Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sernander, Rutger - Serner, se även Särner - 1. Serner, Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sernander
634
Sernander
det Blytt-Sernanderska
klimatväx-lingsschemat. Dess skilda skeden
tidsbestämde han genom fornfynd i
torvmossarna och genom anknytning av
dessas lagerföljder till
nivåförändringar efter istiden. Men S. nödgades
under hela två årtionden kämpa en
hård kamp för sina åsikter. Först
efter den internationella
geologkongressen i Stockholm 1910, till vilken
S. utgav det sammanfattande arbetet
"Die schwedischen Torfmoore als
Zeu-gen postglazialer
Klima-Schwankung-en", vunno de allmänt erkännande. —
Grundvalen för S:s slutsatser ur
torvmossarnas lagerväxling gjordes allt
fastare genom hans ingående analyser
av de torvbildande växtsamhällena
och den möjlighet han sålunda
skaffade sig att bestämma de olika
torv-lagrens "modersamhällen". Dessa
studier voro ett led i S:s brett lagda
"växtfysiognomiska" undersökningar
över Sveriges vegetation och dennas
under skilda miljöbetingelser
förekommande "växtformationer". S.
utgick därvid från de synpunkter, som
i Sverige först framförts av Hampus
von Post och vilka hade ytterligare
utvecklats av den finländske
botanisten Ragnar Hult. Han tillämpade
målmedvetet dennes metod för
statistiska "ståndortsanteckningar" och
sammanbragte under sextio år av
oförtrutet forskningsarbete ett
ofantligt material av dylika, belysande
fastmarkernas, mossarnas, kärrens,
sjöarnas och vattendragens
växtsamhällen samt huru dessa utveckla sig
ur varandra. Tack vare Frans
Kem-pes mecenatskap kunde han grunda
den växtbiologiska institutionen vid
Uppsala univ. Denna utvecklade sig
under S:s ledning till ett
internationellt centrum för den
växtfysiognomiska eller (med den nuvarande
benämningen) växtsoeiologiska
forskningen. Ett mycket stort antal
skrifter av S. och hans lärjungar hör till
växtsociologins och den historiska
växtgeografins klassiska urkunder. —
Jämsides med de nu nämnda
forskningslinjerna följde S:s vetenskapliga
livsgärning även åtskilliga andra.
Tungt väga hans studier över
växternas olika spridningssätt, framlagda
i de båda huvudarbetena "Den
skandinaviska vegetationens
spridningsbiologi" (1901) och "Entwurf einer
Monographie der europäischen
Myr-mekoclioren" (1906). I det sistn.
verket utreder S. den märkliga
anpassning för spridning genom myror,
vilken finns hos vissa växter, i det deras
frön äro försedda med "oljekroppar",
som göra dem begärliga för somliga
myrarter. Men S. var också specialist
på lavarnas systematik och biologi.
Han bedrev djupgående forskningar i
den sv. trädgårdens historia, t. ex.
’’Parker och trädgårdar i det gamla
Närke" (1933). I all synnerhet
studerade han källskrifterna rörande
Linnés trädgårdar i Uppsala och vid
Hammarby i och för deras
återställande i det ursprungliga skick, i
vilket de numera befinna sig.
överhuvudtaget voro "Farbror Linnés" person
och gärning föremål för hans
kärleksfulla intresse, och detsamma
välförhållandet med flera andra gestalter
ur den sv. naturforskningens
historia, t. ex. J. A. Gyllenhaal, över vilken
S. 1943 utgav en monografi. -—• S. var
en banbrytare icke blott inom sina
vetenskaper utan också för den sv.
naturskyddsrörelsen. Han var 1909 en
av Sv. naturskyddsfören:s stiftare och
intog alltsedan dess en ledande
ställning inom densamma. På
ecklesiastikministerns uppdrag verkställde han
en omfattande utredning rörande
naturskyddets målsättning i vårt land.
Han hävdade i sitt betänkande
(1926) med kraft nödvändigheten av
ett statligt organ för naturskyddet
och framlade sin uppfattning om
organisationen därav. Av än större
betydelse äro S:s många
utredningar angående särskilda
naturskyddsobjekt. Åtskilliga av dessa äro
voluminösa verk, späckade med nya
iakttagelser och synpunkter av stort, även
rent vetenskapligt värde. Bland dessa
arbeten må nämnas "Stockholms
natur" (1926), "Granskär och Fiby
urskog" (1936) samt "Gotlands
kvarlevande myrar och träsk" (1941).
