Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salig mormor i världen. Tant vet bättre än någon vad
hon gör; men se där ha vi Cordula.»
En ung flicka, omkring några och tjugu år kom gående
från udden upp till kullen, där Thora och Nina sutto. Hon
var liten till växten, men starkt byggd. De breda
axlarna och det höga, välvda bröstet gåvo henne något mai^
ligt. Ansiktet frapperade vid första anblicken genom sina
skarpa drag. Ögonen, stora och mörka, med ett par
bågi-ga svarta ögonbryn. Munnen, mera stor än liten, hade ett
hårt uttryck. Hyn var blek och håret svart. Det hela bar
prägeln av en beslutsam och dyster karaktär. Sällan
syntes ett leende på de allvarsamt tillslutna läpparna, och
aldrig öppnades de till ett oskyldigt, glatt skämt. Hennes
utseende kontrasterade emot de andra flickornas glada och
sorglösa väsende.
Sedan Cordula hälsat Nina, tog hon stillatigande plats
Jbredvid henne.
»Var har du varit, Cordula, jag saknade dig vid min
hemkomst?» frågade Thora vänligt.
»Åh, det tror jag knappast», svarade Cordula med en
viss bitterhet i rösten; »varför skulle du sakna mig? Jag
har eljest varit och satt inordning pappas rum, där borta
i byggningen.»
»Än löjtnant Behrends då?»
»Det tänkte jag, att du själv ville göra.»
Här avbröts samtalet av tvenne ridande %errar, vilka i
galopp kommo uppför alléen. Efter dem följde en
droska med e;tt par fruntimmer uti.
»Ser du, Nina», utropade Thora, »där kommer han, med
morbror.» iY,
Nina kastade ögonen på de ridande, som höllo sina
hästar stilla vid slutet av alléen.
Ingen gav i detta ögonblick akt på Cordula; men
hennes ansikte fick ett uttryck av bitter smärta, då hon fäste
sin blick på de ankommande. Med en våldsam
ansträngning förde hon handen över pannan, liksom för att
bortjaga en hemsk syn. Hon andades kort och fort; men
detta upprörda tillstånd varade endast några sekunder;
varefter hon reste sig och med en beslutsam ton yttrade
till Thora:
»Jag går att underrätta tant om att vi fått främmande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
