Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwertz, Sigfrid - Sivgård, Gustaf - Siöblad, släkt - 1. Siöblad, Peder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sivgård 40 Siöblad
det eftertraktade personliga
engagemanget. Familjen Selambs företräder
i överväldigande grad den onda
viljan; S. har upptäckt att problemet
inte bara gäller viljans existens utan
också dess inriktning. Boken är brett
samhällsbeskrivande, och
människo-framställningens avslöjande av
egoismen har något av galliskt skarp
psykologi. Till samma skede höra
vidare novellsamlingarna ”De stora
barnen” (1915), ”Noveller” (1918),
”Ställverket” (1921) och ”En
handfull dun” (1922) samt diktsamlingen
”Vindros” (1919). I åtskilliga av
dessa berättelser — tydligast kanske
i ”Djami och vattenandarna” —
märks emellertid, att S. alltjämt är
medveten om sin dragning till en svalt
oengagerad attityd. Vattnet är för S.
en central symbol; det betecknar det
kyliga, undanglidande och
föränderliga, men också det friska, till
äventyr och mod stimulerande elementet.
Det är den sistnämnda aspekten, som
kommer fram i S:s berättelser om
segling, t. ex. i ”Saltsjöpirater” (1931).
En väsentlig linje i S:s produktion
fr. o. m. 20-talets mitt är det starka
intresset för det tidstypiska, för det
socialt karakteristiska — om man så
vill också för det lätt igenkännliga i
verkligheten. Draget framträder på
ett underhållande sätt i ”Det stora
varuhuset” (1926) och med
allvarligare syftning i skildringen av
tid-ningsvärlden i ”Jonas och draken”
(1928). Det återfinns även i S:s
dramatik, som är välgjord och präglad av
sinne för scenens krav. Främst märks
här ”Ett brott” (i volymen ”Två
tidsdramer”, 1933) med sin intensiva
behandling av moraliska problem,
som knyta sig till egoism och
dege-neration i en familj. S:s genuina
intresse för teatern, som även kommit
till uttryck i hans verksamhet ss.
teaterkritiker i Vecko-Journalen fr. o. m.
1941, sammanhänger med att han
genomgående är starkt fängslad av
illu-sionsmänniskans problematik. I
romanen ”Lågan” (1932) tecknas med
stor inlevelse ett sensibelt
konstnärs-lynne, och senare berättelser, som den
välbyggda ”Sex fribiljetter” (1943)
och ”Slottsfinal” (1950) innehålla
studier i skådespelarpsykologi. Den
förra demonstrerar en för S.
karakteristisk teknik: att bygga en roman
som en kedja noveller; samma metod
tillämpas även i ”Förtroenden” (1945)
och ”Spegeln med amorinerna”
(1947). S:s konst är starkt medveten;
trots att han enligt egen uppgift
alltsedan barndomen brukat drömma
intensiva drömmar, har denna sida av
själslivet endast på få ställen
uppmärksammats i hans produktion, t. ex.
i novellsamlingen ”Mer än skuggor”
(1940). Ett djuppsykologiskt
perspek
tiv har också hans ovan åberopade
uppriktiga och skarpsynta
självbiografiska bok ”Att vara ung” (1949),
■—■ I S:s mycket omfattande
produktion ingå även reseskildringar
(exempelvis ”Lata latituder”, 1924; ”En
färd till Abessinien”, 1926),
essäsamlingar och antologier. — S. är
en utpräglat intellektuell diktare, för
vilken samtidigt intellektualismens
sterilitet och avsides betraktarattityd ter
sig som ett ont, vilket måste
bekämpas. Härav komma en oro och en
pendling mellan motsatta
livsalterna-tiv, som ofta är märkbar under den
briljanta ytan av hans författarskap.
Kravet på engagemang har aldrig
fört S. till politisk eller social
tendensdikt; såtillvida har han förblivit estet.
Inte heller har viljeförkunnelsen
fullständigt kunnat besegra flanören
inom honom; härom vittnar inte
minst den stämningsfulla och rikt
varierade stockholmsskildring, som
går genom hela hans produktion, och
som ger denna mycket av dess charm.
— Gift 1) 1908—28 med Elsa
Vilhelmina Olsson; 2) 1929 med
journalisten Margit Maria S., f.
Strömberg, som 1929—46 var medarb. i
Vecko-Journalen och därefter varit
verksam som fri skribent (sign.
