Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schrevelius, Fredrik - Schroderus, Ericus - Schroderus, Ericus - Schröder, Carl - Schröder, Caspar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schroderus
574
Schröder
juridisk skarpsinnighet förenade S.
den outtröttligaste flit som
akademisk lärare. Åtskilliga av S:s
påståenden ha dock förkastats av en senare
tids forskning. — Gift 1834 med
Jakobina Lundvall. L. T—r.
Schroderus [skr-], E r i cus
Bene-dicti, boktryckare, översättare,
författare, f. omkr. 1575, troligen i
Nyköping, † 1647 därstädes. Föräldrar:
borgmästaren i Nyköping Bengt
Nilsson Skräddare och Anna
Andersdot-ter. Bror till riksrådet friherre Johan
Skytte (bd 7). —• S. blev fil. magister
vid Uppsala univ. och utnämndes 1604
till skolrektor i Nyköping. Från 1612
tjänstgjorde lian som riksöversättare
och gjorde sig då genom sin
imponerande flit väl förtjänt av sitt rikliga
arvode, den s. k. bibeltryckstunnan.
Samtidigt var S. korrektor på
konungens och kronans tryckeri i Stockholm;
1619 utnämndes lian tillika till
hus-gerådsskrivare vid Stockholms slott.
Åren 1630—45 drev lian eget tryckeri,
från vilket han utgav sina egna
arbeten, och samtidigt var han förordnad
som censor över allt stockholmstryck.
År 1645 flyttade han tillbaka till
Nyköping. — Genom sin ytterst
omfattande översättar- och
författarverksamhet utövade S. stort inflytande på
bildningen i landet. Utom en hel rad
uppbyggelseböcker, ss. "Andeliga
lifvets skatt-kammare; Mänskeliga
lifvets fåfänglighet och elände" (1636)
och J. Arndts "Paradis-lustgård"
(1646), utgav han historieverk och
betydande kulturdokument, av vilka må
nämnas hans övers, av Johannes
Magnus’ sv. historia (1620), Titi Livii
historia (1626) och L. Osianders
väldiga kyrkohistoria (1635) samt
"Historisk relation om K. Christierns den
andras grymme tyranni" (1644).
—-Gift 1) med Elisabet Joensdotter;
2) okänt med vem. H. Fr.
Schroderus [skr-], Ericus
Johannis, lexikograf, f. omkr. 1608, troligen
i Uppsala, † genom drunkning 14 jan.
1639 i Stockholm. — S. inskrevs vid
Uppsala univ. 1625 och blev fil.
magister där 1635. I slutet av s. å. begav
han sig på k. uppdrag till Uleåborg
för att inhämta underrättelser om
Messenius’ historieverk "Scondia
il-lustrata"; han gjorde en avskrift av
större delen av verkets första bok men
återvände efter Messenius’ död i nov.
1636 till Sverige. I Uleåborg passade
han också på att studera finska
språket, och 1637 utgav han "Lexicon
latino-scondicum". Till sin
huvuddel är detta ett fyrspråkigt lexikon,
ordnat i betydelsegrupper med latinet
i första kolumnen och sedan bredvid
varandra de sv., tyska och finska
orden. Dessa sistn. utgöra det äldsta
kända finska glossariet. Ett appendix
innehåller ett urval sv. avledda och
sammansatta ord med övers, till latin,
ordnade i formella grupper efter den
sv. ordbildningens art, så att det hela
bildar ett utkast till en sv.
ordbildningslära, den första i sin art. Ett
slutkapitel innehåller en förteckning
över främmande ord i svenskan. För
sin tid är det ett märkligt arbete.
Det utgavs i en faksimilupplaga 1937
av B. Hesselman, som 1941 lät denna
åtföljas av ett alfabetiskt register
till de sv. och finska orden. — S.
utarbetade också en övers, av
Come-nius’ "Janua lingvarum eller
Gyllene tungomåls dör", som han
försåg med ett utmärkt register över de
sv. orden. Arbetet utkom först 1640
efter hans död. Registret är den första
mera utförliga alfabetiska
uppställningen av det sv. ordförrådet, I
manuskript efterlämnade han ett
"Dictio-narium quadrilingue", som B.
