- Project Runeberg -  Passionerna /
9

(1914) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag ber om ursäkt», yttrade han; »men felet var icke
mitt allena», tilläde han leende.

Thora ’log även vid denna förklaring och tänkte:

• »Mitt fel var det åtminstone icke»; men hon misstog
sig.

Sedan båten åter kommit i gång, gick färden utan
vidare avbrott till Allmänna gränd.

Flickorna fortsatte vägen därifrån arm i arm till
Blockhusudden.

På några alnars avstånd följde dem den unge mannen.
De gingo in genom grinden till ett litet förtjusande
sommarställe, vars namn icke hör hit, vi kunna därför kadla
det Rosenkullen. Sedan de försvunnit i byggning^en,
viskade deras kvarstående följeslagare:

»Det är hon! Ty här bor majorskan Alm. Allt vad som
blivit sagt om hennes yttre överträffas av henne själv. I
morgon gör jag en*visit hos dem.» Därpå vandrade han
ännu ett stycke längre bort och gick* in uti en av de många
små boningar, vilka här blivit uppförda.

Vi lämna honom där och följa i stället flickorna.

En liten elegant salong var det första rummet liti
bot-tenyåningen på Rosenkullen. Till höger en mindre
matsal,f och till vänster ett litet nätt förmak. Våningen en
trappa upp utgjordes av majorskan Alms och flickornas
sovrum, samt ett arbetskabinett, med en stor balkong
utanför.

I salongen, vid det öppna fönstret, satt, då Th®ra och
Nina inträdde, ett äldre fruntimmér, med ännu vackra
anletsdrag, ädel och stolt hållning. Hennes yttre antydde
en av dessa lyckliga, vilka, litet eller alldeles intet,
erfarit |lv de härjningar motgång och sorg åstadkomma.

Med en hjärtlig nick hälsade hon flickorna.

»Välkommen, Nina», sade majorskan, »det var snällt,
att du kom ut till Thora; hon har så mycket längtat efter
dig. Var är(Karin? Jag skickade henne med för att’
hämta dina kläder och följa er.»

»Bästa tant, jag stod icke ut att vänta på henne, utan
bad Nina att låta Karin komma efter», svarade Thora och
kastade sig ganska självsvåldigt ned i en emma. \

»Mitt kära barn, vad du är varm. Varför envisades du
att gå, då jag ville att du skulle åka?» yttrade majorskan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspassio/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free