Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Schlyter, Carl Johan - 2. Schlytern, Herman - 3. Schlyter, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schlyter
556
Schlyter
tagande lagtextens ordförråd med
övers, till nusvenska och latin samt en
"Index nominum propriorum". Övers,
gåvos av Gotlandslagen samt Visby
stadslag och sjörätt men icke av
övriga lagar. Den verket avslutande
ordboken redovisar samtliga utgivna
lagars ordförråd samt innehåller i
företalet ett viktigt inlägg i
rättstavningsfrågan (även tr. separat 1878)
och i bihanget vidlyftigare
anmärkningar i åtskilliga språkliga och
rättsliga spörsmål. — S. hyste livet igenom
stark gudsfruktan och såg i tillfälliga
motgångar och bestående framgångar
ett gudomligt ingripande. Under
studietiden mötte han Henric Schartau,
vars religiösa åskådning han
tillägnade sig. Efter dennes frånfälle 1825
befordrade S. hans brev och
predikningar till trycket och kom
därigenom att kraftigt stödja den på
Schartaus läror grundade väckelserörelsen.
Själv medutgivare av 1S43 års uppl.
av Karl XII:s bibel hyste S. livligt
intresse för bibelkommissionens
verksamhet och utgav på ålderdomen
anmärkningar mot dess övers, av Nya
testamentet. -— S. kände sig vara
utvald att vara den vetenskapliga
sanningens bärare och förkämpe och tålde
icke invändningar mot sina
forskningsresultat. Sina motståndare
bemötte han i lagvolymernas foretal, där
han utdömde deras både intellektuella
kvalifikationer och moraliska halt.
Detta ställde honom i onödig motsats
till lians samtida och förhärdade
honom mot impulser från nyare
forskning. Sitt enskilda leverne förde S.
med kristlig stränghet. Han styrde
sitt hus med patriarkalisk myndighet.
Hans glädjeämne utom vetenskapen
var musiken. S. ger bilden av en
mångsidigt begåvad, okuvligt
vilje-kraftig, sällsynt arbetsduglig, starkt
rättrådig och djupt religiös
personlighet. Med sitt livsverk, lagutgåvan, har
lian rest sig ett monument, som den
vetenskapliga kritiken icke kunnat
■fräta sönder, och givit åt samtida och
efterkommande forskare en
kunskapskälla, som icke visar tecken att sina.
S. vann erkännande redan av sin
samtid, erhöll höga ordensutmärkelser och
blev led. av förnämliga vetenskapliga
samfund i Sverige och utlandet, bl. a.
av Vitt. akad. 1837, Vet. akad. 1856
och Mus. akad. 1869. År 1S3S erhöll
han Karl-Jolians-priset av Sv. akad.,
och 1860 kallades han genom enhälligt
val till led. av denna akad.; han
avböjde dock kallelsen, då han ansåg sig
böra ägna all kraft åt sitt
laghistoriska arbete och ej ville få del i akad:s
ordbok. Han fick 1864 Letterstedtska
belöningen av Vet. akad., och efter sin
död hyllades han av Sv. akad. med
minnespenning och minnesteckning
(1890). — Gift 1835 med Carolina
Christina Liljesköld. —- Litt.: A.
Sjöberg, "C. J. S." (Tidsskr. for
Rets-videnskab 1889); C.G. Hammarskjöld,
"C. J. S." (Vet. akad:s lefnadsteckn.,
3, 1886—94); Th. Wisén, "Minne
af... C. J. S." (Sv. akad:s handl., 4,
1890); J. E. Almquist, "C. J. S" (Sv.
juristtidn. 1945; dens., "Sv.
juridisk litteraturhistoria" (1946).
A—r N—n.
2. Schlytern, Frans Herman,
ämbetsman, f. 29 dec. 1S43 i
Stockholm, f 7 aug. 1934 därstädes.
