- Project Runeberg -  Passionerna /
50

(1914) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Axel upp på sina rum. Thoras förgråtna ögon och
majorskans avmätta sätt hade sagt honom att någonting
förefallit.

Cordula viskade till Thora en stund därefter:

»Axel ber mig säga, att han nödvändigt måste tala vid
dig.»

»Svara honom att han kan möta mig klockan fem vid
Röda bodarna», sade Thora och gick för att kläda sig.

En timme senare stodo hon och Cordula färdiga att
begiva sig till Nina.

»Jag har lovat din far, att du skulle få kvarstanna hos
Nina, till dess han hämtar dig», yttrade majorskan. »Adjö
mitt älskade barn, roa dig nu och var glad. Jag skickar
Lotta efter Cordula klockan tio. Nu få ni åka», och
härmed kysste fru Alm Thora.

Åkdonet höll stilla vid Ninas port, och de båda
flickorna hoppade ur.

»Gå upp, Cordula, jag kommer strax efter», bad
Thora, sedan vagnen var borta.

»Var lugn, jag hittar allt på någon förevändning för
ditt dröjsmål», svarade denna och sprang uppför trappan.

Med lätta steg och klappande hjärta ilade Thora ned
till Röda bodarna, där Axel, insvept i en kappa, väntade
henne.

»Vad har hänt? Jag har sett dina ögon förgråtna. Du,
min älskade Thora, gråta — och för vad?» utropade han
emot henne.

Thora tog hans arm, och båda styrde kosan till
Kungs-holmsbron. Thora berättade nu sin bekännelse för fadern
och dennes beslut att följande dag tala vid Axel. Till
slut bifogade hon, vemodigt leende:

»Vad tycker du, han påstod att du var gift.»

Axel teg; men Thora kände hans arm darra.

En dödskyla bemäktigade sig hennes hjärta. Hon hade
varit så säker på att han skrattande skulle besvara denna
beskyllning, att hans tystnad träffade henne likt ett
åskslag. En häftig smärta genomilade hennes huvud, och
med en ångest, omöjlig att återgiva, frågade hon:

»Axel, kan det vara sanning? Är du verkligen gift?»
Thoras ögon voro nästan vilda och kinderna snövita.

Med bortvänt ansikte och darrande röst svarade Axel:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspassio/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free