Hesselman upptäckte i K. bibi. i Köpenhamn
och utgav 1929. Det har bredvid
varandra löpande ordförteckningar på
svenska, tyska, latin och grekiska. Det
sv. ordförrådet är mycket rikhaltigt,
och arbetet karakteriseras av
Hesselman som "det första avslutade
ordboksarbetet i Sverige, för vilket
huvudintresset har varit ett så vidt
möjligt fullständigt insamlande av det i
bruk varande svenska ordförrådet".
Till skillnad från sina samtida
uppmärksammade S. också det talade
språket och medtog många ord
därifrån. Som språkforskare var han en
föregångsman med en i vissa
avseenden modern inställning. — Troligen
ogift. T. M.
Schröder [skr-], Carl Gustaf,
tidningsman, politiker, affärsman, f. 19
mars 1876 i Stockholm. Föräldrar:
sjökaptenen Carl Lorenz Gustaf S. och
Anna Lovisa Sten. — S. genomgick
folkskola och (1887—96) Kraftska
skolan i Stockholm. Han arbetade
först som springpojke och därpå som
Carl Schröder.
affärsbiträde (1892—98) och som
kontorist (1S98—1903). Åren 1903—04
var han expeditionsförare i
Stockholms arbetarekommun samt
mötes-och riksdagsreferent i
Social-Demokraten. Han var huvudred, ocli
ansvarig utgivare för Blekinge Folkblad i
Karlskrona 1905—06 samt red. för
veckotidn. Nya Folkviljan 1906—15,
först i Hälsingborg, från 1907 i
Malmö. Sedan 1913 innehar S.
gummi-varu- och sjukvårdsaffär i Malmö. -—•
S. var på sin tid den s. k.
ungsocialismens främste man näst efter Hinke
Bergegren. Liksom denne var han i
början socialdemokrat, men
motsättningen mellan honom och partiets
ledande kretsar var stor, och 1904 kom
han i öppen strid med Branting, som
ansåg, att S. använt alltför bryska
metoder vid förhandlingar med
polismyndigheterna ang. förstamaj
demonstrationens marschväg. Konflikten
förvärrades under S:s tid ss. red. för
Blekinge Folkblad dels på grund av
tidn:s antireligiösa hållning, dels
emedan en våldsamt revolutionär
broschyr, "Gula faran", fick tryckas
på Folkbladets tryckeri och
rekommenderades i tidningen. År 1906
suspenderades Bergegren och S. av
socialdemokratiska partistyr. från
medlemskap i partiet; uteslutningen
beslöts definitivt på partikongressen
1908. S. å. dömdes S. på grund av ett
föredrag i samband med
Amalthea-attentatet till ett år och tre månaders
straffarbete för "prisande av
brottslig handling". I Nya Folkviljan förde
S. en intensiv kampanj mot borgerliga
tendenser inom socialdemokratin och
för "handlingens propaganda",
anti-militarism och antireligiositet samt
sexuell frihet och barnbegränsning. —
Gift 1902 med Hildur Elin Charlotta
Nygren. U. D.
Schröder, C aspar, skulptör, f.
omkr. 1660 på Tveta i Gårdsby skn,
Kronob. län, begravd 5 nov. 1710 i
Stockholm. — S. var elev hos
stockholmsmästarna Niclas Schultz och
Hindrich Schutz och blev 1686
stadsbildhuggare i Stockholm. I denna
egenskap utförde han 1697—98
orgelfasaden i Storkyrkan. Som
hovbildhuggare var han verksam vid
Ulriksdal, Drottningholm och K. slottet i
Stockholm. Vid inredningsarbetena
för Ulriksdal förfärdigade han
tavel-ramar; vid Drottningholm arbetade
han 1693—1706 och utförde bl. a.
musslor för Herkulesbrunnen, en
bassäng för en icke fullbordad
Neptuns-fontän samt div. möbler och förlagor
till dörrinfattningar. Vid Stockholms
slott var S. verksam 1706—10 och
skulpterade där lejonmasker till
borggårdens fasader samt började arbetena
med västfasadens karyatider, som se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
