Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ditt bemödande att förringa din egen talang
förundrar mig. Tror du då icke, att jag själv inser, det du är
mig överlägsen? Betrakta dessa vinterstycken, det du
målar och det jag har under arbete, och du skall genast
finna, huru kränkande ditt överskylande tal är», utbrast
Emil med hetta.
Thora ställde sig stillatigande framför Emils målning.
Hon insåg dess stora brister och suckade.
»Du misslyckas, Emil, endast därför att du väljer en
genre, som icke är din. Övergiv den och bliv vad
naturen bestämt dig till: porträttmålare. Se här ditt
mästerstycke», tillade hon och undandrog en gardin, som dolde
en tavla. Det var ett porträtt av Thora; men så likt, så
lyckat, att man tyckte sig se henne själv. Emil
betraktade det under tystnad. Hans drag blevo veka, och ett
uttryck’av ömhet bortträngde för några ögonblick det bittra
och oroliga däruti.
»Thora, det är ju din bild, huru vore det då möjligt
att misslyckas?» Därefter återtog han mied bitterhet:
»Ser du icke, att det alltid är du och ständigt du, som
lånar mig det lilla av glans som omgiver mig.»
»Emil, jag skall upphöra att måla, om det utgör en
källa till lidande för dig», sade Thora och fattade vänligt
sin mans motsträviga hand.
»Vartill gagnar ett dylikt offer? Kan det ur min själ
borttaga medvetandet om din överlägsenhet? Kan det
stilla den törst efter ära, som förtär mig, men vars
tillfredsställande du gjort omöjligt? Kan det tillintetgöra
dina tavlor? Med få ord, skulle det väl gagna mig nu
mera? Nej, Thora, jag är dömd att i mitt hjärta nära den
outsläckligaste avund till dig, ehuru jag måste beundra
dig såsom min skönaste modell.»
Thora kastade med en föraktlig rörelse huvudet tillbaka.
Över pannan gled ett mörkt moln, blicken blev kall och
kring läpparna lekte ett bittert leende.
»Allt detta borde du hava betänkt innan du avslöt vår
förening. Värdet av mina arbeten var redan då så
tillräckligt känt, att du hade bort kunna döma om du var
min talaäg vuxen, men icke göra vårt liv till en evig strid
om utmärkelse. Din modell har jag icke varit och icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