Föräldrar: räntmästaren i Statskontoret
Herman S. och Fredrika Matilda
Upmark. — S. avlade mogenhetsex. 1861
och jur. utr. kand.-ex. 1869, båda i
Uppsala; jämsides med
univ.-studier-na tjänstgjorde han som e. o.
amanuens i Riksarkivet 1862—63 och som
e. o. kanslist i Ecklesiastikdep. från
1863. År 1872 blev han v.
häradshövding. Efter tjänstgöring bl. a. som
kanslist, notarie och sekr. i
bevillningsutskottet vid riksdagarna 1874
—77 blev han sistn. år tf. byråchef i
Generalpoststyr., där han s. å.
utnämndes till kamrerare och 1S78—
1908 var byråchef. Åren 1887—1902
hade han vid åtskilliga tillfällen,
bl. a. oavbrutet 1896—1902,
förordnande som generalpostdir. Han var
bl. a. led. av kommittén rörande
post-och telegrafverkens förenande under
en gemensam styrelse 1889, ordf. i
kommittén för utarbetande av nya
stater för de två verken 1900 och ordf.
i 1902 års löneregleringskommitté
1902—23. Vid internationella
postkongressen i Washington 1897 var han
Sveriges ombud. — S. ägnade ett
omfattande och intresserat arbete åt
kyrkliga angelägenheter och erhöll även på
detta område många
förtroendeuppdrag. Han var bl. a. led. av Sv.
kyrkans missionsstyr. från 1893 (v. ordf.
1899—1915), ordf. i Sv.
diakonisssällskapets styr. 1901—29 och led. av
Herman Schlytern.
kyrkomötet 1910. — S. erhöll 1923
Illis quorum i 18:e storleken. — Gift
1878 med Sofia Albertina Beckman.
G. M—e.
3. Schlyter, Karl Johan Daniel,
jurist, politiker, f. 21 dec. 1879 i
Karlskrona. Föräldrar: lektorn
Gustaf Ragnar S. och Augusta Elisabet
Cederberg. Sonson till S. 1. — Efter
mogenhetsex. i Karlskrona 1897
avlade S. fil. kand.-ex. 1898 och jur.
utr. kand.-ex. 1901 i Lund. Han blev
tf. fiskal i Hovrätten över Skåne oeh
Blekinge 1906, tf. revisionssekr. 1910,
sekr. i processkommissionen 1912,
hov-rättsfiskal s. å. och hovrättsråd 1915.
Han blev revisionssekr. 1916 och
häradshövding i Askims domsaga 1923.
År 1929 utnämndes han till president
i Hovrätten över Skåne och Blekinge,
från vilket ämbete han avgick 1946.
Han blev jur. hedersdr vid Stockholms
högskola 1927 och vid Köpenhamns
univ. 1949. —- S. anlitades som
sakkunnig inom Justitiedep. 1912—18 (iolika
frågor, främst av processrättslig art)
och inom Civildep. 1917—18. Åren
1919—25 var lian led. av
processkommissionen; 1915—21, 1923 och 1945—
49 tillhörde han
tryckfrihetskommittén. Han var ordf. i flygkommissionen
1931, i 1937 års
lösdriverilagstift-ningskommitté, i
ungdomsfängelsenämnden 1938—40, i
anstaltsnämnderna vid fångvårdsanstalterna å
Långholmen och Sjöliden 1946—48
och i styr. för Sv. kriminalistfören.
1939—49 samt är ordf. i
strafflagberedningen sedan 193S. Vidare är lian
Sveriges repr. i Commission
interna-tionale pénale et pénitentiaire i Bern
sedan 1936 (v. president sedan 1946),
v. president i Union internationale
pour 1’unification du droit pénal
sedan 1938 och medl. i direktionen
för Association internationale de droit
pénal sedan 1949. Han var
socialdemokratisk led. av Första K. 1919—
20 och 1926—49. Som riksdagsman
liar lian tillhört
konstitutionsutskottet 1919—20, bevillningsutskottet
1927 och första lagutskottet 1928—
32 och 1937—49 (ordf. 1937—47);
lian var v. ordf. i det särskilda
utskott, som 1931 hade att behandla
huvudgrunderna för
rättegångsreformen, och ordf. i 1942 års särskilda
utskott för behandling av nya
rättegångsbalken. S. var konsultativt
statsråd i Brantings andra ministär 1921
—23 och i Sandiers ministär
1925—-26 samt justitieminister i P. A.
Hanssons första ministär 1932—36. — S:s
insatser ligga främst på
processrättens och kriminalpolitikens områden.
Redan 1918 års domsagostadga med
dess reglerande av tingsnotariernas
tjänstgöringsförhållanden bär i
väsentliga delar hans signum. Under sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
