Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egoism avlockade mig löftet att fly med honom, ehuru han
— var gift»; hela Thoras varelse darrade vid uttalandet
av dessa sista ord. »Veckor förflöto, varunder jag led,
led mycket. En dag lämnades mig av Lotta detta brev:
Min älskade Thora!
Min! — Förstår du hela{ betydelsen av detta ord? Du
är min, min för tid och evighet, ty vad än må hända, mig
tillhör ditt hjärta, och aldrig skall du förmå lösa de band,
som fjättra det vid mig. Hav och land kunna skilja oss
åt och åren försvinna i tidens omätliga rymd; men du skall
intill din död älskas mig, endast och ^allenast mig. Detta,
Thora, är ödets vilja, och vem kan motstå det?
Gäckad på ett förfärligt sätt, lämnade jag Sverige,
sedan vårt olycksöde i hela sin hopplöshet drabbat dig, utan
att jag då kände de hemska följderna därap. Jag
återvände hit för att vid dina fötter tigga om förlåtelse.
Jag har bedragit dig, arma ängel! och det oaktat jag,
såsom kafolik, visste, att endast döden löser de fjättrar,
som binda mig och åtskilja oss. Men, Thora, min ursäkt
ligger uti kärlekens oavvisliga fordringar! Du, som själv
älskar med söderns värma, bör även kunna förlåta mig.
Thora! Vore dina känslor lika minav starka som en
vulkans och färdiga att bryta alla skr ankor, dem fördomen
emellan dig och mig upprest, skulle livet än en gång
kunna le emot oss.–––––-Jag reser nu härifrån; men icke
till mitt hem. Nej, till Algier, för att söka ära{n eller
döden. Vad är väl livet för mig utan Thora? Och vad .är
jag n u för Thora? Jag har lidit och lider grymt, emedan
jag älskar med passion och ändå måste avstå ifrån dig.
Måste? — men vapför måste vi det? Säg, Thora,
varför? —
Innan jag, kapske för alltid, lämnar dig, unna mig ett
ostört ögonblick, ett enskilt samtal; du mina tankars brud!
På knä, Thora, tigger jag dig om en kvart, blott en enda
kvayt, för alt säga dig ett långt, måhända evigt farväl, och
själv från dina läppar höra: att du förlåtit din olycklige
Axel.
»Jag skulle icke för dig kunna skildra mina känslor vid
1äsningen av detta brev, vars djärva och dolda önskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
