Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillräcklig skymf genom din morbrors sista äktenskap,
utan att du behöver öka den med en ännu större?»
»För första gången i mitt liv nödgas jag vara
ohörsam. Jag älskar denna ädla flicka med en känsla, stark
och varm som mitt liv, och jag måste handla såsom
hjärta och heder bjuda. Det gives ingen jordisk makt, som
kan förmå mig att ändra mitt beslut.» Grevinnan
bleknade.
»Du vill då, genom detta äktenskap, vanära dina
förfäder och mörda din mor?»
»Min mor är kvinna, och skall såsom sådan uppfatta
saken. Mina förfäders namn ärar jag bäst därigenom att
alla mina handlingar äro värdiga en man av heder. Men
aldrig skall detta namn förhindra mig att till maka välja
vilken som helst mitt hjärta därtill finner värdig; hon
må till börden vara aldrig så ringa, blott hennes karaktär
och seder äro rena.»
»Är detta ditt sista ord?» frågade grevinnan med
skälvande röst.
»Ja, mitt fasta beslut», svarade greven med stadig
stämma.
»Hör då även mitt! Om du vågar att till maka taga
denna varelse, så upphör du att av mig betraktas såsom
son.» Med upphöjt huvud och kall ton uttalade modern
dessa ord, förestavade av ett gränslöst högmod.
Hugos ansikte återgav en bitter smärta, och ur hans
bröst arbetade sig en suck. Han betraktade modern
allvarligt och yttrade bestämt:
»Nej, det kan mamma icke, ty jag, jag är och förblir
din son. Tänk på morbror, på Thoras arma mor, och var
barmhärtigare emot ditt barn än emot dem.»
Grevinnan stirrade på sonen.
»Gå, lämna mig!» befallde hon med isande köld.
»Säg först, att du förlåtit din son.»
»Gå, säger jag! I morgon få vi talas vid.»
Hugo avlägsnade sig.
När han var borta, utropade grevinnan:
»Huru känner han min inblandning i Amalias öde?»
Grevinnan ringde och befallde fram sin vagn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
