- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
592

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Schwerin, Philip von - 4. Schwerin, Fredrik von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

von Schwerin

592

von Schwerin

Philip von Schwerin. Målning av C. F. von
Breda.

1751 på Löbenitz i Kentz skn,
Pommern, † 21 sept. 1828 på Husby i
Mo-gata skn, östergötl. län. Son till S. 2.
—- S. blev volontär vid drottningens
livreg. i Stralsund 1766, fänrik vid
Blixenska reg. 1769 och kapten vid
Kalmar reg. 1774. Han utnämndes
1784 till överstelöjtnant vid
Jönköpings reg., 1785 till dettas överste,
1792 till generalmajor. År 1801
erhöll lian avsked. — S. var en trogen
anhängare av det gustavianska
enväldet. Under sv.-ryska kriget 1788—90
ådagalade han stor tapperhet och
ingrep på ett avgörande sätt i slaget
vid Högfors 1789. Av allt att döma
stod ban helt utanför
Anjalaför-bundet. Han fick också vidkännas
all kunglig nåd och erhöll 1789
stora korset av Svärdsorden. Det var
därför ganska naturligt, att S. inte
kunde finna sig till rätta under
Reuterholms regim, och 1793 nödgades
lian avgå från sin föregående år
erhållna befattning som konungens
generaladjutant. Hans förhållande
till Gustav IV Adolf synes ha varit
gott, och han delade dennes liat till
Napoleon. Han stod lielt utanför de
militära och civila
ämbetsmannakret-sar, som under Sveriges krig mot
Ryssland 1808—09 saboterade de sv.
krigsansträngningarna. Under kriget
åtog sig S. i likhet med andra
säteriägare frivilligt betydande
skatte-utskylder ocli bistod kronan även
med lån. — S. var en stor jordägare.
Genom arv hade han fått stora delar
av det Burensköldska fideikommisset
i östergötl. län, och därjämte kom
han i besittning av Odensgöl,
Ekham-mar och Åketorp i samma län. — Gift
1780 med grevinnan Ulrika
Wilhelmina Putbus. — Litt.: A. Kämpe,
"En gustaviansk patriot och hans
hustru. Generalen och generalskan
greve P. S." (1916). S. O. S.

4. Schwerin, Fredrik Bogislaus
v o n, greve, präst, politiker, f. 6 okt.
1764 i Stralsund, † 9 april 1S34 i
Stockholm. Bror till S. 3. — S. växte
upp hos sina föräldrar i sv. Pommern,
utnämndes trettonårig till kornett vid
Västgöta kavallerireg. och studerade
därefter i två år vid den preussiska
militärakad. i Berlin. Efter att 1780
ha överflyttat till Sverige tillbragte
ban till en början två år vid Uppsala
univ. för att därefter fortsätta sina
studier utomlands, bl. a. vid univ. i
Strassburg. År 1785 tog ban av
ekonomiska skäl avsked från
militärtjänsten för att studera teologi i
Uppsala, dessförinnan av Gustav III
tillförsäkrad första större regala
pastorat, som blev ledigt. I sept. 1786
antogs lian till hovpredikant, och en
månad senare avlade ban pastoralex.
och prästvigdes. Från dec. 1786 till
sept. 1787 bedrev han studier i
Göttingen, avslutade med promotion till
fil. magister. År 1788 blev han
kyrkoherde i Sala pastorat, och s. å.
förordnades han till kontraktsprost; dessa
befattningar innehade ban till sin död.
En kort tid 1788 var ban fältprost vid
sv. armén i Finland. Han blev teol. dr
1809. —■ S. var till sin livsstil en
högadlig lantjunkare, en lärd och
allmänintresserad grandseigneur men i
mycket ringa grad präst. Han nedlade
stora omsorger på upprustningen av
prästgården i Sala, utvidgade dess
ägor genom nyodling, skaffade
dyrbara och i trakten okända
prydnadsväxter från främmande land,
experimenterade med salpetergödning och
framträdde överhuvudtaget som en
mönsterlantbrukare av betydande
mått. De kyrkliga plikterna överlät
ban i stor utsträckning på
underordnade pastorer. Han hade vidsträckta
intellektuella intressen; med särskild
iver studerade han historia och
ekonomi, småningom också samtida
vitterhet. Med sin aristokratiska
självkänsla var ban obenägen att lita till
andra auktoriteter än sitt eget sunda
förnuft; till den akademiska
lärdomen hyste han stor misstro. Han
invaldes i Vet. akad. 1804 men utträdde
1821, missnöjd med akad:s föreg, år
antagna grundregler, vilka tycktes
honom präglade av "superiorité och
arrogance". Det var naturligt, att S.
med denna läggning aldrig blev någon
rättrogen partigängare vare sig
politiskt eller kulturellt. I sin
riksdagspolitiska insats framstod han till en
början som en av regeringens
farligaste motståndare, och även inför
eftervärlden liar ban länge varit sä
gott som enbart den store liberale
föregångsmannen. Nyare forskning
(framför allt E. Fahlbeck) liar
emellertid visat, att S:s allin, åskådning

