Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid dessa ord spratt Thora till, kastade en skarp blick
på flickan och svarade:
»Säg översten, att jag icke kan ha den äran att taga
emot honom.»
Lisette vände sig bort ooh gick, ehuru synbart
missnöjd.
Då Thora blev allena, reste hon sig upp, strök undan
lockarna från pannan med en min av outsägligt lidande
och förde sedan häftigt handen till hjärtat. Ett ögonblick
blev hon så stående, men sjönk åter ned på soffan,
till-slöt ögonen och lutade huvudet tillbaka emot karmen.
Utför de bleka kinderna runno tårar, och en djup suck
höjde bröstet. En lång stund förflöt sålunda.
Dörrgardinen till förmaket upplyftes och en man, helt
ooh hållet svartklädd, stod på tröskeln. Han fällde ned
gardinen bakom sig och blev stående, betraktande Thora
med upprört utseende.
Det var efter fem år som han nu återsåg henne; men
skönare än förr. Ju längre han fortfor att se på Thora,
desto häftigare slog hans hjärta. Slutligen arbetade sig
en suck fram ur hans bröst. Vid ljudet därav såg Thora
upp. Liksom stungen av en orm, reste hon sig hastigt vid
hans åsyn och blev stående upprätt. Handen förblev ännu
hårt tryckt emot hjärtat Båda tego. Thoras ögon logo
icke mera av kärlek och oskuld, utan i dem brann en dunkel
låga av sorg och-lidande. v
Thora såg framför sig * den Axel, hon så uteslutande
älskat, omgiven äv den glans, ett genom tapperhet
utmärkt namn giver.
Axel bröt först tystnaden:
»Thora! Varför så grymt vägra mig ett kort samtal,
sedan du svikit dina eder och gjort mig så olycklig?
Kommer du ihåg dina ord: Dig eller ingen skall jag
tillhöra. Huru har du hållit dem?»
»Ja, mer än väl minnes jag dessa ord, sagda åt den, på
vars löften jag så blint trodde. Men, herr överste! Jag
köpte mig fri från detta löfte med förlusten av mitt
förstånd», svarade Thora med en blick full av stolthet.
»Den, som en gång svor, att Thora skufle bliva hans
maka, står nu här för att hålla sitt löfte. En gång skrev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
