Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du sätter något högre än den. I valet mellan dem och
mig, vÉjer du...»
»Dig/» utropade Thora, »ty jag avsäger mig ju icke
dig, jag blott väntar.»
»Farväl, Thora; du är icke den jag föreställde mig»,
svarade Axel bittert. »Jag reser ensam,» Härvid gjorde
han sina händer lösa och gick mot döfren.
»Axel, Axel! Övergiv mig icke så!» bad Thora och
sträckte armarna efter honom. Han vände sig om. Varje
drag i Thoras ansikte återgav den mest sönderslitande
smärta, i förening med den sannaste hängivenhet. Axel
störtade fram till henne och knäböjde där, under det han
ropade:
»Nu är du min, och ingen makt kan skilja oss åt!»
Men liksom för att håna honom inrusade Lotta med
dessa ord:
»Bort härifrån, doktorn kommer!»
Axel skyndade ut. Henrik steg in.
Då doktorn, efter en stunds uppehåll avlägsnade sig,
träffade han Axel i trappan, som berättade, att han
blivit så länge uppehållen av sin advokat, att, när han kom
till Skeppsbron, ångbåten redan avgått.
På Henrik gjorde detta meddelande ett obehagligt
intryck ; men han teg och vände om upp till Thora, därifrån
han skickade Lotta hem till sig efter sin gamla amma,
Dora, som fick i uppdrag att vara hos Thora. Genom
denna tillställning blev det Axel omöjligt att vidare få
träffa henne; ty Dora var trogen, sträng och omutlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
