- Project Runeberg -  Passionerna /
42

(1914) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag kan hälsa ifrån löjtnantens anhöriga uti Miinchen,
jag var i sällskap med dem allesammans hos greve Schek;
ävensom från generalen, vilken jag träffat här i
Stockholm.» Greven uttalade dessa ord med stark tonvikt och
betraktade Axels av sinnesrörelse upprörda utseende.
Därpå steg han upp och gick att samtala med kaptenen.

När Axel trodde sig obemärkt, böjde han sig till Thora,
viskande:

»Du är bra intim med den karlen, efter han vågar
tilltala dig så familjärt. Vilka rättigheter äger han
därtill?»

Axel reste sig; men Thora fattade hans hand och såg
upp till honom.

Nina, ett stumt, men uppmärksamt vittne, sade sakta och
allvarligt åt Axel:

»Glöm er icke, Axel; besinna var ni är och ställ icke
till något uppträde inför Thora« fars, greve
Falken-hjelms/ ögon.»

»Vad säger ni, han — Thoras far?» svarade Axel
häpen och satte sig.

»Ja, Thoras far! I fall hon icke sagt er något därom,
så gör jag det nu och hoppas att han, som älskar henne,
även skall vaka över Thoras framtida lycka.»

»Tyst, jag ber; ni ser ju, att jag lider», avbröt henne
Axel och böjde sig därefter ned till Thora, viskande
bönfallande: »Förlåt mig. O säg, att du förlåter!»

Thora log emot honom igenom sina tårar och svarade:

»Det är redan glömt, Axel!»

Nina satt bestört; hon hade med ens blivit invigd uti
förhållandet emellan Thora och Axel.

Thoras kärlek hade obehindrat fått ernå den höjd, att
Axel med en blick, ett vänligt ord, kunde komma henne
. tt glömma en förolämpning. Nina tänkte med beklämt
hjärta uppå, huru oförsvarligt lättsinnigt majorskan
handlat.

Greven hade även bemärkt och uppfattat vad som
tilldrog sig mellan Thora och Axel. En stund därefter tog
han avsked.

Till kapten Ahlrot yttrade han, när denne följde
honom ut:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspassio/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free