Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sergel, Johan Tobias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sergel
031
Sergel
(1766), över C. von Linné m. fi. för
drottning Lovisa Ulrika3
naturalie-kabinett på Drottningholm (1765) och
över S:s gynnare överintendent C. F.
Adelcrantz (1767, Nat. mus.). Till
ungdomsverken kunna vi med största
sannolikhet även föra en serie
halvcirkelformiga lunettfält i
Drottningholmsbibi. med allegoriska gestalter,
modellerade i samma låga reliefstil.
—- År 1767 kunde S. som nyvorden
statsstipendiat bege sig till Italien,
där ban kom att stanna till 1778, elva
lyckliga år, under vilka hans konst
erhöll en mognad och karaktär, som
blev betydelsefull för den samtida
skulpturutvecklingen. Han satte sig
nu ånyo på skolbänken, genomgick
under tre år som liospiterande utlänning
den franska Rom-akademins hårda
utbildningsprogram och gjorde därvid
grundligt studerade teckningar både
efter levande modell, målningar och
skulpturer. Genom denna stränga
formdisciplin vann den på
efterföl-jansvärda förebilder undernärde
nordbon en kunskap om människokroppen,
en stilkänsla och en formsäkerhet, som
blev grundvalen för hans glänsande
utveckling. På sin ålderdom talade S.
om sin ungdomsstil som "ett
avskyvärt franskt manér". "Vid min
ankomst til Rom fann jag at ingen
annan läromästare borde följas än
antiquerne och naturen: jag var då så
långt kommen, at jag märkte at jag
kunde intet och att jag måste begynna
mina studier, på samma sätt som et
barn undervisas. Striden mellan min
egenkärlek och beslutet at lägga mig
på så svåra studier varade 4
månader" (ur självbiografin från 1785).
Detta omdöme får dock inte tas efter
bokstaven. En god del av rokokons
sprudlande liv hade S. fått i blodet
under utbildningstiden i Stockholm,
ocli det är delvis denna omständighet,
som gör hans konst så komplicerad,
intressant och spirituell. Under de
tidiga romåren lekte S. i bränd lera
fram åtskilliga friska kompositioner
(flera i Nat. mus.), både reliefer och
statyetter och med motiv, som han
senare utfört i större format. Hans
genombrottsverk blev "Faunen"
(modell i bränd lera 1770 i Nat. mus.,
marmorex. från 1774 i Nat. mus. och
Ateneum, Helsingfors), som var den
stora händelsen i Roms konstliv på
1770-talet. Den följdes av andra verk
med klassisk inspiration, vilka
beundrades av samtiden och
entusiasmerade andra skulptörer till
efterföljd. "Diomedes" (skiss i bränd lera
1771, modell i bränd lera 1771—72,
marmor 1774, samtliga i Nat. mus.)
återger Iliadenhjälten med den från
Troja rövade kultbilden av Pallas
Atena på armen; marmorexemplaret
Johan Tobias Sergel.
Självporträtt. Nationalmuseum.
såldes av S. till en engelsk
konstälskare, T. M. Talbot, och återfanns 1941 vid
en auktion på Margam Castle i
Gla-morganshire. I "Mars och Venus"
(proportionsmodell och marmorex. i Nat.
mus.) följer S. i motivet troligen
antikentusiasten de Caylus’ version i
den av samtiden välkända "Tableaux
tirés d’Homère et de Virgile" (1757);
dessutom kan man i denna grupp
spåra reminiscenser från
enleverings-grupper i tidigare italiensk och fransk
konst. S. har här genialt löst det
svåra problemet med en
gruppkomposition, avsedd att ses från alla håll.
Samspelet mellan form och linjer är
rent och ädelt från alla blickpunkter.
Blicken rycks med in i den stigande,
fallande och virvlande linjerytmen
och föres ideligen över till nya
detaljer, nya former, nya motsatser
mellan ljus och skugga. Andra
beundransvärda arbeten frän den romerska
perioden äro "Venus, som stiger ur
havet" (skiss i bränd lera ocli
marmorex. i Nat. mus., stor gipsmodell
i Konstakad.) och "Amor och Psyke"
(modell i bränd lera omkr. 1774,
marmor 1777—87, båda i Nat. mus.).
Den mest dramatiskt laddade
skulpturen i S:s hela produktion är utan
tvekan terrakottastatyetten "Den
klagande Akilles" eller "Akilles, som
vid havsstranden anropar sin moder,
havsgudinnan Thetis" (Nat. mus.).
Känslans styrka är här nära att
spränga den klara formen. — År 1778
fick S. officiell order att komma liem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
