Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Waller, Per - 3. Waller, Carl - Wallerius, Vallerius, se även Valerius - Wallerius, Valerius, släkt - 1. Wallerius, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Waller
191
Wallerius
logiska inst. 1866—69. Han var
anställd vid Ramnäs valsverk i
Västmanland 1871, vid Larsbo bruk och
Norns bruk i Dalarna 1872 samt vid
Nyhammars bruk i Dalarna 1873—•
74. Åren 1875—79 var han
byggmästare och ingenjör vid Nyhammars
bruk och 1879—86 föreståndare för
Falu mekaniska verkstad. Från 1886
drev hari egen verksamhet, först i
Falun och från 1893 i Stockholm.
Han var lärare vid Navigationsskolan
i Stockholm 1899—1900; från 1901
drev han korrespondensundervisning
föi’ maskinister och tekniker. — W.
konstruerade 1895 en mycket
uppmärksammad dykapparat, Wallerska
tuben, med vilken arbete
möjliggjordes på större djup än vanligt. Den
bestod av ett långt, nedtill slutet
plåtrör, som nådde över vattenytan
och i nedre änden vidgades till en
arbetskammare, från vilken enkla
arbeten kunde, utföras med hjälp av
utåtriktade, rörliga armar. W. ledde
vintern 1896—97 bärgningen med
Wallerska tuben av ångfartyget
Södra Sverige, som på 55—56 m:s
djup hade sjunkit i Stockholms
skärgård; en modell av bärgningen
finnes i Sjöhist. mus. W:s uppfinning
har därefter icke kommit till
användning. — Gift 1878 med Helena Maria
Mathilda Harling. S. L.
3. Waller, Carl Erik,
sanatorie-läkare, f. 10 april 1856 i Stockholm,
f 11 juli 1927 i Köping. Bror till
W. 2. — W. avlade mogenhetsex. i
Stockholm 1874 och blev därstädes
med. kand. 1886 samt med. lic. 1891.
Efter tjänstgöring som underläkare
vid Diakonissanstaltens (Ersta)
sjukhus i Stockholm 1891—92 var han
läkare vid karantänanstalten på
Fejan i Stockholms skärgård 1893—
96 och vid Dövstuminst. på
Djurgården i Stockholm 1896—97. År 1899
förordnades W. till överläkare vid
Hålahults nyöppnade sanatorium i
Närke. Denna befattning tillträdde
han 1900 efter att i Tyskland och
Schweiz ha studerat sanatorievård,
och han lämnade den 1926. —
Håla-hult var det första folksanatoriet i
vårt land; genom att med
outtröttlig energi ägna sig åt organisationen
och utvecklingen av denna för
Sverige nya typ av sjukvårdsanstalt kom
W. att bli en pionjär inom landets
sanatorieväsen. Även genom sin
forskning främjade han bekämpandet av
lungtuberkulosen. Sina rön nedlade
han i ett flertal skrifter. Särskilt
märkes den sammanfattande
uppsatsen ”Några huvuddrag av den
vanliga lungundersökningen” (Hygiea
1915). —• W. blev med. hedersdr i
Uppsala 1917. ■—■ Gift 1893 med
Aurora Maria Elisabet Björkman.
Carl Waller.
— Litt.: C. F. Löwenhjelm, ”C. E. W.
En märkesman inom vårt lands
sanatorievård” (1937). M. B.
Wallerius, Vallerius, se även
Valerius.
Wallerius, Valerius, släkt från
Öland, av vilken flera medl. kallat
sig Wallerman. Äldste kände
stamfadern var klockaren i Köpings skn
på Öland Håkan eller Lars i
Dalby. Släktnamnet W. antogs av hans
son, kyrkoherden i Högby på Öland
Erik Larsson W. (t 1602), som
latiniserade sitt namn efter byn Dalby
(dal, lat. vallis); han underskrev
Uppsala mötes beslut 1593. Hans son,
kyrkoherden i Högsby skn, Kalmar
län, kontraktsprosten och
riksdagsmannen Lars W. (t 1662), blev far
till biskopen i Göteborg Daniel
Larsson W. (f. 1630, t 1689) och till
kyrkoherden i Högsby, kontraktsprosten
och riksdagsmannen Nils Larsson W.
