Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Greve Hugo och Nina sutto i en annan soffa.
»Således påstår herr greven, att jag icke rätt uppfattat
Alices parti», yttrade Nina, till svar på något föregående.
»Jag har tyckt mig märka det. Men ni skall kanske
med skäl invända, att publikens stormande applåder
utvisa, att jag har orätt», sade greven.
»Efter greven lagt det inkastet på mina läppar, så låter
j ag det passera; men anhåller likväl att få höra edra skäl
emot både mig och publiken.»
»Det är åt sångerskan, mamsell Adler, man ropar
bravo, emedan hennes starka och sköna röst hänför alla; men
det är icke Alice som åstadkommer förtjusningen.»
»Detta tål en närmare förklaring.»
»Den är mycket enkel: ni är icke Alice, ni är er själv.»
Nina teg en stund, men inföll slutligen:
»Huru avhjälpa det felet?»
»Bliv Alice!»
Nu kommo några kavaljerer, som bjödo upp Nina och
förde henne ifrån greven.
Efter dansen finna vi åter greve Hugo och Nina
samtalande:
»Om mamsell Adler tillät mig göra en visit, skulle vi
återtaga ämnet; men här är det omöjligt att genomgå
den karaktär Alices sång bör äga.»
»Det vore orätt af mig att lämna en dylik välvillig
anmärkning å sido, och greven satte mig i stor
förbindelse, om jag hedrades med ett besök.»
»Men var god och giv då er dörrvakterska befallning
att släppa mig in; ty eljest blir det overkställbart. Hon
liknar en drake, som bevakar en skatt», sade greven
leende.
»Döm henne icke så strängt, hon lyder endast order»,
svarade Nina skrattande.
»Tvärtom, jag respekterar hennes noggrannhet och
högaktar motiven, som framkallat befallningen. Redan i
morgon skall jag taga mig den friheten att avlägga ett
besök.» Greven bugade sig.
Dansmusiken var tyst, men sällskapet hade samlats i
stora salongen. Betjänterna buro in champagne, och greve
Fal’kenhj elm, hållande Thora vid handen, yttrade med hög
röst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
