Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wallerius, Nils - 2. Wallerius, Johan Gottschalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallerius
192
Wallerius
derläggande”. Som teologisk prof,
angrep W. med stor iver och
ofördragsamhet olika meningsmotståndare
och utverkade tryckningsförbud mot
flera misshagliga skrifter. Med
hätskhet riktade han sig mot
herrnliutis-men som han jämställde med
jesui-tism. W. utgav ett stort teologiskt
arbete av polemisk karaktär
”Prae-notiones theologicae” (1—6, 1756—
65). Han publicerade även uppsatser
av naturvetenskapligt innehåll i Vet.
akad:s handlingar. År 1739 blev han
led. av Vet. akad. —• Gift 1) 1737
med Catharina Ubström, f 1751; 2)
1757 med Anna Margareta Boy. —
Litt.: Torbern Bergman,
”Åminnelsetal öfver . .. N. W.” (1765). J. T.
2. Wallerius, Johan G o t
t-schalk, kemist, mineralog, f. 11
juli 1709 i Stora Mellösa skn,
Örebro län, f 16 nov. 1785 i Uppsala.
Bror till W. 1. — Efter studier i
hemmet kom W. 1722 till gymnasiet
i Strängnäs. År 1725 blev han
student vid Uppsala univ. och studerade
där företrädesvis filosofi, matematik,
fysik och astronomi. Han framlade
1729 sitt första akademiska
lärdomsprov, en liten astronomisk
avhandling, och fortsatte sedan sina
matematiska studier under Anders
Celsius och Klingenstierna. Under den
senares presidium utgav W. 1731
sitt andra lärdomsprov, avh. ”De
natura et utilitate scientificae” och
promoverades s. å. till fil. mag. Han
övergick därpå till medicinska
studier och blev nu lärjunge till Nils
Rosén (von Rosenstein) och Lars
Ro-berg. Under dessa skickliga lärares
ledning gjorde W. så snabba framsteg,
att han redan s. å. 1731 kunde
disputera även i anatomi. År 1732 fick
han fullmakt på den vid univ. i Lund
nyss inrättade adjunkturen i medicin.
Där disputerade han 1733 för
adjunkturen under J. J. von Döbelns
presidium, och 1735 blev han
slutligen med. dr på avh. ”De scorbuto
Svecis non endemio”, även denna gång
under von Döbelns presidium. I Lund
levde W. dock under alltför
ogynnsamma ekonomiska förhållanden för
att kunna stanna där. Han begärde
och erhöll därför redan 1735 avsked
från adjunkturen i Lund och
återvände mot slutet av året till
Uppsala, där han med medicinska
fakultetens tillstånd 1736 begynte hålla
enskilda föreläsningar i medicin och
även började läkarpraktik, vid
svårare sjukdomsfall vägledd av Rosén.
Han inrättade dessutom ett eget litet
kemiskt laboratorium, där han höll
talrikt besökta enskilda föreläsningar
och övningar för ej blott medicine
studerande, utan även studerande i
bergsvetenskapen, vilka fingo öva sig
Johan Gottschalk Wallerius. Gipsmedaljong av J. T. Sergel.
i mineralogien och proberkonsten.
År 1740 utgav W. en avh. ”De
histo-riae naturalis usu medico”. Senare
s. å. anmälde W. sig som sökande
till en medicinsk professur i
Uppsala, den som Linné sedan fick.
Under detta befordringsärendes
behandling utgav W. en disputation
”Deca-des binae thesium mediearum”, som
huvudsakligen var riktad mot Linné
och gav anledning till ett mycket
stormande uppträde, när
disputa-tionsakten i febr. 1741 ägde rum. I
nov. s. å. utnämndes W. till
medicine adjunkt efter Rosén, fortsatte
på sitt privata laboratorium med
oförtruten flit sitt arbete på kemiens,
mineralogiens och proberkonstens
områden och utnämndes 1750 till
innehavare av den vid univ. nyinrättade
professuren i kemi och metallurgi,
den första i sitt slag i Sverige. Från
denna befattning tog han avsked 1767
på grund av sjuklighet. — W., som
gjorde sig känd i den vetenskapliga
världen för sin mångsidiga lärdom,
sina grundliga kunskaper och sin
stora produktivitet, blev en av sin
tids främsta auktoriteter på det
ke-miskt-mineralogiska forskningsområdet. Även som prof, nedlade han ett
mycket omfattande, intresserat
arbete på undervisningen. Det
förnämsta resultatet av hans arbete före
utnämningen till prof, var hans på
sv. språket 1747 utgivna
”Mineralogia”, den första egentliga
handboken i mineralogi, ojämförligt bättre
än allt som dittills skrivits i ämnet.
En ny, betydligt utvidgad upplaga
utgav W. 1772—75 på latin under titeln
”Systema mineralogicum”. Som prof,
grep sig W. energiskt an med
agri-kulturkemisk forskning och gjorde
som lantbrukskemist stora
grundläggande insatser av sådan betydelse,
att man förlänat honom
hedersnamnet ”lantbrukskemiens fader”. Hans
förnämsta verk på detta
forskningsområde representeras av den digra
avh. ”Agriculturae fundamenta
che-mica. Åkerbrukets chemiska grunder”
(med parallelltexter på latin och sv.
1761). Arbetet var på sin tid den
internationellt mest begagnade
läroboken i ämnet. Sina
agrikulturke-miska lärosatser, vilka sedan vidare
utvecklades av Torbern Bergman och
C. W. Scheele, tillämpade W.
praktiskt under en längre följd av år som
ägare av gården Hagelstena s. om
Uppsala, där han drev
mönsterjordbruk. År 1779 trycktes ett
huvudarbete på jordbrukets område, näml,
hans av Vet. akad. med första priset
belönade svar på frågan om de sv.
åkerjordarternas egenskaper och
skiljemärken samt deras förbättring
ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