företer synnerligen starka inslag av
romantisk-konservativ ideologi. Det
har antagits, att han fått sina första
impulser i denna riktning vid
Göttingens univ., vilket tidigt var en härd
för reaktionen mot
upplysningsidéerna. Småningom blev S. också bekant
med den romantiska diktningen ocli
kom i personlig kontakt med de sv.
nyromantikerna; han stödde dem på
olika sätt, medarbetade i Phosphoros
och Poetisk kalender (med övers.), i
Sv. Literatur-Tidn. och Hermes samt
utgav 1816 tills, med Askelöf och
Livijn tidskr. Läsning till utbredande
af medborgerliga kunskaper. — S:s
tryckta produktion behandlar
nationalekonomiska, politiska och
pedagogiska frågor, allmän och sv. historia
ni. ni. Ekonomiskt företrädde han
länge merkantilistiska tankegångar
av ganska ålderdomlig typ men
betonade samtidigt jordbrukets och
bondeklassens betydelse i romantiska
ordalag. Till förslagen om en vidgad
folkundervisning var han (liksom
nyromantikerna i gemen) motståndare;
en av allt att döma tillfällig
meningsändring avspeglas i uppsatsen "Om
menniskobildning" (i "Skrifter i
uppfostran och allmäncultur", 1805),vari
ban under intryck av Pestalozzi talar
för en folkskola, "till tionde eller tolfte
året lika för alla folkklasser". Klart
romantiska drag återfinnas dock
framför allt i S:s statsåskådning.
Utförligast belyses denna i skriften "Om
riksdagar i allmänhet, samt om några
nästa riksdag förekommande ämnen"
(1822); därjämte märkas
"Grund-linier till staternas historia" (1—2,
1811—13; med grafisk bilaga) samt
ett stort antal uppsatser i olika
tidskr. Karakteristisk är S:s utläggning
av statsbegreppet i den historiska
skolans anda: "Jag föreställer mig staten
såsom ett fidei-comiss. Det lefvande
slägtet är innehafvare af
fideikommisset, men har blott njutande rätten".
Lärorna om samhällsfördraget och de
naturliga rättigheterna avvisar han
med eftertryck; de nationella
särdragens och den patriotiska känslans
betydelse understrykes. —■ Först vid
omkr. femtio års ålder började S. på
allvar ägna sig åt praktisk politik.
Efter några blygsammare
framträdanden på Riddarhuset 1812
debuterade ban 1815 som riksdagsman av
stort format och med ett energiskt
omhuldat specialintresse, nämligen de
ekonomiska frågorna.
Tidsomständigheterna spelade därvid en avgörande
roll. Som en följd av de stora
sedelemissionerna under 180S—09 års krig
hade inom Sveriges ekonomiska liv
uppstått en brist på balans, som
framför allt vållade förluster och oro bland
de jordägande. En bred opinion sköt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:32:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/6/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free