Tigram). -—- Litt.: F. Böök, ”S. S.” (i
”Resa kring sv. parnassen”, 1926);
S. Stolpe, ”S. S.” (1933; Verdandis
småskrifter, 361); P. O. Barck,
”Friheten och viljan” (i ”Dikt och
förkunnelse”, 1936); N. Svanberg,
”Studier i S:s prosa” (Skrifter utg. av
Samfundet för stilforskning, 8, 1941);
E. Hj. Linder, ”S. S. och
vattenandarna” (i Sv. litt.-tidskr., 3, 1945);
dens., ”Borgerliga tiotalister” (i
Schück-Warburg, ”Illustrerad sv.
litteraturhistoria”, 8, 1949). Ö. L.
Sivgård, Gustaf Adolf, skolman,
ämbetsman, f. 23 jan. 1896 i Kalmar.
Föräldrar: smedmästaren Anders
Gottfrid Petersson och Anna
Charlotta Petersson. — Efter studentex. i
Kalmar 1915 tog S. följ, år
folkskol-lärarex. vid seminariet i Växjö. Han
tjänstgjorde därefter som lärare vid
folkskolor m. fl. läroanstalter, idkade
samtidigt akademiska studier och blev
i Lund fil. kand. 1920 och fil. lic.
1928. Ären 1934—42 var S.
folkskolinspektör i Sydsmålands mell.
inspektionsområde. Sedan 1942 är han
undervisningsråd och led. av
Skol-överstyr., där han först var verksam
i folkskolavd. och sedan 1952 tillhör
den nybildade organisationsavd. —
Som folkskolinspektör verkade S.
särskilt för en förbättring av
skolorganisationen, bl. a. genom avskaffande
av de då ännu i många skoldistrikt
förekommande undantagsformerna. I
Skolöverstyr. har han företrädesvis
handlagt organisationsfrågor. Även
för de blindas undervisning har han
visat verksamt intresse. S. är led. av
statens läroboksnämnd sedan 1948.
Han har utom tidn.- och
tidskr.-ar-tiklar skrivit ”Den lagstadgade
folkskolans genomförande i det gamla
Kalmar-stiftet” (1930), handboken
”Skolor och utbildningsvägar” (1951)
och ”Undervisningsväsendet i
Sverige” (i samlingsverket
”Undervisningsväsendet i Sverige och andra länder”,
1952). —■ Gift 1925 med
EllenLjung-gren. Fr. Sg
Siöblad, gammal frälsesläkt, vars
äldste med visshet kände stamfar var
häradshövdingen i Jönåkers härad,
Södermani, län, Lars Birgersson
(levde ännu 1509, f före 1524). Dennes
sonson ståthållaren Peder S. (S. 1)
blev far till krigaren Nils Pedersson
S. (f 1645), som 1625
introducerades på riddarhuset. En son till denne,
överstelöjtnanten i konungens av
Böh-men tjänst Johan S. (f 1620), blev
far till generalen Carl S. (S. 2), som
1687 upphöjdes i friherrligt stånd. En
yngre son till S. 2, amiralen friherre
Erik S. (S. 4), blev far till
överamiralen och landshövdingen friherre
Carl Georg S. (S. 5). En äldre son
till S. 2, generalfälttygmästaren
friherre Johan S. (S. 3), blev far till
generalfälttygmästaren friherre Per S. (f.
1683, f 1754). En äldre son till
denne, riddarhusdir., överstelöjtnanten
vid artilleriet friherre Per S. (f. 1738,
f 1817), blev farfar till kaptenen i
engelsk och holländsk tjänst Carl
Gustaf S. (f. 1831, f 1863); med
denne torde ätten ha utslocknat. •—
Litt.: H. Gillingstam, Ӏtten S:s
medeltida släktförbindelser och äldsta
historia” (1949).
1. Siöblad, Peder Christersson,
ståthållare, f. på 1530-talet, f före 29
febr. 1604. Föräldrar:
häradshövdingen Christer Larsson och Anna
Peters-dotter. — S. blev 1561 hövitsman för
Nyköpingsfänikan av Södermanlands
knektar och deltog 1563 med denna i
Jakob Bagges expedition till Rostock
för att avhämta en hessisk prinsessa,
som var föremål för Erik XIV:s
giftermålsplaner. Han överflyttades
senare till Småland, där han fick
befälet över en ryttarfana, i vilken ingick
adelns rusttjänst från detta landskap.
Han deltog våren 1565 under Charles
De Mornay i försvaret av Sydsverige
och var med i operationen mot
Var-berg, varefter hans förband upplöstes
och instacks i Lindorm Perssons fana.
Han bevistade Axtornaslaget s. å. och
försvarade 1566 Sunnerbo mot
Rant-zaus danska armé. Följ, år
kommenderades han av konungen till
Stockholm, var 1568—69 jämte Bengt
Rib-bing ståthållare på Kalmar slott och
blev sistn. år lagman på Öland. Han
deltog i 1590 års riksdag i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
