- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
558

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Schlyter, Gustav - 5. Schlyter, Ragnar - Schlytern, Herman, ämbetsman, se s. 556 - Schmalensee, von, släkt - 1. Schmalensee, Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Schlyter

558

von Schmalensee

de honom till led. av Hälsingborgs
stads historikkommitté och av
stadshistoriska nämnden i Stockholm från
dessa institutioners tillkomst. ■— S.
är mest känd som energisk främjare
av den sv. eldbegängelserörelsen. Han
var sekr. och verkst. led. i styr. för
Sv. eldbegängelsefören:s
hälsingborgs-avd. 190S—30, företog under åren
1911—28 talrika resor för att studera
det kommunala krematorieväsendet i
Tyskland, Frankrike m. fi. länder,
valen av upphovsmännen till och verkst.
kommittéled. för de internat,
eldbe-gängelseutställningarna i Malmö 1914
och Göteborg 1923 samt sekr. och
verkst. led. i byggnadskommittén för
eldbegängelse-mönsteranläggningar i
Hälsingborg 1924—35; det var till
största delen S:s förtjänst, att
Hälsingborg 1929 erhöll ett eget
krema-torium, R. Östbergs
Eldbegängelsetem-pel. S. tog även initiativet till vissa
lagändringar, som underlättade
eld-begängelsens utbredning i Sverige. S.
deltog i flera utländska kongresser
och fungerade 1926—35 som
general-sekr. i Världsförb. för eldbegängelse.
Av hans skrifter i ämnet är
broschyren "Eldbegängelsen. Innebörd
och värde" (1913) betydelsefullast; i
övrigt märkas "Die Feuerbestattung
und ihre kulturelie Bedeutung. Der
Tempel des Friedens" (1922), och
"Die Halle des Lebens" (193S). En av
S. författad konfessionslös
eldbegäng-elsekantat, "Requiem", är tonsatt av
K. Atterberg. — Gift 1909 med
skulp-trisen Ragnhild Linnéa S., f.
Söder-ling. G. M—e.

5. Schlyter, Ragnar Olof Oskar
Ragnarsson, byggnadstekniker,
ämbetsman. f. 3 sept. 1890 i Karlskrona.
Bror till S. 3 och S. 4. — S. avlade
mogenhetsex. i Karlskrona 1908 och
utexaminerades från Tekn.
högskolans avd. för väg- och
vattenbyggnadskonst 1914. Han var 1914—16 bitr.
ingenjör resp. arbetschef vid
vattenkraftanläggningar och
dammbyggnader i Westfalen, 1917—19 assistent i
byggnadsteknik vid Tekn. högskolan
och 1917—39 avd.-clief vid dess
materialprovningsanstalt (från 1920
Statens provningsanstalt), vars
väg-laboratorium samt brand- och trätekn.
laboratorier han har grundat.
Dessutom var han speciallärare i allmän
bvggnadslära vid Tekn. högskolan
1933—48. År 1939 blev han dir. och
chef för Statens hantverksinst. i
Stockholm, och sedan 1947 är han
överdir. och chef där. S. har haft en
rad sakkunniguppdrag inom
Kommu-nikationsdep. bl. a. betr. brandtekn.
klassindelning för
byggnadskonstruktioner 1922, betr. celluloid och film
1930 och betr. biograflokaler s. å.
samt var fast anställd sakkunnig i

Ragnar Schlyter.

