- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
575

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schröder, Caspar - Schröder, Christian - Schröder, Erik August - Schröder, Georg Engelhardt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Schröder

575

Schröder

dermera färdigställdes av Cousin. På
k. uppdrag tillkom även S:s förnämsta
arbete, den 1695 utförda
marmorbysten av Karl XI (Uppsala univ.). Mest
omfattande är dock S:s produktion av
kyrkliga inredningsföremål, framför
allt altaruppsatser. Han har sålunda
utfört altarkompositionerna i
Vimmerby, Hammarby (i Uppland) och
Piteå landsförs:s kyrkor (alla 1704)
samt Rättviks kyrka (1705) och
påbörjade altaret i Kalmar domkyrka
(1709), som dock färdigställdes först
efter hans död. Vid inredningen av
Kungsholms kyrka i Stockholm
utförde S. arbeten på predikstolen (1703)
och skapade det praktfulla dopaltaret
(1706). — S:s arbeten utmärkas av
en långt driven hantverksskicklighet,
som är särskilt tydlig i den med
virtuos marmorteknik utarbetade
Karl-Xl-bysten. Stilistiskt framträder
konstnären som en synnerligen
gedigen och kunnig representant för
ber-ninibarocken och tål väl att jämföras
med den vanligen på hans bekostnad
framhävde Burchardt Precht. S:s
altaren uppvisa nästan alla ett för
konstnären karakteristiskt
kompositionsschema, omfattande en central
figur, den uppståndne Kristus efter
förebild av Michelangelo, flankerad av
stora änglagestalter av berninityp.
Den originella dopaltarkompositionen
i Kungsholms kyrka omfattar ett
skrank, som smyckats med
evangelisternas gestalter, och ett rikt
skulpterat dopfuntslock med en
kristusfigur. — Gift 1687 eller 1688 med
Margareta Persdotter Korne. M. L—n.

Schröder [skr-], C kristian
Engelbrekt, operettsångare, f. 31 aug. 1886
i Stockholm. Föräldrar:
brukspatronen Anton 8. och Emma Katarina
Ottilia Lindh. ■—• Efter mogenhetsex. i
Uppsala 1905 studerade S. vid
Schartaus liandelsinst. 1906 och vid
Tand-läkarinst. 1906—07. Efter sångstudier
för bl. a. F. Strömberg och G. Bratt

Christian Schröder.

debuterade han 1907 vid
Oscarsteatern. Han slog snabbt igenom och
räknades som en av de främsta medl. av
den Ranftska operettensemblen, där
lian var engagerad till 1929, de tre
sista åren vid Vasateatern. År 1930
tillhörde han fortfarande denna
teaters ensemble, varefter han till 1936
spelade på olika sv. scener, bl. a. Stora
teatern i Göteborg, Odéonteatern ocli
Oscarsteatern. Han uppträdde även i
Norge, Danmark och Finland. S. var
1924—30 och 193S—40 ledare för en
operettavd. i Folkets parker. Han
komponerade 1925 operetten
"Cirkusryt-tarinnan" (uppf. 1926). Sedan 1948 är
han engagerad vid Oscarsteatern. S.
har medverkat i filmer och framträtt
i radio. Bland de otaliga roller, främst
inom det komiska tenorfacket, som S.
spelat, märkas Prins Paul i
"Storhertiginnan av Gerolstein", Mercurius
i "Orfeus i underjorden", titelrollen
i "Boccaccio", Prins Orlofsky i
"Läderlappen", Danilo, Rosillon och S:t
Brioche i "Den glada änkan", Hubert
i "Kyska Susanna", Boni i
"Czardas-furstinnan", Sigismund i "Vita
hästen" och Putte i "Min ögonsten".
Genom sitt aldrig svikande operetthumör
blev S. en av dem, som mest bidrogo
till den klassiska operettens lysande
framgångar på Oscarsteatern under
Ranfts tid. — Gift 1909 med
sångerskan Torborg Thekla Eugenia
Kjel-lander. J. T.

Schröder [skr-], Erik August,
filosof, f. 25 juli 1796 i Uddevalla, † 15
jan. 1849 i Uppsala. Föräldrar:
prosten Matthias 8. och Anna Margareta
Almgren. — Efter skolgång i Göteborg
inskrevs S. 1813 som student i
Uppsala, där han 1818 blev fil. magister
och 1820 docent i teoretisk filosofi på
avh. "De notione libertatis in summis
philosophiae principiis vindicanda"
(1820). Som innehavare av det
bysantinska stipendiet företog han 1824—
27 en studieresa, under vilken lian
besökte flertalet av Europas
intellektuella centra. År 1S29 blev han adjunkt
i teoretisk och praktisk filosofi. Från
1836 till sin död var han prof. i
teoretisk filosofi i Uppsala. —- Som
filosof var S. föga betydande: han
företrädde en eklektisk åskådning, vari
schellingianska idéer förhärskade. S.
tillhörde den romantiska kretsen i
Uppsala. Han medarbetade i litterära
tidskr., bl. a. i Svea (för vilken han
några år var red.) och Skandia. Med
skriften "Plato och Goethe" (1842),
som han utgav tills, med Atterbom,
gjorde lian ett inlägg i den diskussion
om äktenskapet, till vilken Almquists
"Det går an" gav upphov. — Gift 1)
1829 med Margareta Charlotta
Eichhorn, † 1837; 2) 1840 med Hedvig
Kristina Stålhammar. A. W.

Georg Engelhardt Schröder. Självporträtt
(Konstakademien).

Schröder, Georg Engelhardt,
målare, f. 30 maj 1684 i Stockholm,
† 17 maj 1750 därstädes. Föräldrar:
guldsmeden Veit Engelhard S. och
Lucia Lindemeyer. — Om S:s tidiga
år är föga känt. Han var elev till
porträttmålaren David von Krafft,
verkade 1708 i Göteborg och torde strax
efter denna tidpunkt lia anträtt en
mångårig utlandsresa, som förde
honom först till Braunschweig, där lian
studerade för De Quitter, och sedan
till Italien. Åren 1710—15 vistades
han i Venedig, där han kom i kontakt
med målarinnan Rosalba Carriera och
f. ö. studerade den italienska
barockens mästare. Talrika kopior från
denna tid efter Dolci, Maratti, Ciro
Ferri, Tizian och Veronese lia
bevarats. Som resultat av S:s förbindelse
med den svenske vedutamålaren Johan
Richter tillkommo här även ett flertal
veduta-bilder med venetianska motiv.
S. besökte vidare Rom och München
och tillbragte slutligen åren
1718—-24 i London, där lian studerade vid
Cheronis och Vanderbanks akad. ocli
tog starka intryck av de svenska
porträttmålarna Michael Dahl och Hans
Hysing. År 1724 hemkallades S. för
att efterträda den detta år avlidne von
Krafft som hovmålare. Han verkade
i denna egenskap under återstoden av
sitt liv i Stockholm, där han var liögt
skattad. Han utvecklade en stor
produktivitet och samlade en ansenlig
förmögenhet. År 1745 erhöll han
hovintendents titel. — S. var i första hand
porträttmålare. I äldre arbeten ss.
porträtten av riksrådet J. A.
Meijer-feldt (bd 5 s. 272) och
generallöjtnanten C. L. von Ascheberg (Smålands
mus., Växjö) anknyter han nära till
von Kraffts karolinska porträttstil,
men efter utlandsresan går han
väsentligen i den engelska van
Dyck-inspire-rade traditionens fotspår. Bland hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free