Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man dömer mig oskyldig, när skenet är emot mig. Huru
vi 11 ni man skall förklara edra trägna besök, om icke på
ett för min heder sårande sätt? Kan jag, såsom
teater-sångerska begära, att man tänker bättre om mig, än om
vilken annan ung kvinna, som dagligen tager emot en
ung man? Vore ni min jämlike i bö»rd, skulle det kanske
betyda mindre; men nu, herr greve! — döm själv.»
»Det ligger, tyvärr, uti edra ord en bitter sanning;
men just därför framkalla de en förklaring, som dock
måhända med ens skall göra slut på den lycka jag åtnjutit.
Dragen till er, Nina, av mitt hjärtas bästa och ädlaste
känslor, sökte jag göra er bekantskap och fann snart, att
ni var den enda kvinna jag kunde älska. Ni blev den
oinskränkta härskarinnan över alla mina känslor och
tankar. Jag glömde sångerskan och beundrade kvinnan. Men
min kärlek har varit för djup och allvarlig, att jag skulle
i yrseln av dess glöd hava vågat tala till er passionens
språk. Den var för helig, att jag i er kan se någon
annan än den mitt hjärta valt till maka. Nina, mitt hjärta
och mitt liv tillhör er! Vill ni förena ert öde med mitt?
Av ert svar beror min levnads lycka!»
»Jag är icke van att skrymta och kan det minst nu.
Vore jag en flicka med ett namn lika lysande som ert,
skulle jag anse mig lycklig att med alla mitt hjärtas
varma känslor få besvara er kärlek; men kan och bör jag
det nu?»
»Nina, svara mig blott uppriktigt: älskar du mig?»
frågade greven med värme och fattade hennes händer.
Djupt rodnande, men milt leende, viskade Nina:
»Ja, av hela min själ!»
»Tack, älskade, tillbedda Nina! Ditt svar innefattar
hela min jordiska lycka.» Hugo tryckte henne trofast
till sitt redliga hjärta.
»Men din mor?» Nina darrade på rösten.
»Min mor är stolt, det är sant; men bör jag därför
uppoffra min sällhet för hela livet? Du älskar mig, vad
mera behöver jag väl veta, för att själv kunna bestämma
mina handlingar? Ingen makt kan nu mera skilja oss åt!»
Redan följande dag ville han hos Ninas bror begära
hennes hand; men hon önskade, att han därmed dröjde
till dess spelterminen och hennes kontrakt vid teatern vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
