
efterbildades av S. i olja med ganska illusorisk
verkan. Särskilt efter Lundbergs
återkomst till Sverige 1745 får S:s palett
ett ljusare register, kurvaturen blir
mjukare och behandlingssättet
luftigare, medan porträtten från den
tidigare perioden ha kvar något av
karolinsk stränghet i hållningen och pomp
i färgen. Om S. sålunda framstår
såsom en habil oeh rätt osjälvständig
konstnär, som enligt hans egna ord
sökte vara de avbildade "till
fullkomligt nöje", var han samtidigt en god
fysionomist med klar blick för det
karakteristiska hos modellen. Detta
kommer bäst fram, där denna är till
högre ålder kommen eller biliänsyn av
andra skäl fått vika, såsom i
porträtten av Erik Ersson (Nord. mus.),
K. K. Bildstein, Johan Rosenstolpe
(Svea hovrätt; s. 364) och det
ypperliga självporträttet liär bredvid,
målat vid hög ålder (ett ex. i Göteborgs
mus.). Som typiska exponenter för S:s
fullt utbildade rokokostil kunna
anföras bilderna av den unge Fredrik
Wattrang med en liten hund vid sidan
och av Katarina Eleonora Gerner i
schäferhatt med ett lamm under ena
armen, herdinnestaven i handen och
en blomsterbukett vid barmen. En lätt
antydd landskapsbakgrund markerar
ytterligare det moderna draget i dessa
och liknande målningar, medan
bakgrunden annars i regel hålles neutral
eller i mera officiösa framställningar
i större format uppfylles av ett
ba-rockartat arrangemang. Typisk för S: s
porträttstil är den veckrika mantel,
som höljer någon del av figuren.
Upprepningar av attityder och
arrangemang förekomma naturligtvis i en
produktion, som omfattar 670 nu
kända porträtt, men konstnärens’
variationsförmåga och omsorg om
detaljutformningen äro påfallande. Hans
klientel omfattade adeln och det
förmögnare borgerskapet. Undantagsvis
arbetade lian även för hovets räkning.
Bland hans första uppdrag voro två
större beställningar, den ena en serie
av tjugutvå porträtt av Svea
livgardes officerare, påbörjad 1728, den
andra tjugusju porträtt av generalen
Carl Cronstedt (bd 2 s. 141) och hans
stab, utförd 1730—32 och bevarad på
Gäddeholm i Västmanland. Bland
övriga större uppdragsgivare var
släkten Bonde, vars flesta medl. med
anhöriga avbildades av S. (bd 1 s. 400).
Till hans mest kända verk höra
porträtten av Christopher Polhem (mot
s. 146), Hedvig Charlotta
Nordenflycht (bd 5 mot s. 488), Carl von
Linné (bd 5 s.31), Olof von Dalin,
Gustaf Fredrik Gyllenborg (bd 3 s. 182)
och Gustaf Philip Creutz. S. är repr.
i Nat. mus., Göteborgs och Nyköpings
mus. samt på Gripsholm. — Gift 1728
med Anna Margareta Bergstedt. —
S:s son Martin S. (f. 1729, † 1783)
blev underkonduktör i fortifikationen
och kallade sig porträttmålare.
Frånsett några gouacher i litet format
efter franska och holländska
förebilder ha endast ett fåtal
porträttminiatyrer av hans hand bevarats till våra
dagar, därav fvra i Hjalmar
Wican-ders samling i Nat. mus. De ha i flera
fall tidigare tillskrivits fadern, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