Luftskyddsinspektionen från dess
inrättande 1937 till 1940 och led. av
1946 års statliga utredning rörande
hantverksinst: s femårsplan. År 1923
tillhörde lian initiativtagarna till
stiftandet av Tekn. mus., där lian var
sekr. i styr. till 1932. Han har gjort
många resor på offentligt uppdrag
till de flesta europeiska länder,
Förenta staterna och Kanada. S. har
hållit föredrag vid internat, och nordiska
kongresser i Chicago 1920,
Amsterdam 1927, Köpenhamn 1930, Zürich
1931, Helsingfors 1932, London 1937,
Berlin s. å. och Oslo 1938. — S. har
utfört omfattande och mångsidiga
undersökningar inom
byggnadstekniken. Han har i provningsanstaltens
meddelanden publicerat ett stort
antal uppsatser bl. a. rörande
konservering av trä mot röta (1927), skador
hos betong (s. å.),
kvalitetsbestämmelser för taktegel (1928),
brandsäkerheten hos byggnadsmaterial (1931—
32), eldskyddspreparat för
träkonstruktioner (1933),
hållfasthetsegenskaper hos barrvirke för
flygplanstillverkning (1934) och brandtekn.
klassindelning av
byggnadskonstruktioner (1935). Sina publikationer på
hithörande områden har S.
sammanfört till "Byggnads-, väg- och
brandtekniska uppsatser" (Samlade
skrifter, 1—3, 1928—40). Han var
utgivare av Lidingöboken 1932—36
och Blekingsekan 1946 samt utger
sedan 1932 årsboken Hantverk och
Kultur. Därjämte har S. skrivit
artiklar i hantverksfrågor i såväl sv.
som utländsk fackpress. År 1941 blev
han hedersdr-ingenjör vid tekn.
högskolan i Braunschweig. — S. har haft
ett flertal uppdrag i Lidingö, bl. a.
som kommunalfullmäktig 1919—25,
stadsfullmäktig 1926—30, arbetschef
hos Lidingöbrostyr. sedan 1926 och
kyrkvärd 1928—35. Av hans många
enskilda uppdrag må nämnas, att han

har varit ordf. i Lidingö
hembygds-fören. 1931—35, i Blekinge gille i
Stockholm 1945—46 och i
Genealogiska fören. 1942—48. Han erhöll
för mångårig verksamhet inom Sv.
eldbegängelsefören. och Sv.
brand-skyddsfören. dessa organisationers
guldmedalj 1946 resp. 1947; på hans
initiativ bildades Sv.
eldbegängelse-försäkringskassan 1932. År 1947
tilldelades honom Sveriges
hantverks-och småindustriorganisations
guldmedalj. — Gift 1915 med Julie
Kers-ting. S. L.

Schlytern, Hennan,
ämbetsman, se s. 556.

Schmalensee, von, släkt,
härstammande från en tysk uradlig släkt från
Pommern, känd sedan omkr. 1270.
Släkten inkom till Sverige före 1625
med tunnbindaren Christoph
Schmalensee (f. omkr. 1600 i Greifswald, †
1650 i Stockholm), som 1628 blev
borgare i Stockholm. Bland hans
sonsöner, vilka i stället för och vid sidan
av släktnamnet Schmalensee
använde namnet Cederholm, märkes
kamreraren i Krigskollegium,
krigskommissarien Abraham Cederholm von S. (f.
1680, † 1756). Dennes son,
kamreraren i Svea hovrätt Daniel Casper von
S. (f. 1725, † 1782) blev far till
postmästaren i Uddevalla, postdir.
Abraham Daniel von S. (f. 1779, † 1848),
från vilken alla nu levande medl. av
den sv. släkten härstamma. Hans
äldste son, kaptenen vid Bohusläns
reg. Gustaf Fredrik von S. (f. 1809,
† 1856), blev far till a) geologen
Gustaf von S. (S. 1), b)
stationsinspek-toren Karl Oskar Alfred von S. (f.
1846, f 1922), far till arkitekten Kurt
von S. (S. 3) och arkitekten Artur
von S. (S. 4), samt c) överingenjören
Kurt von S. (S. 2).

1. Schmalensee, Gustaf Mikael
Abraham von, geolog, samlare, f. 27
aug. 1S42 i Uddevalla, † 13 april 1919
i Kallholn, Orsa skn, Kopparb. län.
Föräldrar: kaptenen Gustaf Fredrik
von 8. och Rosa Anna Maria Christina
af Christiernin. — Efter skolstudier
i Norrköping genomgick S. Alnarps
lantbruksskola och var därefter någon
tid bokhållare på gods i Östergötland
och Skåne. I slutet av 1860-talet
övergav han lantbruket och ägnade sig
sedan helt åt naturvetenskapligt
studium, särskilt åt sökandet efter
försteningar i Sveriges fossilförande
avlagringar. Med understöd av Sveriges
geologiska undersökning gjorde han
mångfaldiga resor i paleontologiskt
och geologiskt syfte i vårt land,
företrädesvis till dess
kambro-silurområ-den. Han var en energisk samlare och
en skarpögd iakttagare. Även med
in-och utländska geologiska
institutioner och fackmän stod lian i förbin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0608.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free