Ännu sista dagen av sitt liv arbetade
S. med korrekturet på sin stora
monografi över Kungsängen vid
Uppsala, kungsängsliljans berömda
växt-plats ("Uppsala Kungsäng", utg. av
G. Sandberg 194S). — I all sin
gärning bars S. av ett flammande patos.
Det var för honom en naturlig sak att
fylka sig under den kulturella ocli
sociala radikalismens baner. Han
invaldes i Studentfören. Verdandi i
Uppsala 1887, blev dess v. ordf. 1890 och
var dess ordf. 1892—93 samt även
därefter en av de ledande i fören.
Framför allt som medl. av dess
småskriftskommitté gjorde S. betydande
insatser i det folkliga
bildningsarbetets tjänst. — S. förblev till sinnelag
och livsföring studenten av gammal
årgång. Han var hedersled, av
Södermanlands-Närkes, Gotlands och
Upplands nationer i Uppsala samt av
Nylands nation i Helsingfors; i de båda
förstnämnda var han under många
år inspektor. In i det sista deltog ban
livligt både i sina nationers liv i helg
och socken och, lika livligt, i de många
vetenskapliga föreningars, av vilka
han var medl. Ännu långt in i
mannaåldern bar han dagligen sin student-
mössa, och kvällen före sin bortgång
bevistade han "Geologiska
sektionens" sammanträde. S. var icke
allenast sina lärjungars faderlige vän
utan också deras arbetskamrat. Och
han förstod att hos dem inympa den
arbetets glädje, som städse uppfyllde
honom själv. Även under hans tid som
professor emeritus samlade sig de
unga kring hans entusiasmerande
personlighet och eldades av hans
hänförelse till att spänna sina krafter i de
egna forskningsuppgifter han förelade
dem. Som student, som docent och som
professor i ett ämne utanför det
ordinarie examensschemat hade S. alltid
varit centralgestalten i en talrik skara
arbetskamrater, som ännu långt
senare med stolthet skulle kalla sig
hans lärjungar. S:s lärargärning stod
inför hans samtid som kanske ännu
mera betydande än hans
vetenskapliga livsverk. Som ett äreminne över
bådadera upptar Uppsala univ:s
stipendielista "Rutger Sernanders fond
för forskning inom botaniken,
kvartärgeologien och kulturhistorien
ävensom för utredningar rörande
naturskydd och hembygdsvård". Fonden
insamlades av över 1 300
subskriben-ter till S:s sextiofemårsdag 1931, och
dess årliga avkastning utdelades, så
länge han levde, av honom själv i form
av vetenskapliga anslag till hans
studenter. — Gift 1895 med Signe Agnes
Maria Lindhagen. — Litt.: biografi
av L. von Post i Ymer 1944, av N. H.
Nilsson i Fysiografiska sällskapets i
Lund förhandl. 1945, av R. Fries i Sv.
Linné-sällskapets årsskr. s. å., av S.
Selander i Sveriges natur s. å., av C.
Skottsberg i "Minnestal i ... Vet. o.
vitt. samli. 1943—1947" (1948).
L. v. P.
Serner, se även Särner.
1. Serner, Martin Gunnar,
författare under pseud. Frank Heller, t. 20
juli 1886 i Lösens skn, Blek. län, †
14 okt. 1947 i Malmö. Föräldrar:
kyrkoherden Jöns Nilsson S. ocli
Sara Elisabet Ulrika Lindman. —
Efter att ha genomgått folkskola
undervisades S. under faderns
ledning och inskrevs tolv år gammal i
Lunds katedralskola, där han 1902 vid
femton års ålder avlade en vacker
mogenhetsex. I Lund studerade S.
moderna språk, blev fil. kand. 1905
’och fil. lic. 1909 samt blev följ.
år fil. dr på en avli. om Swinburnes
språk. I hemmet hade det förts ett
enkelt liv, men under studieåren kom
S. i kontakt med det då rätt
svbari-tiska oeh växelvinglande studentlivet
med den legendariske Sam Ask som
centralfigur. Han liade ett kortare
förordnande som läroverkslärare och
genomgick vt 1911 provar. Följ. år
gjorde han sig emellertid skyldig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
