- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
554

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schlasberg, Henning - Schlegel, Bernhard - Schlippenbach, von, ätt - 1. Schlippenbach, Christoffer von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Schlegel

554

von Schlippenbach

fullmäktig i Sv. arbetsgivarefören. År
1925 blev lian konsul för Costa Eica
och var 1939—47 generalkonsul. S.
har utgivit ett uppmärksammat
arbete, "Herr- & gosskonfektionens
utveckling för engrosförsäljning i
Sverige under ett tredjedels sekel" (1928).
— Gift 1907 med Gertrud Lewin.

T.M.

Schlegel, Ernst Bernhard,
skriftställare, personhistoriker, f. 15
jan. 1838 i Stockholm, † 8 dec. 1890
därstädes. Föräldrar: vinhandlaren
och godsägaren Ernst Leonhard 8. och
Fredrica Wallis. — S. blev student i
Uppsala 1S54 och avlade kameralex.
1862, varefter han några år
tjänstgjorde som e. o. kammarskrivare vid
Kammarkollegium. Snart lämnade
han emellertid ämbetsmannabanan för
att ägna sig åt forskning och
författarskap i genealogi, heraldik och
topografi. Tills, med C. A. Klingspor
utgav han handboken "Svensk heraldik"

(1874), det alltjämt mycket använda
arbetet "Den med sköldebref
förlänade men ej à riddarhuset
introducerade svenska adelns ättar-taflor"

(1875), beskrivningen "Engsö" (i
"Svenska slott", 1877) och det stora
verket "Uplands herregårdar" (1877
—81). Därjämte utgav han ensam
bl. a. "Anteckningar till en
beskrifning öfver Vester Åkers och Dalby
socknar" (1871) — Ogift. T.M.

Schlippenbach, von, ätt, känd
sedan 1300-talet i grevskapet Mark i
Westfalen, Tyskland. Den sv. ättens
äldste med visshet kände stamfar
Johan von S., arvherre till Bornhusen i
Hallists skn i Livland, levde vid
mitten av 1500-talet och blev farfar till
Johannes von S. († i början av
1600-talet), arvherre till Gross- och
Klein-Salingen samt Allasclien i Kurland.
Dennes sonson var presidenten och
riksrådet Christoffer von S. (S. 1),
som 1654 blev friherre och samtidigt
greve. Söner till ovannämnde
Johannes von S. voro landrichtern i Livland
Wolmar von S. till Bornhusen, 1659
—60 sv. kommissarie vid
gränsregleringen mot Ryssland, och Johan von
S. till Gross-Salingen, farfar till
generalmajoren Wolmar Anton von S.
(S.2).

1. Schlippenbach, Christoffer
Carl von, greve, krigare, diplomat,
f. 1 jan. 1624 i Kurland, † 23 nov. 1660
vid fartygsolycka vid
Gunnarstenarna i Stockholms s. skärgård.
Föräldrar: arvherren till Klein-Salingen och
Wiltzing Christoffer von S. och Anna
Maria Manteuffel. — S. gick i
jesuitskola i Litauen och trädde senare i
enskild tjänst hos den sv.
generalguvernören Bengt Bengtsson
Oxenstierna i Riga. Efter dennes död 1643
kom S. till Stockholm, där han följ.

år blev löjtnant vid Livgardet. Efter
danska fälttågets slut förflyttades
han med nyförvärvad
kaptensbeställning till Lennart Torstensons armé i
Tyskland och avancerade där till
adjutant hos Carl Gustaf Wrangel. Under
krigets sista år hade han rang av
infanteriöverste. Han tjänstgjorde
som hovmarskalk hos pfalzgreve Karl
Gustav 1648—50 och ombesörjde 1650
•—53 enskilda angelägenheter, varvid
lian företog vidsträckta resor.
Återkommen till Sverige blev han 1653
övermunskänk och kammarherre hos
drottning Kristina samt 1654
överkammarherre, överste för Livgardet
och på samma gång friherre och greve.
Han erhöll till grevskap Falköpings
stad men skrev sig sedermera greve
till Skövde. S. blev ministre
pleni-potentiaire vid kurbrandenburgska
hovet 1656, president i
Krigskollegium s. å. och riksråd 1657. År 1660
förordnades han till ambassadör vid
fredskonferensen i Oliva samt blev legat
vid polska hovet och president i
Wis-marska tribunalet; det sistn.
ämbetet hann han dock ej tillträda. —
S:s första större uppdrag i sv. tjänst
torde lia gällt att förmå
fältmarskalken Carl Gustaf Wrangel att utan
ovilja acceptera tillbakaträdandetsom
generalissimus till förmån för
pfalz-greven Karl Gustav; genom S:s fram-

Christoffer von Schlippenbach. Samtida gravyr.

gång därutinnan förhindrades, att en
fientlig stämning uppkom mellan de
båda fältherrarna. Under Karl
Gustavs vistelse i Nurnberg 1649—50 i
och för biläggandet av alla de
segslitna tvistefrågor, som framkommo
vid den stora fredstraktatens
exekution, hade S. ss. hovmarskalk en
mängd uppdrag, ej minst av
diplomatisk karaktär. I juni 1650 fick han i
uppdrag att i Wien å sv. kronans
vägnar kontrollera, att man på kejserligt
håll inskränkte sin militära styrka
enligt exekutionstraktatens
bestämmelser. De resor av enskild karaktär,
som S. företog under de närmast följ.
åren, äro enligt hans egen
uppfattning att betrakta som ersättning
för de edukationsresor han i sin
ungdom gått miste om genom att så tidigt
gå i sv. tjänst. Efter återkomsten till
Sverige 1653 vann han genast
drottning Kristinas gunst. Han var en av
de sexton herrar av den inre kretsen
kring drottningen, som utmärktes med
Amaranterorden. I slutet av nov. 1653
kom lian att spela en av huvudrollerna
i det händelseförlopp, som medförde
gunstlingen Magnus Gabriel De la
Gardies fall och förvisning från
hovet; samtidigt lyckades S. bibehålla
vänskapen med dennes mäktige
svåger, tronföljaren Karl Gustav. I
samband med Kristinas tronavsägelse
1654 fick S. den ytterst grannlaga
uppgiften att föra förhandlingar
mellan drottningen och hennes
efterträdare i angelägenheter, som stodo i
samband med det förestående
tronskiftet; han utförde sitt. uppdrag
till båda parternas belåtenhet och
blev rikligt belönad. — I juli 1654,
strax efter Karl X Gustavs
regeringstillträde, sändes S. på en diplomatisk
rundresa. Hans uppdrag var att vid
de viktigaste tyska hoven
tillkännagiva Karl Gustavs tronbestigning och
framför allt att försäkra om dennes
önskan att få slut på striden med
Bremen. Efter att ha besökt Hamburg
begav sig S. till kurfurstendömet
Brandenburg, där han uttalade sig för ett
sv.-brandenburgskt förbund mot
Polen och ett gemensamt antiliabsburgskt
Uppträdande vid romerska
konungavalet; därmed hade lian tydligen gått
utanför sina instruktioner. Vid detta
tillfälle betonade lian även den
gemensamma evangeliska tron som den fasta
föreningslänken mellan Sverige och
Brandenburg — lian var personligen
en varm anhängare av den
evangeliska förbundstanken. Från Berlin
fortsatte S. via Dresden och
Nurnberg till Mainz. I febr. 1655 mottogs
han i audiens hos kurfursten
Ferdinand av Bayern, som dock ställde sig
ganska kylig inför hans olika djärva
projekt. — Då kriget med Polen brutit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free