Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord kunde jag förstå, det han gärna skulle se, om
Örn-hjelm och jag kunde bliva ett par. Nå ja; han så gärna
som någon annan, tänkte jag och försökte kvinnans
vanliga medel: koketteriet; men mitt hjärta vämjdes åt det
dåraktiga gycklet, och jag tröttnade vid de fruktlösa
bemödanden jag gjorde, för att få Hugo Örnhjelm betagen.
Lik en annan Carl den tolvte förblev han likgiltig för
såväl min fägring som mina övriga företräden. Ehuru vi
voro dagligen tillsammans visade han mig endast en brors
tillgivenhet, och med handen på hjärtat kan jag försäkra,
att detta mera gladde, än sårade mig. Han hade en alltför
ädel och upphöjd karaktär, att jag skulle velat bereda
honom den bedrövliga lotten att få mig till hustru; ty älska
någon annan än Axel, kan jag aldrig.
»På hösten lämnade vi Italien och* togo vägen genom
Österrike. I Wien träffade vi Henrik och en annan
landsman, stallmästaren Gyllenfeldt. Denne senare blev genast
min ödmjuke slav och offrade på fåfängans altare allt det
smicker, han ansåg nödigt för vinnadet^ av mitt hjärta.
Före vår avresa från Wien hade stallmästarn, i fullt
förtroende till sin framgång, friat; men som han icke var rätt
ense med mig om detta steg, lovade jag^giva honom svar
sedan jag återkommit till Sverige; och så åtskildes vi.
»Henrik gjorde hemresan tillsammans med oss. Det var
först då, som han talade till mig om sin kärlek. Han sade,
att jag, allt ifrån min tidigaste ungdom, utgjort föremålet
för hans kärlek. Jag kan icke upprepa hans ord; de
tolkade en tillgivenhet, så sann och varm, att jag insåg, det
kanske aldrig något mänskligt hjärta för mig klappat
trognare och hängivnare än hans. — Och ändå ...»
»Ändå förskjuter du honom och leker med hans frid och
lycka?» inföll Nina, i en förebrående ton.
»Nina, försök att förstå mig. Vid detta Henriks
meddelande var min första känsla att välja honom framför
alla andra; men min andra förkastade den, såsom en
lumpen egoism. Jag älskar. Axel; älskar honom i detta
ögonblick lika hängivet som förr. Han är och skall
alltid-förbliva min enda kärlek. Min känsla för honom skall,
såsom han själv skrev, ställa sig emellan mig och varje
annan, och vid minnet av hans kärlek skola alla andra intryck
förblekna. Mitt straff är den uteslutande tillgivenheten för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