(f. 1633, t 1697), från vilka släktens
två huvudgrenar härstamma. —
Biskopen Daniel W. blev farfar till
kyrkoherden i Örgryte, Göteborg,
prosten Magnus Johansson W. (f.
1710, f 1797). En äldre son till denne,
kyrkoherden i Skredsvik i Bohuslän
Erik Magnusson W. (f. 1749, f 1811),
hade sonen, skalden Johan David
Valerius (W. 3). En yngre son till
prosten Magnus Johansson W.,
handlanden och rådmannen i Göteborg
Arvid Magnusson W. (f. 1750, f 1829),
blev farfar till fångpredikanten i
Göteborg Theodor W. (f. 1831, t
1896). Söner till denne voro
kontraktsprosten och kyrkoherden i
Göteborgs Gamlestads förs. Ivar
Daniel W. (f. 1870, t 1933) samt
kontraktsprosten Adolf W. (W. 4). En
sonsons son till rådmannen Arvid
Magnusson W. var tvålfabrikören i
Göteborg Gustaf Arvidsson W. (f.
1857, f 1901), far till överingenjören
vid ab. Express-Dynamit och
före
ståndaren för dess
sprängämnes-fabrik Paul Gösta W. (f. 1893). ■—
Yngre huvudgrenens stamfader Nils
Larsson W. blev far till prosten i
Stora Mellösa i Närke Eric Nilsson
W. (f. 1672, f 1739). Bland dennes
söner märkas prof. Nils W. (W. 1)
och prof. Johan GottschalkW. (W. 2).
1. Wallerius, Nils, filosof,
universitetslärare, f. 1 jan. 1706 i Stora
Mellösa skn, Örebro län, f 16 aug.
1764 i Funbo skn, Uppsala län.
Föräldrar : prosten Eric Nilsson W. och
Elisabeth Tranæa. — Sedan W.
studerat vid gymnasiet i Strängnäs
inskrevs han 1725 som student vid
Uppsala univ., där han stannade under
återstoden av sitt liv. Han blev fil.
mag. 1729, docent i fysik 1735 oeh
adjunkt i filosofi 1737. År 1746
utnämndes han till prof, i logik oeh
metafysik och 1755 till Kalseniansk
prof, i teologiska prenotioner. Under
sina första studieår i Uppsala
fängslades W. av det lärosystem som
framlagts av den tyske matematikern och
filosofen C. von Wolff. Detta system,
wolffianismen, som inspirerats av
Leibniz’ filosofi, hävdade förnuftets
betydelse i religionen och förebådade
upplysningsfilosofin. Wolffianismen
förvandlades emellertid snart till
torr ortodox dogmatik, besläktad med
skolastiken. W. blev wolffianismens
främste och mycket mäktige
företrädare vid Uppsala univ. i mitten av
1700-talet. Han hade starkt
naturvetenskapliga intressen och ingående
kunskaper i matematik och fysik. År
1734 försökte W. disputera på en
filosofisk avh. med wolffiansk tendens
men filosofiska fakultetens majoritet,
som ännu var antiwolffiansk,
avrådde ventilation. Från 1735 undervisade
han, delvis enskilt, vid Uppsala univ.
i filosofi, matematik och fysik och
erhöll en mängd elever. Under sin
tid som logices prof, utgav han flera
grundläggande arbeten i logik och
metafysik, bl. a. ”Systema
metaphy-sicum” (1—4, 1750—52),
”Compen-dium logicae” (1754) och
”Psycho-logia rationalis” (1758). I dessa
arbeten framlade W. den wolffianska
läran men tog avstånd från Leibniz’
och Wolffs teorier om monadernas
relationer. Han utvecklade i stället
läran om själens och kroppens direkta
inbördes växelverkan. Samtidigt
framhöll W. att wolffianismen även
borde begagnas som argument mot
materialism och ateism; det var
därför naturligt att han 1755 blev den
förste innehavaren av den professur
i teologiska prenotioner som 1754
inrättats efter en donation av biskop
A. Kalsenius oeh vars innehavare
skulle ha till särskild uppgift att
ombesörja ”fritänkares grundliga
ve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
