Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, Cordula, jag vägrar visst icke; men jag vet blott
icke huru det skall gå till. Att begära en sådan summa
av morbror eller tant, vore fåfängt, emedan de då förft
ville veta vartill jag skulle använda dem.»
Båda tego en stund.
»Och dock beror hela mitt framtida lugn och frid av
att få dem», återtog Cordula.
»Tyst, Cordula, nu vet jag huru du skall få summan»,
utropade Thora.
»På vad sätt då?»
»Mitt garnityr, som jag fick av morbror till julen, är
värt dubbelt så mycket; tag och sälj det. Inga
invändningar! Beror din lycka därav, så berövar jag mig det
gärna. Men kanske du gjorde klokast i att förtro dig åt
morbror; ty han är så god.»
»Emot dig, ja ...»
»Nej, emot alla.»
»Icke emot mig. Men du ångrar dig redan, ser jag. Vid
pappa kan jag icke tala och vill icke heller beröva dig din
grannlåt. Sannerligen är jag icke bra olycklig!» Cordula
gömde ansiktet i händerna.
Thora skyndade till sin byrå och framtog därutur ett
etui av marokin, som hon räckte Cordula.
»Tro mig icke vara så barnslig, att jag saknar detta
lappri, då fråga är om en god handling. Tag det,
Cordula, eljest gör du mig olycklig.»
Ännu en stund stredo flickorna, och vem som segrade
få vi se framdeles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>