Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sernander, släkt - Sernander, Rutger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sernander
633
Sernander
Sernander, släkt, vars äldste
kände stamfar, klockaren och organisten
i Västervåla i Västmanland Michel
Larsson eller Ersson, levde i början
av 1600-talet. Hans son Erik
Michaelis (f. 1620, † 1680) kallade sig
Wallenius och blev den förste sv.
kyrkoherden i Särna i Dalarna efter dess
erövring 1644. Av hans söner, vilka
efter födelsesocknen Särna antogo
släktnamnet S., märkas kyrkoherden
i Lima i Dalarna Johan S. (f. 1660,
† 1697). Dennes söner, komministern
i Ljusnarsberg i Västmanland Johan
S. (f. 1690, † 1754) och
komministern i Skinnskatteberg i
Västmanland Erik S. (f. 1697, † 1753), blevo
stamfäder för släktens nu levande två
grenar. Den förre blev farfars farfar
till verkst. dir. i Örebro enskilda
bank, lanträntmästaren Gustaf
Walfrid S. (f. 1826, † 1912). Son till denne
var prof. Rutger S. (se nedan), far
till bibliotekarien vid Riksdagsbibi.
Sven Rutgersson S. (f. 1896, † 1947).
— En yngre son till Erik Michaelis
Wallenius var prosten och
kyrkoherden i Svärdsjö i Dalarna Samuel S.
(f. 1671, † 1740). Söner till denne
voro kyrkoherden i Stora Tuna i
Dalarna Erik S. (f. 1710, † 1774), förste
expeditionssekr. med landshövdings
titel, donatorn Samuel S. (f. 1713, †
1797) och lagmannen i Stora
Kopparbergs hövdingedöme Pehr S. (f. 1721,
† 1779). De båda sistnämnda adlades
1772 med namnet Sernsköld; den
äldre brodern slöt ätten 1797.
Sernander, Johan Rutger,
botanist, kvartärgeolog, arkeolog,
naturskyddsman, f. 2 nov. 1866 i Viby skn,
Örebro län, † 27 okt. 1944 i Uppsala.
Föräldrar: lanträntmästaren,
sedermera bankdirektören Gustaf Walfrid 8.
och Edla Charlotta Wadsten. — S.
avlade mogenhetsex. i Örebro 1885 och
blev vid Uppsala univ. fil. kand. 1889,
fil. lic. 1893 och efter disp. 1894 fil. dr
1895. Han var, likaledes i Uppsala,
docent i växtgeografi 1895—99 ocli i
botanik 1899—1908. Ären 1906—OS
uppehöll lian där e. o. professuren i
växtbiologi och blev 1908 innehavare
av denna; 1909—31 var han prof. i
samma ämne vid univ. Sommaren
1905 ledde S. Sveriges geologiska
undersöknings torvmossekommissions
undersökningar i s.-v. Närke, ocli på
uppdrag av Göteborgs stad planlade
ban 1912—16 dess botaniska trädgård
Änggården. Han utarbetade inom
Ecklesiastikdep. 1934 ett förslag
rörande det sv. naturskyddets
organisation ocli statliga förvaltning. Från
1928 var han inspektor för
Linnéans-ka stiftelsen på Hammarby. S. blev
led. av Vet. akad. 1914 och hedersled,
av Vitt. akad. 1936, var led. eller
hedersled. av flera andra lärda sällskap
Rutger Sernander,
i in- och utlandet, blev fil. hedersdr
vid Oslo univ. 1938 samt erhöll
Geografiska sällskapets Wahlbergsmedalj
i guld 1930, Fysiografiska sällskapets
i Lund minnesmedalj i guld 1929 och
Stockholms stads S:t Eriks-medalj
1940. Han var ordf. i Geologiska
fören. i Stockholm 1909, i Sv.
botaniska fören. 1915—31 ocli i Sv.
natur-skyddsfören. 1917—30 samt styr.-led.
i Upplands fornminnesfören. 1924—44
(v. ordf. 1927—41), styr.-led. i ab.
Upsala Nya Tidn:s nya ab. till sin
död och medl. av Stockholms stads
skönhetsråd 1929—38. — S:s livsverk
som forskare och lärare faller framför
allt. inom växtbiologin, växtgeografin
och den del av kvartärgeologin, som
behandlar vegetationens historia efter
istiden. Den moderna
torvmossforskningen, vilken arbetar med både
botaniska och geologiska frågeställningar
och metoder, räknar honom som en
av sina grundläggare. På de sv.
torvmossarnas växtlighet och
utvecklingshistoria koncentrerade sig till väsent-
lig del S:s vetenskapliga intresse
alltifrån hans första studentår i
Uppsala och till slutet av hans liv.
Norrmannen Axel Blytts teori, att den
norska vegetationen invandrat under
omväxlande torra och fuktiga
klimatperioder samt att dessa
klimatförändringar även finnas avspeglade i
torvmossarnas växling mellan sankt
bildade torvbäddar och lager med
stubbar efter forntida skogsträd, var
just under utveckling, när S. började
sina akademiska studier. Redan som
gymnasist hade lian i mossarna kring
föräldrarnas sommarställe
Klockarhyttan i Lerbäck lagt märke till
markerade "stubblager". Inspirerad av
Blytts skrifter undersökte lian nu
några av dessa mossar oeh ansåg sig
i dem återfinna den av Blytt
uppställda periodföljden. I en rad arbeten,
bl. a. "Die Einwanderung der Fiehte
in Skandinavien" (1892) och drsavh.
"Studier öfver den gotländska
vegetationens utvecklingshistoria" (1894),
utbyggde nu S. vad som senare kallats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
