Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bredvid systern och betraktade Thora med en tankfull
blick.
»Nå, Nina, finner du icke den hyllning berusande, som
.skan’ktes dig?» frågade Thora.
»Icke berusande, men glädjande. Den intog mig i första
ögonblicket mera än mitt förnuft gillade. Du vet, kära
Thora, mitt naturfel, att hänföras av allt vad jag icke
förut erfarit», svarade Nina leende.
»Kanske du redan ångrar dig, att du blivit sångerska?»
utropade Thora.
»Tvärtom, jag är nöjdare därmed nu än före min
debut.»
»Jag känner livligt, att ifall mitt hjärta drabbades av
någon sorg, skulle jag söka en tröst uti det bifall min
talang möjligen kunde uppväcka. Tillfredsställandet av
äregirighetens dröfnmar skulle då utgöra målet för mitt
liv. Det ligger något verkligt hänförande i föreställningen
att kunna tjusa med sin talang.»
Thora talade med värme.
»Du, Thora, tillhör icke dem, som kunna finna sin lycka
i världens lov; för dig bleve det blott ett ögonblicks rus,
som lämnade en förfärlig tomhet efter sig, vilket dess-,
utom är fallet med varje känsla stegrad till passion»,
inföll Henrik.
»Och varför?»
»Du är ännu allt för ung, att jag skulle kunna göra
detta klart för dig; men mogna till kvinna, och du skall
förstå mig.»
»Jag åter tror, att alla känslor,- som hava en poetisk
sida, skola hänföra en så livlig själ som Thoras», yttrade
Axel.
»Äran av ett stort namn är endast en tom skugga, den
blott dårar eftersträva, ty under jakten efter den har ännu
ingen funnit sällheten», svarade Henrik.
»Den är icke en tom skugga; utan en av själens
mäktigaste passioner. Vad vore världen utan denna
drivfjäder!» inföll Axel. »Människorna skulle förfalla i en
likgiltig dvala, utan någon sporre som drev dem till
handling. Jag känner livligt vad ärelystnaden vill säga; dess
röst manar till verksamhet öch att icke förr vila, än man
tillfredsställt dess fordringar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
