Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schwartz, Sven - Schwartz, Victor, industriman, se nedan - 1. Schwartz, Gustaf Magnus - 2. Schwartz, Marie Sophie - 3. Schwartz, Victor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schwartz
5S9
Schwartz
Sven Schwartz.
Grängesbergs gemensamma
gruvför-valtning 1926—28. Tidtals verkade S.
utomlands, bl. a. hos Federal Mining
and Smelting Company i Kansas,
Förenta staterna, 1924—25 och som
direktör för gruvavd. hos Compagnie
Franco-Malgache d’Entreprises på
Madagaskar 1928—32. S. övergick
därefter till cementindustrin som verkst.
dir. i ab. Ruteverken, Stockholm, 1933
—36 ocli som dir. i Skånska cement
ab. 1934—36. Han var v. verkst. dir. i
.Bolidens gruv ab. 1936—40, tekn. dir.
där 1940—41 och verkst. dir. för ab.
Stockholms bryggerier 1941—49.
Sedan sistn. år är han verkst. dir. för
Bolidens gruv ab. och ab. Zinkgruvor.
Därjämte är han styr.-led. i bl. a.
Bolidens gruv ab., Skandinaviska
banken ab., Skånska cement ab., ab.
Iföverken, Thulebolagen, ab. Kenia,
Uddeholms ab. (styr.-ordf. sedan
1949) och ab. Zinkgruvor (styr.-ordf.
under 1949). S. är dessutom
styr.-ordf. i Sv. forskningsinst. för cement
och betong sedan 1942 och i Sv.
ar-betsgivarefören. sedan 1947
(dessförinnan v. ordf. där från 1946) samt
tillhör styr. för Sveriges industriförb.
sedan 1942 ocli Sv. bryggarefören.
sedan 1941 (v. ordf. 1943—48, ordf.
sedan 1948). Han var v. ordf. i Statens
bränslekommission 1940—41, blev led.
av Statens industrikommission 1940
och var dess ordf. 1942—46. Är 1942
blev ban led. av Ing. vet. akad. och
1946 av Krigsvet. akad. — Gift 1918
med Elba, Viktoria Ström. E. Rn.
Schwartz, Victor, industriman,
se nedan.
1. Schwartz, Gustaf Magnus,
tekniker, f. 21 aug. 1783 i
Helsingfors, † 25 mars 1858 i Stockholm.
Föräldrar: rådmannen ocli
handelsmannen Petter S. och Margareta
Wilhelmina Philp. — S. blev student vid
Abo akad. 1799, avlade där bergsex.
1801 och inträdde i Bergskollegium
s. å. Han övergick 1805 till
Kontroll-verket, där lian 1811 blev förste
kontrollör och 1816 överdir. Redan 1S09
hade han utnämnts till prof. i fysik
och teknologi vid Vet. akad.; denna
befattning lämnade han 1S20. År 1826
förordnades han till överdir. vid det
då (huvudsakligen efter hans plan)
inrättade Teknologiska inst. i
Stockholm; han kvarstod som dess chef till
1S45, då lian på egen begäran avgick.
För vetenskapliga ändamål företog
han resor till Tyskland, Frankrike,
England, Ryssland och Österrike. —
S. var en skicklig tekniker och gjorde
ett stort antal uppfinningar av
praktisk betydelse, bl. a. en ugn för
ved-kolning, som uppkallats efter honom.
Därjämte må nämnas en rektifikator
vid brännvinsbränning, för vilken lian
1814 erhöll en hedersgåva från
Ryssland, en linberedningsmaskin, för
vilken han prisbelönades av Lantbruks-
Grustaf Magnus Schwartz.
akad., samt en inrättning för
spannmålstorkning och en
utlakningsappa-rat. Han utgav bl. a. "Handbok i
mineralogi" (1, 1804). Sina sista år
ägnade S. åt studier i frenologi, och han
efterlämnade en samling
gipsavgjut-ningar av kranier jämte
beskrivningar. Han blev led. av Vet. akad. 1812,
Lantbruksakad. s. å. och Krigsvet.
akad. 1815. — Gift 1) 1807 med Maria
Sofia Brand, † 1817; 2) 1818 med
Caroline Corbin-Durdant från
Frankrike. S. sammanlevde från 1843 med
författarinnan Marié Sophie S., f.
Birath (S. 2). E. Y.
2. Schwartz, Marie Sophie,
författarinna, f. 4 juli 1819 i Borås, †
7 maj 1894 i Stockholm. Föräldrar:
köpmannen Carl Birath från
Tyskland och Albertina Björk. — Då
fadern dött redan innan S. föddes och
modern lämnades i största armod,
omhändertogs S. av släktingar ocli gick
bl. a. två år i flickskola. Småningom
Marié Sophie Schwartz.
fick hon tillfälle att ägna sig åt
läsning och skriftställarverksamliet.
S. 1 var dock emot kvinnligt
författarskap, och först 1851 tillät han S.
att debutera med novellen "Förtalet"
(under pseud. Fru M. S. /S.***, vilken
lion sedan ofta begagnade). Därefter
producerade sig S. ymnigt i dagspress
och kalendrar med följetonger ocli
noveller och framträdde även med en
stor mängd romaner, som snabbt,
vunno popularitet. Efter S. l:s död 1S58
måste hon av ekonomiska skäl
livnära sig på sitt författarskap. — S:s
produktion har en stark social
tendens, vilken stundom gör skildringen
ensidig och konstnärligt
otillfredsställande. Detta gäller i liög grad hennes
mest berömda arbeten, "Mannen af
börd och qvinnan af folket" (1858)
och "Arbetet adlar mannen" (1859),
präglade av hennes antipati mot
adeln. Efter 1S60 spåras dock i
hennes författarskap en utveckling mot
något större förfining, vilket har
tillskrivits intryck från engelsk
litteratur, i främsta rummet Dickens. Av
hennes böcker från denna period
märkes särskilt "Positivspelarens son"
(1863). — S:s romaner översattes till
ett flertal språk; sin största läsekrets
utanför hemlandet hade hon i
Tyskland. I Sverige utgåvos fyra samlade
uppl. av hennes verk 1879—93 jämte
en billighetsuppl. 1913. — S.
sammanlevde från 1843 med professorn Gustaf
Magnus S. (S. 1). H. Fr.
3. Schwartz, Victor,
industriman, f. 8 mars 1S43 i Stockholm, † 25
april 1912 i Södra Vrams kommun,
Malmöh. län. Son till S. 1. och S. 2. —
S., som 1863 utgick från
Teknologiska inst., arbetade först vid statens
järnvägs- ocli telegraf
byggnadsverksamhet. Han blev förvaltare vid Utö
gruvor 1873 och var disponent där
1875—78 samt vid överums bruk 1879
—94. Från 1893, då S. blev verkst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
